Det finns en kulturell motkraft. Det säger Johan Jenny Ehrenberg när vi möts på ETC-redaktionen i Stockholm. Ett stort antal orter har visat intresse för att ställa ut utställningen Befrielsen. Först ut är Eskilstuna, 13 maj. Att intresset är så stort, menar Johan Jenny Ehrenberg säger något om samtiden.

– Kulturen får stryk ekonomiskt, från politiken och från institutioner. Samtidigt finns så många människor som vill att kulturen ska leva, de vill öppna diskussionen lokalt om kulturens roll.

Johan Jenny Ehrenbergs främsta förhoppning är att turnén med utställningen om kärlek och hat ska leda till ”ringar på vattnet”.

– I en liten stad hoppas jag att man använder utställningen, att skolelever kan se den och prata om den. Aktivister samlas, börjar träffas. Det värsta för människor är att vara ensamma med sina tankar och börja tänka ”jag är konstig”. Det handlar inte bara om trans, utan även om kön, sexualitet och mycket annat.

Hittills är sex orter inbokade och fler kommer att tillkomma. 

– Vi behöver hitta lokala samarbetspartners. Jag hoppas verkligen att det uppstår ett tryck, att ännu fler vill ha utställningen till sin ort.

Håller tal på samtliga platser

Johan Jenny Ehrenberg kommer att resa till samtliga platser när utställningen invigs för att hålla ett tal och möta människor. 

När utställningen visades i Stockholm upplevde Johan Jenny en stark känsla av befrielse.

– Bilderna är så starka att människor känner sig stärkta. Många fördomar ramlar av en. Får en att fundera över sin egen identitet och ger känslan ”jag får vara den jag är”. 

Johan Jenny berättar att hen just nu övar på det tal hen kommer att hålla när utställningen invigs på de olika orterna. För ett par dagar sedan testade hen för första gången att möta en liten publik, för att känna om talet funkar.

– Jag fick en reaktion från en man och en kvinna som satt och lyssnade och höll om varandra. De sa till mig ”nu har vi hört saker som vi aldrig hade tänkt på i hela vårt liv”. Jag märker att det som jag tycker är självklarheter, var nytt för dem. De blev nyfikna och glada, inte rädda. Jag tycker att det är otroligt!

En drivkraft för Johan Jenny Ehrenberg att göra utställningen är att få den rörelse som behövs för att skydda människor att vakna, för att stoppa extremhögerns angrepp på människors rättigheter. Hen tycker att trans blivit frågan där man äntligen har satt ner foten och sagt stopp. 

– I andra frågor har man backat gentemot högerextremismen. Nu har en väldigt bred grupp slagit fast att det här är en mänsklig rättighet, där backar vi inte.

”Definitivt friare idag”

Samtidigt finns också en personlig resa. Jenny fanns gömd i garderoben i 40 år, men kom äntligen ut igen, förra året. Tiden sedan dess har framför allt varit lustfylld för Johan Jenny, kantad av många leenden.

– Jag känner mig definitivt friare idag än för ett år sedan. Som man tänkte jag aldrig på hur jag såg ut och hur jag betedde mig. Som Jenny tänker jag jättemycket på det. Och under den ytan finns en annan dimension, som handlar om att jag som Jenny förhoppningsvis blir bättre på att lyssna, blir mera människa.

Människor kan uppleva en osäkerhet när de möter dig. Ska jag säga Johan, Jenny, Johan-Jenny, hon, han eller hen. Hur tacklar du det?

– Jag har lovat alla jag jobbar med att inte bry mig. Jag föredrar att de säger Jenny, men jag släpper det. Jag förstår de som blir djupt sårade av felsägning av namn och felköning, men jag är inte i den situationen. Om någon medvetet skulle felköna mig i offengligehen, då tackar jag för möjligheten att svara.

Utställningen bygger främst på bild, av fotograferna Hatte Stiwenius och Håkan Elofsson. Johan Jenny menar att fotografier får en sprängkraft om man använder dem till en berättelse och inte låter fotot vara bara en bild. 

– Utställningen handlar inte bara om trans, utan också om drag och politik. Den handlar om att bryta patriarkatets förstörande makt och slå oss ut ur könets stela fängelse.