Lasse Winkler, förre chefredaktören för Svensk Bokhandel plus ägaren till bokförlaget Lind & Co, Kristoff Lind , går i sin podd ”Förlagspodden” till våldsamt angrepp mot i första hand mig men givetvis även mot ETC och Leopard förlag.

Orsaken till ilskan är att vi har startat kampanjen Rädda boken där vi försöker hitta ett nytt sätt att finansiera smala politiska (och viktiga) böcker så att de kan nå ut mycket bredare på en marknad som inte är intresserad av det.

Den här crowdfundingen känner ju alla läsare till, vi har presenterat det i annonser och nyhetsbrev och det finns inget märkligt i det. Man samlar in pengar gemensamt för att uppnå något. Denna gång i form av lån som återbetalas efter två år i relation till hur bra boken går.

Alla som deltar får information om budget, intäkter och utgifter och tillsammans gör vi boken möjlig för en bredare krets.

Det är frivilligt att vara med. 

Hur i alla världen kan man bli så arg på det?

Det är lite märkligt. Ilskan handlar inte om att boken kommer ut (de påstår tvärtom att de tycker den är bra) utan baseras på att jag samtidigt kritiserar Bonnier för den koncentration av bokmarknaden som pågår. Men det är ju ingen okänd åsikt (och knappast bara min).

På samma sätt kan jag skriva en artikel för att kritisera Bonniers övertagande av lokaltidningarna Sverige runt genom köpet av Mitt Media.

Att kritisera monopolisering borde inte vara kontroversiellt och att försöka samla kraft att motarbeta den borde heller inte vara något upprörande för den som gillar mångfald.

Men det är det tydligen. Det är tydligen "ett hyckleri utan like".
Och så fortsätter herrarna med att upprepa några invektiv på fem minuter. 

Jag är skamlös. Jag sysslar med bondfångeri. Jag är fräck och det är upprörande och… ja den som orkar lyssna kan höra själv.

En rolig detalj är att podden ”avslöjar” att vi redan har utgivningsrätten till den bok vi Crowdfundar till.

Ja, det ju vore konstigt annars. Vi kan ju inte samla in till en bok vi inte har rätten att ge ut, inte sant? Boken är översatt och det vi samlar in till är tryck, lansering, spridning och förhoppningsvis genomslag. 

Men det finns allvarligare saker med pladdret.

Podden hävdar att det vi gör är att ta "från godtrogna och intet ont anande människor med hjärtat till vänster”. Och så lägger man till att ”de kommer aldrig nånsin få tillbaka dem”.

Om podden ville undersöka den saken hade de ju kunnat granska ETC:s crowdfunding sen 1979 (det här är inget nytt för oss). Alla lån återbetalas. 

Vissa aktuella lån, som de till solceller och hyreshus, är långsiktiga men även där återbetalas lån varje år för de som behöver det. Och av våra tio stora tidningsstartslån är alla återbetalda utom det sista (som återbetalas med 200 000 kr varje månad idag).

Att ETC finansierar satsningar ihop med läsare är en fantastisk styrka.

Men den bygger på förtroende och på att man faktiskt gör det man säger med pengarna och att de kommer tillbaka enligt de villkor som man gjort upp (oftast en mindre ränta på två procent).

Att avfärda det här är självklart politiskt, podden gillar inte att vi öppet samlar in pengar till utgivning.

Men man kan ju försöka vara ärlig kring hur det går till. Man påstår sig också veta att ”förlagets stor på ruinens brant" och betalar inte sina skulder. Om det var sant skulle ju förlaget inte finnas alls.

Den enkla sanningen är att vi under två år krympt ett förlag som finansierades av en av Sveriges största författare - och storsäljare - Henning Mankell, till ett mindre aktivistiskt, socialistiskt, feministiskt och utmanande förlag. Alla som kan något om företag vet att det kostar att minska (uppsägningslöner och skatt går självklart före allt annat) och vi har fått jobba hårt med det utan att kunna ha stöd från de masstitlar som Mankells böcker alltid varit. (I princip kan man säga att förlagets många fantastiska titlar – tänk Maryse Condé – finansierats av just Mankell. Vilket var en av idéerna med förlaget och inget han nånsin skämdes för).

Podden försöker också göra sak av att ”de inte får ut bokslutet från Bolagsverket”. Det är lite lustigt, inkompetens hos en granskare brukar inte vara ett sakargument när man ska visa att någon ”står på ruinens brant”.

Ett enkelt mejl till oss hade löst den frågan. Bokslutet är klart och både banker och stora samarbetspartner har sett det. (Vi går precis runt.)

Slutligen ljuger man rakt upp och ner och påstår att vi crowdfundar till en nyemission. Det stämmer inte, Alla de som deltar och satsar på Ehrenreich nya bok ska veta att pengarna går direkt till den boken, inget annat.

Nyemissionen är inget märkligt. Det är jag och ETC som omvandlar ett lån till nytt aktiekapital och därmed stärker bolaget rejält med en miljon kronor.

Jag vet inte om det är ”skamlöst”, en normal betraktare skulle nog tycka att det betyder att vi satsar på att förlaget ska kunna växa.

Ja, boken är i kris. Bokhandeln säljer allt mindre, den enda försäljning som egentligen ökar, de strömmade ljudtjänsterna, ger författarna och förlagen väsentligt lägre ersättning än den tidigare försäljningen av tryckta böcker.

Så hur löser man det?

Leopard har ställt om (och jag tror alla andra småförlag kommer vandra samma väg).

Vi säljer idag 70 procent av alla böcker själva. Det vill säga direkt till läsaren. Genom event, genom möten, genom turnéer.

Själv är jag ute och pratar om min senaste bok Hoppet runt om i Sverige. Och ja, det säljer, vi har tryckt andra upplagan och jag tror en tredje kommer till hösten.

Stefans Sundströms nya bok om bokashi och biokol innebär också massor med möten. Härligt nog såldes första upplagan slut redan efter en vecka och den andra är ute idag.

Och Björn Elmbrants stadiga turnérande innebär att boken Marknadens Tyranni faktiskt kan nå ut och påverka den debatt om socialdemokratins nödvändiga förändring som pågår.

Vi skäms inte för att vi försöker sprida våra böcker direkt själva, med egna nätverk och goda små bokhandlare som vill att böcker ska finnas för annat än maximal vinst åt ägare.

Och vi klarar det här med läsares hjälp.

Crowdfundingen till Barbara Ehrenreich tror jag själv är klar om en månad.

Det retar säkert några.

Och det kommer tramsas från olika håll.

Men kom ihåg att vill man skapa sig ett namn i förlagsvärlden så är det självklart bättre att angripa mig istället för Bonnier.
När det bara finns en husse måste många svansar vifta rätt. 

PS. En vecka senare fortsätter "Förlagspodden" att ”granska Leopard”. Det börjar bli lite tjatigt, man ifrågasätter bolaget på grund av minskad omsättning och verkar tycka det är fel att ägaren går in och stödjer genom att vi omvandlat ett kort lån till kapital.

Om man verkligen seriöst ville diskutera krisen för den oberoende boken i Sverige så skulle man ju berätta hur boksluten ser ut för flera förlag.

Omsättningarna har minskat rejält för de mindre och oberoende förlagen. Ordfront med 12 procent, Bromberg med 9 procent och det större Piratförlaget med 23 procent.

(Leopards minskning är 13 procent.)

Det finns alltså all anledning att seriöst granska vad som händer med bokbranschen.

Men istället ger sig den bluddrande podden på just Leopard, som med läsarnas stöd försöker agera och göra något, inte bara se utvecklingen fortsätta.

Ett tag trodde jag att det var just vår crowdfunding som retade dem men jag inser nu att ”granskningen” mer handlar om att den här podden i praktiken görs av ett konkurrerande förlag. (Kristoff Lind är ju ägare av ett förlag som satsar på kungaböcker och Bingo Rimer blandat med seriös avslöjande samhällslitteratur som Dan Josefsson.)

Att konkurrenter talar illa om en får man väl acceptera – men erkänn att det blir lite larvigt.

Fast lite nytta har det kanske gjort ändå.

Vår crowdfundingkampanj tog extra fart och vi är nu uppe i 284 000 kr tack vare två större bidrag den sista veckan. (Nu fattas 16 000 till målet). Så kan det gå.