Problemet är ordet ”vi”. Vad menar man med ”vi”? Är det nationen Sverige, alltså alla vi som bor här och är svenska medborgare? Eller är det den offentliga sektorn, det vill säga den del av Sverige som inte ägs av privatpersoner utan av oss alla gemensamt? (Den kallas därför ibland också den gemensamma sektorn.)
Men den offentliga sektorn är också uppdelad i regioner, kommuner, staten och de sociala försäkringarna.
När en politiker talar om ”vi” kan det alltså betyda väldigt olika saker. ”Vi” har inte råd med fler lärare, säger man kanske. Men detta ”vi” gäller då bara den kommun som behöver anställa. Det säger inget om huruvida vi i landet i stort har råd att satsa mer pengar på skolan.
Eller också kan en ekonom säga att ”vi” är en fattig stat med en stor statsskuld och har därför inte råd att prioritera klimatfrågorna nu. Men om nationen Sverige samtidigt är rik betyder det att företagen och konsumenterna har stora resurser. Klimatinsatser kan då betalas av företagen i stället för av staten. Staten kan fatta ett beslut som förbättrar klimatet utan att det påverkar dess egen ekonomi. (Däremot förbättrar den förhoppningsvis vår gemensamma möjlighet att leva i framtiden.) Så när man läser ordet ”vi” är det viktigt att titta på vilket vi som menas.
Hur förmögna är vi?
För att avgöra om man är rik eller fattig brukar man ta sina skulder på ena sidan, sina tillgångar på den andra och så räknar man ihop plus och minus. Låt oss se hur det blir för Sverige, först för hela nationen, sedan för olika delar av den offentliga sektorn.
Det här är – som du ser – riktigt stora förmögenheter. Varje svensk har 1,8 miljoner kronor i förmögenhet! Om rikedom var jämnt fördelad i landet skulle alltså varje nyfödd bebis, födas som rik. Och tittar vi bara på vår gemensamma sektor, den offentliga sektorn, så finns en rikedom på 502 000 kronor per svensk samlad i offentlig sektor. Se tabell 1.6.
Om vi tittar på hur förmögenheten för den gemensamma sektorn har utvecklats så kan vi se att vår förmögenhet går upp och ner under åren. Det beror på att framför allt staten under vissa år har underskott i sin budget, medan den andra år har överskott. Under underskottsåren minskar förmögenheten, under överskottsåren stiger den. De senaste fyrtio åren har utvecklingen sett ut som i diagram 1.7.
Vissa år går det upp, andra år ner. Men ingen gång har vi varit fattiga. Det vill säga inget år har våra skulder varit större än våra tillgångar. Möjligen kan man säga att vi – den gemensamma sektorn – varit mer eller mindre rika. (Som lägst var förmögenheten 757 miljarder år 1997. År 2021 var den istället 5 322 miljarder.)
Den offentliga sektorns förmögenhet består av företag, hus, mark, aktier, pengar och fonder.
Fonderna är de pengar staten år från år avsätter till särskilda fonder vars överskott sedan ska vara med och betala till exempel pensioner, försäkrings- eller arbetsskador.
Även kommuner och regioner är rika. Deras förmögenheter är mest fast kapital, det vill säga framför allt hus och mark.
De mesta pengarna – finansiella tillgångar – ligger hos staten.
Det är härifrån förvirringen i diskussionen om vi är fattiga eller rika härstammar.
Staten har en förmögenhet som förändras väldigt snabbt mellan åren. Den hänger direkt ihop med hur ekonomin utvecklas i hela samhället. Går den bra får staten in stora skatteintäkter och dess förmögenhet ökar fort. Går ekonomin dåligt minskar skatteintäkterna och statens förmögenhet blir mindre några år.
Kommunernas och regionernas förmögenhet är mycket trögare och förändras inte lika snabbt. På samma sätt är de statliga socialförsäkringsfonderna trögare.
Staten har en förmögenhet som förändras väldigt snabbt mellan åren. Den hänger direkt ihop med hur ekonomin utvecklas i hela samhället.
Samtidigt styr staten över hela den offentliga sektorn. Regeringens beslut påverkar ju direkt både kommunernas, regionernas och fondernas ekonomi. När det nya pensionssystemet genomfördes så flyttade således regeringen stora delar av pensionsfonderna till statens budget, vilket gjorde att den plötsligt såg starkare ut. Staten kan på samma sätt genom att öka eller minska bidragen till kommunerna direkt förändra deras ekonomi och därmed på sikt deras förmögenhet.
Vi menar att det är viktigt att se till hela den offentliga sektorns ekonomi när man diskuterar om vi har eller inte har råd med till exempel gratis vård för alla. Många ekonomer och politiker diskuterar bara en del av den gemensamma ekonomin, en kommuns eller statens ekonomi när de hävdar att vi ”inte har råd” med ett visst förslag.
Vi tycker att det är att luras.
