Premiär för filmen Befrielsen: ”Jag blev gråtfärdig”

”Befrielsen” följer Johan Jenny Ehrenberg som har klätt ut sig till man i fyrtio år. Under 1983 levde Johan som Jenny i offentlighetens ljus. Det slutade med en fullständigt vansinnig mediahysteri. Att gå ut som Jenny betydde att möta dödshot, misshandel och hat. Så Jenny försvann, för hen fick inte finnas. När Johan Jenny år 2023 får se en samling fotografier från den perioden, tagna av Hatte Stiwenius, ändras allt. Genom de svartvita bilderna ser hen inte längre bara smärtan, utan även en stark och modig ungdom som vågade vara sig själv. 

Med hjälp av fotografen Håkan Elofsson reser Johan Jenny till Berlin för att leva som trans fullt ut, och med hjälp av vännen Admira utforskar hen identitetens gränsland som dragqueen på Stureplan. Och blir förvånad. Hoten från det förflutna ekar när hen går på Stockholms gator. 1983 var spott och hårda ord vardagen, idag 2023 vänder sig människor om och utbrister ”vad du är vacker”. Och Johan Jenny är 65 år nu, bestämd och äntligen sig själv. 

Så vad fanns det att vara rädd för i 40 år? 

Biobesökarna Kristina Osbeck och Gun Johnsson, som såg filmen tillsammans, konstaterar att öppenhet är oerhört viktigt.

– Nu när jag sett filmen tänker jag att jag inte reflekterat tidigare över att jag är kvinna. Och att det är viktigt för alla minoriteter att synas. För 50 år sedan kanske det var konstigt med homo, idag reagerar ingen, säger Kristina Osbeck.

– Det har alltid funnits en rädsla för det som är annorlunda. Men ju mer man träffar på det desto mindre annorlunda blir det, fortsätter Gun Johnsson.

Clara Cleo Cornell uppskattar att filmen förmedlar en slags härlig och livsbejakande glädje.

– Jag fick en större förståelse för frågorna. Ibland kan jag uppleva förytligande bilder i den här debatten, men det här blev fördjupande. Det var så fint att höra att man kan känna sig stark.

Petra Hansson besökte filmen för att hon undrat i 40 år vad som hände med Jenny Ehrenberg. 

– Det är en jättespännande berättelse – gripande och vacker! Men man kanske skulle sagt att det inte är en film, utan en bildvisning.

Mikael Vassara berättar att filmen gjorde honom gråtfärdig.

– Jag tycker att filmen är poetiskt vacker. Man blir aldrig uttråkad när Johan pratar. Jag ser Johan och ser Jenny, hen kan man säga, och förstår att hen blir uppraggad. Det är en switch som är jävligt häftig.

– Något släppte i mig när jag såg filmen. Jag läste i en bok meningen ”Jag är en lesbisk kvinna i en mans kropp.” Jag inser att jag kan relatera till det.

Efter premiären samtalade Johan Jenny Ehrenberg med publiken, svarade på frågor och uttalade:

– Mitt befrielsebudskap är att du väljer ditt kön. Trans är en frihetskamp. Könsbytare blir könsbrytare. Jag vill uppmuntra alla att leka och utforska, det viktiga är att ha kul! Det handlar om mänskliga rättigheter, att vi skapar ett samhälle där människor får vara som de vill vara. Det är mycket viktigare än statsskulden – och annat jag har tjatat om.