Men så tänker jag vidare. Är det inte en del av en mer långtgående trend? I en amatörmässig spaning verkar det som att vi allt oftare agerar direkt för att tillfredsställa våra behov. Känner vi för det, gör vi det direkt. Kanske är det för att vi faktiskt har möjlighet genom tekniken att få nästan allt vi vill ha närmast direkt.

Mellandagsrean börjar numera redan på Juldagen (då de flesta andra i världen firar själva julen) och snart börjar väl någon ny rea i handeln med vårkläderna eller vad vet jag. Men mår vi verkligen bra av att ta ut allt i förskott och uppfylla varje lite längtan direkt? Jag pratar inte längre om ljusstakar. Vi delar artiklar som vi inte hunnit läsa för vi tyckte ingressen verkade intressant eller förfärande. Vi röstar fram politiker som säger vad vi vill höra och bestämmer oss på studs. Vi köper flashiga saker och orkar inte kolla upp dem. Jag är precis lika dålig på detta som de flesta andra. Jag säger bara: En öppen chipspåse (ni vet nog vad jag menar).

2017 började med att Donald Trump installerades som president. En person som verkade kunna skända utsatta, fattiga och framförallt kvinnor utan att behöva ta konsekvenserna för det. Precis som det föll honom in och med omedelbar bekräftelse. Det var för många av oss en mardrömslik ingång på året. Jag var nog inte ensam om att tänka: Undra om den här planeten ens är beboelig om ett år. Än har i alla fall inget kärnvapenkrig börjat.

Men så hände något i höst som verkade gå i en helt annan riktning: Eftertanke, rannsakan och ansvarsutkrävning - #metoo. Upprop har följt på upprop. Män från alla samhällsklasser och partier har avslöjats och fallit – en del djupare än andra. Det finns ett bibelord i boken Psaltaren som skulle kunna vara en illustration i allt detta: ”Lita aldrig på mäktiga män, människor som ingen hjälp kan ge. De ger upp andan och blir jord igen, då går deras planer om intet”.

Det finns förstås många bottnar. Det finns en förtryckande struktur mot kvinnor. Men kanske är en del i detta en svårt skadad impulskontroll? Eller impulser som aldrig kontrollerats. Ingen eftertanke, ingen rannsakan.  Ingen inre fråga: Vad händer om jag gör det här eller om jag avstår?
I de flesta stora religiösa traditionerna föregås fester av fasta. Oftast innebär det att man avstår från viss mat och dryck. Man skulle kunna kalla det en impulskontroll, att man väntar med att tillfredsställa sina behov. Är det inte bara ett annat sätt att få människor att böja sig och tiga? Fastan har alltid varit något mer än en andlig övning.

Det har också varit en påminnelse vad det innebär att vara hungrig eller törstig, det vill säga att vara någon utan resurser, någon som inte kan få sina grundläggande behov tillgodosedda. Denna övning ger fortfarande många människor möjlighet att tänka efter, granska sig själva och hjälper att uppmärksamma nöden runtomkring dem.

Kanske kunde vi när vi lämnar ett år av #metoo och Trump inbjuda till en övning i impulskontroll, i fasta: att avstå från att dela det jag inte läst eller förstått, att avstå från att säga det där som förmodligen är ganska plumpt, att vänta med att köpa för köpandets skull, att avstå från att rösta emot något i valet och istället rösta för något jag tror på (efter att jag informerat mig).

Det finns gott om öppnade chipspåsar som frestar. Ingen har sagt att det kommer vara enkelt men det kanske ändå är en väg framåt. Som det heter i en gammal sång: Kampen den går vidare, den har bara börjat, den har bara börjat.