Grace Zuleta presenterade sig som kristen, heterosexuell mamma och frågade Jenny om tips för att på bästa sätt stötta sina regnbågsbarn. Hon fick svaret att intentionen att stötta räcker bra, att inte fördöma utan tillåta sina barn att vara de de är, att få vara fria att utforska.

Blev mobbad

Wendy Ruth Askeblad berättade om när hon i mellanstadiet kom ut som trans och blev mobbad. Hon riktade också ett stort tack till både Jenny Ehrenberg och till Grace Zuleta och sa att det hon hört idag hade hon önskat att hon fått höra som barn.

– Mitt yngre jag fick bekräftelse!

Idag går Wendy i gymnasiet och har äntligen hittat äkta vänner.

Ensam men inte ensam

Hanna Hagström kom förbi föreläsningen av en slump, för att hon skulle till biblioteket. Efter föreläsningen och samtalet uttrycker hon att hon haft en väldig tur, och berättar:

– Jag är uppvuxen i en trångsynt, kristen sektfamilj. När jag berättade för mina föräldrar att jag var tillsammans med en tjej blev jag ensam.

– Jag kan inte så mycket, man lär sig genom att gå på föreläsningar, träffar människor.

Hon säger att hon särskilt tog med sig en sak som Johan Jenny Ehrenberg sa från scenen:

– Att ett barn också borde få ett könsneutralt namn, det hade jag inte tänkt på, men va smart! Just nu kallar jag mitt barn för Einar. När han blir stor väljer han själv.

Hanna Hagström säger att hon blev väldigt berörd, och ledsen över att höra att Jenny blivit misshandlad och våldtagen.

– Jag blev även ledsen över sveket från vissa i vänstern. Men jag går härifrån och känner mig stärkt. För även om jag blev ensam när jag kom ut, så är jag inte ensam. Orkar inte jag, så är vi fler som orkar tillsammans. Vi är ett stort gäng som kämpar.

Vill säga förlåt

Grace Zuleta berättar att hon på lördag kommer att framträda med sång och spoken word på Vadköping Pride. Hon kom för att få inspiration.

– Det var starkt att komma hit och lyssna, jag blev tagen av Jennys historia. Mitt framträdande på lördag blir ett stort förlåt för fördomar som drabbar ungdomar som kommer ut och vill vara fria.

Hon berättar att hon tillhör en kristen gemenskap i Örebro, den enda som välsignar homosexuella par. 

– Jag kan inte förstå hur man som kristen kan vara dömande. Man ska akta sig för att vara exkluderande. Vem man älskar är upp till var och än, men tyvärr tänker inte alla kristna så. 

– Många är i garderober på grund av trångsynthet och fördomar. Därför vill jag genom min poesi säga förlåt. Jag tycker att man ska älska i alla regnbågens färger! Vi som är heterosexuella har mycket att lära om inkludering.