Som om klimatkrisen vore avklarad budgetmässigt.
Budgetdiskussioner är svåra att förstå, det är mest fina ord och sedan nämns några siffror med ”ökning i x antal miljarder” men det är väldigt svårt för medborgarna att se vad som egentligen pågår.
När vi granskar budgeten jämför vi därför med vår samlade kraft, vår BNP, och kan då se helhetsbild som direkt slår undan de vackra orden.
Sanningen om Socialdemokraternas och Miljöpartiets budget är att man storsatsar på sparande, alltså åtstramningar de kommande åren.
Det är en helt annan politik än den man presenterar.
Militären rustas upp
Ett sätt att se det är att jämföra den offentliga konsumtionen, – alltså skola, vård och omsorg i första hand – med den privata. Här räknar regeringen med att privat konsumtion ska öka kraftigt medan offentlig ska minska.
Det betyder att alla som trott att krisen skulle ändra den ekonomiska politiken har fått fel. S och MP fortsätter lägga budgetar utifrån nyliberal politik.
Det finns egentligen bara en satsning som sticker ut och syns. Militären. Där ökar man rustningspolitiken så att man går från 63,1 förra året miljarder till 90 miljarder 2024. Man kanske kan säga att den gröna politiken handlar om män och kvinnor i gröna kläder.
Ett annat sätt att se hur ihåligt påståendet om en klimatmedveten budget för omställning, är att titta på statliga investeringar. Efter krisåret 2021 ska de minska ner till samma nivå som före pandemin. Detsamma gäller kommunerna som snabbt ska ner till samma nivå som före krisen i stöd, vilket ju var en situation då kommunerna inte klarade trygghet och omsorg.
Överhuvudtaget är det tillbaka till den misslyckade ”ansvarsfulla” politik som regeringen själv räknar med ska cementera en massarbetslöshet på runt åtta procent.
Sparande som förstör
Men allra tydligast ser man den nyliberala politiken i regeringens sammanställning av den offentliga sektorns finansiella förmögenhet. Alltså miljarder vi gemensamt har och som inte används vare sig för sysselsättning eller omställning.
Det här kallas ibland för att man samlat i ”ladorna”, men i verkligheten är det offentliga pengar som flyttas till börsplaceringar. Och det är då vi får en så märklig politik, där offentlig sektor blir rikare och rikare men pengarna ska inte användas.
Det är för att uppnå detta som investeringar bromsas, miljöinsatser dras tillbaka och offentlig konsumtion pressas tillbaka.
Men vad är poängen med en offentlig finansiell förmögenhet som inte används?
Dagarna efter vårdbudgeten presenterade regeringen en ”storsatsning” på ny infrastruktur. Bland annat nya tågbanor. Men samtidigt förklarade man att tågen absolut inte skulle byggas på lånade pengar, de ska sakta växa fram på vanlig budget och därmed ska svenska snabba tåg vara klara först 2045 eller 2050.
Hur kan det här ens förelås?
Den absurda sanningen är ju att offentlig sektor kan låna av sig själv och finansiera hela satsningen rakt av och ändå ha ett lika stort överskott kvar.
Det finns ingen förklaring till varför regeringen så envist hellre bygger ett gigantiskt berg av döda pengar, alltså pengar man inte ska använda, i ett läge med akut klimatkris och massarbetslöshet.
Det här är nyliberal politik av klassiskt slag.
Det kommer gynna den lilla grupp som blir rikare och rikare i landet, alla andra har några zombieår att se fram emot trots den akuta krisen.
”En kraftfull grön återstart för att jobba Sverige ur krisen.”
Det är regeringens ord på den här politiken.
Det är rakt upp och ner en lögn.
