Ett exempel på detta är att banksektorn präglas av en exceptionell omsättningstillväxt och tillgångarna motsvarar, med Nordea inräknat, hela fyra gånger Sveriges bruttonationalprodukt. Företagen styrs i högre grad av kortsiktiga avkastningskrav och vid middagsborden pratas det om räntor och bostadslån.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Även i hushållen används termer och språk som produceras och sprids på de finansiella marknaderna. Vi lånar och placerar pengar och funderar ständigt över köp och sälj av tillgångar, säger Markus Kallifatides, docent i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm och en av författarna av rapporten.
Begreppet finansialisering är inte nytt – i samhällsvetenskaperna talas allt oftare om fenomenet. Men den akademiska litteraturen har ännu inte helt greppat omvandlingen – något som är avgörande för att kunna agera mot framtida utmaningar, menar författarna av rapporten.
”Bostadssektorn helt central”
En avgörande dynamik för finansialiseringsprocessen är konflikten mellan bostadsbristen och banksystemet. De senaste 20 åren har präglats av en fundamentalt underskott på bostäder och priserna har skjutit i höjden. Men som tändvätska för brasan har kapital- och kreditmarknaderna kunnat förse medelklasshushållen med historiskt förmånliga lån – något som i dag gjort att hushållens skulder vuxit till oroväckande höga nivåer.
– Bostadssektorn är helt central i förklaringen om hur Sverige hamnat där vi är i dag. Den desperata jakten på bostad leder många hushåll in i finansmarknadens händer. Man är tvungen att ta lån och spekulera i bostadspriser och räntor. För bostäder är inte vilken vara som helst, utan ett existentiellt behov och har alltid varit i alla tider, säger Markus Kallifatides.
När bostadspriserna verkar svalna är det många som oroar sig för att en ny bostadskrasch står för dörren. Enligt Markus Kallifatides handlar det enbart om ett temporärt uppskjutande. Sverige stoltserar med höga tillväxttal – också andra delar av Europa går till synes på högvarv. Men de ekonomiska hjulen hålls inte snurrande av en ökad produktivitet, utan av hushållens skulddrivna konsumtion.
”Inte hållbart”
Den svenska modellen karaktäriseras inte längre av en lönsam exportindustri, utan av ett väl utbyggt banksystem.
– Det är inte hållbart på sikt eftersom det bygger upp stora obalanser och risker. Dessutom blir samhället också mer ojämlikt eftersom alla inte har samma möjlighet att agera på det sätt som gynnar dem själva, säger Markus Kallifatides.
– Men detta har även att göra med den oerhört generösa behandlingen av finanssystemet från politiskt håll. Staten har stått för gigantiska subventioner.
Rapporten pekar på att finansialiseringen också är central för att förstå utvecklingen av de institutionella ramverken. Under perioden efter den finansiella krisen 2007–2009 har finansdepartementet och myndigheter varit sysselsatta med att utforma ett nytt politiskt område, en kontinuerlig makrotillsyn i syfte att undvika framtida kriser.
Saknas politisk vilja
Beroendet av krediter har dock begränsat den politiska viljan att verkligen säkra samhället från en eventuell kollaps, menar Markus Kallifatides.
– Vi konstaterar att man inte åstadkommit särskilt mycket med det som hittills vuxit fram. Förmodligen eftersom man inser att krafttag mot det finansiella systemet kommer att leda till en konjunkturnedgång, och det är inte någonting som man vinner några val på, säger han.
