När det tidigare sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt gick från att driva igenom privatiseringar av vården i Stockholm till att arbeta för den privata vårdkoncernen Aleris 2014 höjdes många röster. Socialdemokraterna kallade till presskonferens och regeringen tillsatte en utredning för att titta på regler. Karantän kunde vara en möjlighet för att minska svängdörrarna mellan politiken och privata intressen. 

– När dessa intressen rekryterar tidigare beslutsfattare finns den en uppenbar risk för intresse­konflikter. Bara misstanken om att politiker utnyttjar sina positioner eller exklusiva kunskaper för annans vinning än det allmänna skadar förtroendet i samhället, sa Ardalan Shekarabi under presskonferensen. 

Politiskt sakkunniga

Några år senare trädde lagen i kraft och sedan dess är det 12 månaders karens som gäller för statsråd och statssekreterare som ska arbeta utanför det statliga. Lagen omfattar alltså inte landstingspolitiker som till exempel Filippa Reinfeldt. Och det största problemet är att det inte gäller fler menar Anna Tyllström, docent i företagsekonomi på Uppsala universitet och Institutets för framtidsstudier.

– Det viktigaste är de politiskt sakkunniga. De är de som är mest åtråvärda och går fram och tillbaka mellan politiken och PR-branschen. De har i princip samma kunskap som politikerna och statsråden bara att de är yngre och billigare och lättare att anställa, säger Anna Tyllström.

– I det långa loppet, om den här gruppen får otillbörliga påverkan, så kan det leda till att man får politiska beslut som inte speglar det väljarna vill ha. Politikernas uppgift är ju att tolka väljarens åsikter, där kan det ske en glidning. Om vi helt plötsligt har en verklighet som är helt annorlunda än vad väljaren vill ha så kan vi få förtroendeskador i hela det demokratiska systemet och en ökad polarisering, fortsätter Anna Tyllström. 

I dag är svängdörrarna väl använda av politiker från nästan alla partier. 

Över hälften av de som jobbat för regeringar går över till påtryckarjobb visar tidningen Dagens Samhälles och Resumés kartläggning av politikers ­övergångar till PR-branschen. De blåa partierna är över­representerade men långt ifrån ensamma. 

I Dagens ETC:s tidigare granskning av politikerna som tjänar pengar på friskolorna var även här de blåa politikerna i majoritet. Men här fanns också flera framstående socialdemokratiska politiker som Thomas Bodström och Kjell Olof Feldt. 

– En del är ju att det hos de blåa partierna finns en ideologisk samstämmighet mellan den politiska ideologi och PR-branschens existensberättigande, man ser inte ett moraliskt problem med detta. Men den ideologiska samstämmigheten finns ju till viss del även hos Socialdemokraterna. Det är ett stort parti med högerfalanger och partiet har länge jobbat nära storkapitalismen och har nära samarbete med näringslivet. 

Professionalisering av politik

Men den stora anledningen är att det har skett en professionalisering av politiken, säger Anna Tyllström. Att det idag arbetar fem till sex gånger fler som politiskt sakkunniga och politiska sekreterare än för 30 år sedan skapar en ny situation. De som inte har kvar sitt jobb i regeringen eller riks­dagen efter en valförlust måste hitta andra jobb.

– Det är tydligt att de hänger ihop med avgående regeringar, de sakkunniga och politikerna som förlorar sitt jobb kan gå in den branschen istället. Det är som en slags buffert eller ­mellanbransch för de som vill fortsätta att jobba nära de politiska frågorna, säger Anna Tyllström.

Men det blir inte enbart konsekvenser när personer går från politiken till PR-branschen utan även det andra hållet kan vara problematiskt enligt Anna Tyllström.

– De här personerna har lärt sig att göra en kommunikationsintensiv politik och gör politiken mer professionell. Hur det letar sig in i politiska beslut återstår ännu att studera men det är ju troligt att innehållet påverkas om man har jobbat nära näringslivskunder och fått ett förstärkt perspektiv i vissa frågor.