”Ett tredje kön är ett steg på vägen för att avskaffa kön”

Under våren fick Sverige en moderniserad ny könstillhörighetslag som skiljer den juridiska processen från den medicinska. Lagen, som träder i kraft nästa år, syftar till att ge utökade möjligheter till självbestämmande, förenklar och snabbar upp genomförandet.

I förarbetet till lagen efterlyste många HBTQI-grupper även införandet av ett tredje juridiskt kön, något som sedan en tid tillbaka införts i flera andra länder.

Tanken är att en sådan reform ytterligare skulle öka självbestämmandet för de med en trans och queeridentitet, inte minst för icke-binära och intersexpersoner.

Ulrika Westerlund, riksdagsledamot för MP och tidigare särskild utredare för SOU 2017:92 "Transpersoner i Sverige – Förslag för stärkt ställning och bättre levnadsvillkor", ser ett uppenbart behov.

– Alla undersökningar som gjorts pekar i samma riktning. Gruppen icke-binära är ganska stor.

Ulrika Westerlund är medveten om att det finns en farhåga att ett tredje juridiskt kön skulle kunna bli något som tvingas på människor – och menar att det måste undvikas.

– När ett tredje juridiskt kön uppfattas som att det ska gälla alla transpersoner blir det en konfliktfråga, men det handlar om att kunna välja ett tredje kön – för den som vill – men respekt för könsidentiteten.

Moderatorn Helena Berglund invänder: Men varför är det så viktigt med en bokstav i passet?

– Vi har sedan 1972 erkänt i lag att könsidentitet finns. Om vi menar allvar när vi uttalar att människors könsidentitet existerar, då bör människor kunna välja, svarade Ulrika Westerlund.

Även Johan Jenny Ehrenberg är för ett tredje juridiskt kön – som ett steg på vägen för att avskaffa kön.

– Vi behöver tala om vad vi menar med tredje könet. Om det skulle innebära makt till staten att bestämma vem du ska vara, då är det jättefarligt och fascistiskt att skapa en minoritet. Det viktiga är att öppna för en diskussion om vad kön är. Jag ser det som ett steg på vägen att öppna för att avskaffa kön. Bara utifrån dig själv har du rätt att välja vem du är.

Hen utgår ifrån sin egen erfarenhet som trans.

– Den första fråga jag får är om jag är kvinna. Då svarar jag: Nej, jag är trans. Den andra frågan är: Hur knullar du? Ja, det ska du ge fan i! Jag är över det, jag är trans. Den befrielsen ska alla ha möjlighet till och stöd för att utforska. Och du måste bli fullständigt jämlikt och rättvist behandlad i skolan när du börjar fundera över detta.

Helena Berglund lyfte att många transpersoner identifierar sig som binära. De byter kön och känner att de är framme när de äntligen kunnat göra det.

Johan Jenny känner igen detta från de många intervjuer hen gjort med transpersoner.

– Det måste man respektera och inte ha moraliska åsikter om. Men om vi bara tänker på transfrågan så kommer vi inte framåt.

Hen ser framför sig ett samhälle där människor är fria från könsidentitet.

– Kanske lever du som tjej i några år, som trans i några år och som tjej igen?

Ulrika Westerlund lyfte in i samtalet att kvinnorörelsen som jobbar med jämställdhet får fram registerbaserade skillnader, som löneskillnader.

– Det är ett starkt argument för att juridiskt kön ska finnas kvar.

Ändå tycker hon inte att det argumentet håller.

– Många kamper förs utan register. Hbtqi-kampen och den antirasistiska kampen är två exempel på rörelser som kämpar utan utgångspunkt i sådan statistik. Ändå får vi höra att att denna modesta förändring ”förstör kvinnokampen”.

Hon tror inte att det i grunden finns en stark motsättning, däremot en gemensam nämnare i rätten att bestämma över sin kropp och sin identitet.

– Men det uppfattas som att man är ute efter att slå undan benen för kvinnokampen. Man kan ta fram fakta på annat sätt, till exempel genom enkäter.

Inte heller Johan Jenny ser ett problem med att förlora en möjlighet att föra könsbaserad statistik och konstaterade att trots att registerunderlagen finns idag så fortsätter ju kvinnor att ha lägre lön än män.

– Politisk kamp bygger inte på statistik. Jag är inte så orolig för om vi tappar den statistiska möjligheten.

Ulrika Westerlund konstaterar att om Sverige ska införa ett tredje kön måste frågan utredas, och ser det som uteslutet att sittande regering skulle tillsätta en sådan utredning.

– Jag har själv lagt en motion i riksdagen som avslogs.

Ändå tror hon att förändringen kommer, men kanske först om cirka ett decennium, förutsatt att det bedrivs en framgångsrik kamp.

– Det finns en viss trötthet för att debatten om könstilhörighetslagen blev så hätsk. Mar får vila, tänka på sig själv och på vad man orkar. Rent teoretiskt finns ett ganska brett politiskt stöd, det handlar om att påminna. Om ingen gör något blir det inget.

Johan Jenny Ehrenberg menar att öppenhet och politisk kamp är viktigare än rådande riksdagsmajoriteter.

– Vi bygger det nya, fina, öppna samhället genom att vara det och lyfta att det handlar om mänskliga rättigheter. Vi är redan halvvägs fria.