Det var trångt i foajén till biografen Panora i Malmö, där människor under måndagkvällen köade för att höra Johan Jenny Ehrenbergs föreställning Hoppet 2.0.
Hörsalen, med plats för 195 personer, fylldes till sista plats.
Kvällen inleddes med att Johan Jenny gav en snabb överblick över ekonomi och utsläpp.

– Här ser ni, i staplar, vad hela den svenska klimatpolitiken har åstadkommit. Ett skifte som inte minskar utsläppen, men minskar vad man räknar som utsläpp.

Bara några minuter in i föreställningen konstaterade Johan Jenny att vi inte bara kan rada upp problem, snarare behöver vi prata om vilka svar vi har för att lösa problemen.

– Grunden för mitt hopp är solcialismen. Solcialismen är enkel – det handlar om att värdera ekonomi och energi utifrån den energikälla vi får gratis, solen.

Hen beskriver sin första installation av solceller i Sverige, 2007. Då var solcellerna dyra och återbetalningstiden låg på över hundra år. Men Ehrenberg kände att det var ”klimaträtt”. I dag, drygt ett decennium senare, har priset på solceller fallit dramatiskt, och de har en återbetalningstid på bara några få år.

– Solcellerna har spöat allt, säger hen med ett leende. Allt gick att göra precis som vi drömde om, och det gick till och med fortare än vi själva fattade.

”Kommer bygga ett helt nytt elsystem”

Hen beskriver hur ny teknik, som batterier, revolutionerar energianvändningen.

– Batterier är solcialismens räddning. För solcialismens stora problem har varit hur man flyttar solenergi till natten, eller till vintern. Nu har vi batterier som utvecklas i samma takt som solceller och med fallande priser. Det betyder att vi kommer att bygga ett helt nytt elsystem.

Ehrenberg förklarar hur det nya energisystemet möjliggörs av människor själva, utan att vänta på politiken.

– I Tyskland har man anmält 160 gigawatt batterier för att kopplas in. Det är dubbelt så mycket som hela Tysklands behov om man bara skulle använda batterier. Vi behöver inte vänta på politiken, vi kan ta makt över energin, och vi kan göra saker själva, även när borgerliga regeringar förstör och socialdemokratiska regeringar är för rädda.
Ehrenberg framhäver betydelsen av lokal makt och kollektiv handling.

– Politik funkar inte så att den tänker ut en idé och genomför den. Det krävs att människor själva gör saker. Det kan vara att driva ett kulturhus och ignorera politiken. När människor gör saker tillsammans, får de fart på politiken.

Hen vänder sig mot publiken och frågar:

– Vet ni hur mycket energi en smartphone drar? Ungefär lika mycket som ett kylskåp. Vi tänker inte på det, men mobilanvändandet är kopplat till energikrävande servrar och nätverk. Därför borde vi sätta upp egna serverhallar och välja vilken energi vi använder.

Kritiserar fixering vid att bromsa

Ehrenberg kritiserar också klimatrörelsens fixering vid att ”minska” och ”bromsa” istället för att skapa positiv tillväxt.

– Hela klimatrörelsen hamnade i en konstig diskussion om att vi måste göra mindre, att vi inte ska resa, inte äta så mycket. Men rätt tillväxt leder automatiskt till ”nerväxt”. Om vi bara satsar på ren energi, så sker minskningen av utsläpp automatiskt.

– Hälften av alla transporter består i att frakta kol, olja och gas. Om vi satsar på solel försvinner alltså hälften. Svaret är inte att bromsa. Svaret är att vi ska ha mer. Vi ska få det bättre, ha mer frihet. Det är grundläggande saker som vi måste prata om hela tiden.

Snart öppnar Johan Jenny för reaktioner från publiken. En av besökarna frågar Ehrenberg om problemet med att sätta upp solceller på jordbruksmark.

– Vi behöver inte använda jordbruksmark. Vi har massor av förstörd mark. Vi kan till exempel sätta solceller längs motorvägar, eller som vi gör i vår solpark i Katrineholm, det som kallas ”agrovoltaic”, där solcellerna sitter ovanför odlingarna och samlar dagg som ger bättre växtlighet.

Publiken ställer frågor om elnätsföretagens makt och deras roll som hinder för solenergi.

– Elnätsföretag är privata monopol, och de ska upphöra. Elnät ska vara offentligt ägda. De har visat att de inte klarar av sitt jobb.

En deltagare uttrycker vanmakt inför klimatkrisen och frågar om Johan Jenny Ehrenbergs tankar kring hur man kan komma igång med ett projekt i en liten by.

– Börja med mat tillsammans. Odling är något många gillar och kan göra ihop. Trafik är en annan sak – att skapa cykel- eller bilpooler för att minska bilismen. Och sedan energiförsörjning, självklart med solenergi som grund.

– Det bor bara 1500 personer i vår by, och jag tror inte att vi kan få med alla, invände frågeställaren.

– Det viktiga är att tillräckligt många blir en positiv kraft, då följer andra efter.

”Tack för det ni gör”

Plötsligt stiger Ingrid, en publikdeltagare, upp på scenen. Hon håller upp ett kollage av bilder från Hylliebygget, och berättar att ETC Byggs hyreshus i Västerås just tilldelats ett internationellt arkitekturpris för att de uppfyller FN:s hållbarhetsmål.

– Jag var vid huset ETC Bygg uppför här i Malmö, i Hyllie, en hel dag och fotograferade. Jag vill säga tack för det ni gör. Varsågod, Johan Jenny, säger hon och räcker över kollaget.

Reaktionerna efter föreställningen är entusiastiska. Max Müller kom för att få veta mer om vad ETC gör och sammanfattar sina intryck:

– Jag vill se Johan Jenny som statsminister.

Mattias Wallergård, som känt hopplöshet sedan Trump vann valet, berättar att föreställningen gett honom nytt hopp.
– Jag vill ge mina barn hopp. Jag har en 13-åring hemma med klimatångest. Den här föreställningen ger mig energi att föra vidare till nästa generation.

Birgitta Ehlin, säger:

– Jag har lyssnat på Johan Jenny tidigare, och hen är lika rolig varje gång. Men det viktiga är budskapet om tillsammansmakt. Ska vi vänta på att politiken gör något, så kommer vi att hinna dö innan något händer.

”Känner mig mer hoppfull”

Pia Bak-Fredriksen, en annan besökare, lyfter även hon Ehrenbergs idé om tillsammansmakt:

– Erfarenheterna hen delade gör det lätt att se att vi kan göra något tillsammans. Vi kan odla, äta, skapa energilösningar och dela transporter. Det behöver inte vara så komplicerat. Vi kan börja smått. Det får mig att känna mig lite mer hoppfull – vi ska inte vänta på någon annan, säger hon.

Människor dröjer sig kvar Panoras foajé, som fylls av engagerade samtal. Ehrenbergs budskap har gett publiken en känsla av att förändring är möjlig, att vi kan påverka framtiden, och att hoppet är en kraft att räkna med.