Hur stor är arbetslösheten?

Det finns helt enkelt inget som är ekonomiskt gott, men samtidigt ont, för samhället. Då är det bara gott för en liten del av samhället.

I ett gott samhälle ser därför inte arbetslösheten ut som den gör idag. Politiken i början av 1990-talet lämnade en katastrof efter sig. Första kvartalet 1994 var 1 241 000 personer öppet eller dolt arbetslösa. Det fanns 346 000 öppet arbetslösa och 332 000 som var sysselsatta genom Arbetsförmedlingen (AMS). Sedan fanns 199 000 personer som inte sökte arbete, men som velat och kunnat arbeta – latent arbetslösa. Och slutligen 364 000 som arbetade mindre än de skulle vilja av arbetsmarknadsskäl – undersysselsatta.

Diagramet visar en misslyckad politik. En nyliberal politik, som genomförts av såväl socialdemokrater som borgare.

För oss finns inget annat sätt att se det på. Allt det vi skriver om i denna bok, prioriteringen av vinsten, inflationsbekämpningen, minskningen av den offentliga sektorn, allt slår ut i diagram 2.11. Här ser vi kostnaden. Vi har fått en ekonomi som har en konstant massarbetslöshet.

Sverige var länge ett land där få människor varit arbetslösa. Många var visserligen undersysselsatta, det vill säga de arbetade deltid men ville egentligen arbeta mer. Många var aktiva i AMS-åtgärder som vidareutbildning eller arbetade i tillfälliga jobb med stöd av AMS-pengar. Men de flesta vuxna svenskar hade ändå ett jobb med normal lön.

På 90-talet bryts den politiken. Först efter 1997 sjunker arbetslösheten. För att åter stiga efter 2002 och sedan 2008 och 2015 och sedan … Arbetslösheten biter sig fast i samhället.

De senaste siffrorna – 3:e kvartalet 2023 – ger en total arbetslöshet på 1 024 000 personer. Arbetslösa och undersysselsatta är alltså över en miljon människor. Se tabell 2.12.

Det här är siffror som var omöjliga att ens tänka sig innan nyliberalismen tog över den ekonomiska politiken.

Men också siffror som visar ett misslyckande.

För när vi det tredje kvartalet 2023 är 418 000 personer arbetslösa, 261 000 som är latent arbetslösa, plus 345 000 som är undersysselsatta – ja vad ska man då kalla det? Det här är ett politiskt val som gjorts.

Siffrorna blir inte mindre deprimerande om man vet att arbetslösheten som sådan är onödig. Det kostar lika mycket att anställa en människa offentligt som att låta henne vara arbetslös. Arbetslösheten är ett stort slöseri, så frågan är varför vi då har den kvar?