Man kan inte rakt av säga om det var rätt eller fel att ha så stora underskott. Den bedömningen måste bygga på vad som hade hänt om man inte haft underskott.

Om staten 1992, när den svenska kronan föll med 25 procent och arbetslösheten sköt i höjden samtidigt som bankerna var på fallrepet, hade beslutat sig för att inte gå med underskott så hade nog hela ekonomin rasat samman. I en del av de länder som stod i liknande situation som Sverige, till exempel Finland, försökte man också minska budgetunderskottet mycket brutalare. För Finlands del innebar det att arbetslösheten några år steg ända till 20 procent! En sådan ”sparpolitik” sparar inget.

Man kan inte rakt av säga om det var rätt eller fel att ha så stora underskott. 

Samtidigt: Hade inte de stora skattesänkningarna för företag och höginkomsttagare gjorts så skulle givetvis underskotten kunnat vara mindre.

Detta vet naturligtvis regeringarna.

Därför inleddes en höjning av skatterna igen redan 1993, så att man några år senare återigen fick balans i budgeten.

1995 gick staten, inklusive socialförsäkringarna, ut med ett budgetunderskott på -141 miljarder. Året därefter var det -66 miljarder. 1997 var underskottet nere i -32 miljarder för att så vända 1999 och bli ett överskott på 62 miljarder. Efter det har vi tagit in mer pengar än vad vi använt. År 2000 var överskottet hela 80 miljarder och år 2007 drygt 70 miljarder. Efter finanskrisen har vi haft mindre underskott. Det sammanlagda budgetöverskottet mellan 1998 och 2023 beräknas till lite drygt 300 miljarder kronor!

Det här är lite märkligt.

Som vi visat i tidigare kapitel så har Sverige inte haft något egentligt problem med statsskulden, framför allt inte om vi jämför med andra länder, och ändå har staten dragit in mer pengar än vad man använt. Pengarna som tas in går till att ”amortera statsskulden” heter det, men samtidigt har Sverige inte haft någon verklig skuld sedan 2006. Det betyder att staten tar in pengar som inte används. De ”ligger i madrassen”. Vilket ju kan verka märkligt för den som ser behoven ute i skolor eller på de stora sjukhusen.

Ändå är det så.

Statsskulden är betalad och budgeten har ett överskott. Faktum är att det i regeringens budgetproposition redan 2001 svart på vitt berättade att skulden var borta. Men det var nu inte något som basunerades ut. Tvärtom gjorde då Finansdepartementet sitt bästa för att dölja det uppenbara. Under några år kallades nämligen de samlade överskotten för ”negativ nettoskuld” i budgetproposition. Negativ nettoskuld betyder ju … plus.

Staten hade ingen statsskuld, men i stället för att skriva det – vilket vore politiskt känsligt – skrev man att staten har en negativ nettoskuld. Det mest genanta med det där är kanske ändå att inga medier och inga politiska reportrar förstod vad som stod.

På senare år har det här begreppet försvunnit ur budgetpropositioner som finansministern lämnar till riksdagen. Nu heter det som det ska. Finansiellt överskott.

Det finns – menar vi – en politisk anledning till det också.

Bara om man påtalar att det finns ett överskott är det lätt att argumentera för de stora skattesänkningar som regeringen vill genomföra.

Sveriges budgetunderskott jämfört med EU:s

Om man vill veta hur illa eller hur bra den svenska offentliga ekonomin varit så kan man jämföra med andra länder. Ett enkelt sätt är då att ta budgetunderskottet som andel av landets BNP. Då får vi denna bild för de senaste fyrtio åren, diagram 1.13. 

Under de senaste fyrtio åren har det svenska budgetunderskottet (= minus i diagrammet) bara varit större än genomsnittet för EU under fem år (1982, 1992–95). För perioden som helhet har Sverige haft en mycket bättre utveckling.

Det är sant att den svenska kurvan ser mer dramatisk ut. Men det beror framför allt på att en kurva där man lägger ihop många länder (Euroländerna) oftast blir lugnare än en kurva för bara ett land. Om vi skulle jämföra Sverige med enskilda andra länder skulle deras svängningar också vara dramatiska.

Det viktiga med bilden är att Sveriges offentliga sektor faktiskt haft mycket små budgetunderskottsproblem jämfört med andra EU-länder. Speciellt med tanke på att den svenska statsskulden hela tiden varit lägre än EU:s och nu inte finns alls, vilket du kan se i diagram 1.14. 

Statsskuld, budgetunderskott, utlandsskuld … Det här är ord som följt den svenska politiska debatten under de senaste 25 åren. Återkommande har siffrorna visat sig vara felaktiga och resonemangen bakom dem falska. Samtidigt har påståendena fungerat. För skuld skrämmer, även en skuld som inte finns.

Varför är statsskuldssiffror så olika?

En av de svåraste sakerna som finns är att hitta statistik som stämmer mellan olika källor och organisationer. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) räknar på ett sätt, Konjunkturinstitutet på sitt sätt, SCB på ett annat och EU:s statistiska kontor på ett fjärde. 

Detta kan driva vem som helst, som försöker jämföra mellan de olika instituten, till vansinne. Därför försöker vi jämföra mellan årtal så långt det går utifrån samma källa och inte ”blanda”. 

Det viktiga är dock att studera trenderna och utvecklingen, inte de exakta siffrorna. För, som vi påpekat tidigare, ekonomi och statistik är inte – även om dess företrädare ibland försöker påstå det – någon exakt vetenskap.