Tidigare år har deltagarna på World Economic Forum (som samlar världens mäktigaste beslutsfattare inom politik och näringsliv) klappat varandra om axlarna och firat sina ekonomiska framgångar i vad som kallas den andra förgyllda eran. Inte på 100 år har så få haft så mycket, och aldrig förr har världen sett en kraftigare ökning av antalet dollarmiljardärer. De står segerrusiga på toppen av Mount Everest, men storhetsvansinne är granne med paranoia. Erfarna alpinister vet att vägen ner är farligare än klättringen upp, och risken är stor att den ouppmärksamme snubblar och faller handlöst nerför stupet. I Davosklassen sprider sig därför en isande insikt om att roliga timmen lider mot sitt slut. De har sett ett antal tecken.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
En intern rapport inför Davos varnade för att ojämlikhet är en av de största globala långsiktiga riskerna.
Till The Guardian sa en talesperson från finansbolaget UBS att deras superrika kunder oroar sig för att världens fattiga kommer ”slå tillbaka”. Deras förmögenheter har trots allt vuxit på andras bekostnad, instabiliteten i det finansiella systemet går inte längre att ignorera, och klimatförändringarna är redan en realitet.
Och mångmiljardären Warren Buffet skrev nyligen i Times Magazine att det går att utrota fattigdomen och motverka ojämlikhet, men istället för att lyssna stoppar hans förmögna vänner huvudet i sanden, eller snarare i bunkern.
Vill inte dela med sig
Den expanderande skatteflyktsindustrin visar att de allra rikaste i toppen inte är intresserade av att bidra till det allmänna. Fram tills nyligen var prepper-rörelsen en subkultur för typer med ett ovanligt stort intresse för knivar och katastrofer. Nu har de fått ett tillskott av en grupp solventa enprocentare.
Självklart finns det snabbfotade entreprenörer som lyckas kommersialisera apokalypsen. I Los Angeles är den snyggt designade överlevnadsväskan ”Prepster black” en storsäljare. Den vattentäta accessoaren kostar 80 000 kronor, men då ingår vackert förpackad ekologisk nödmat, finchoklad, en satellittelefon och en guldtacka som går att dela upp i mindre bitar ”om du behöver tanka bilen”. Samhällskollapsen har aldrig varit mer chic. Men vem som helst kan köpa en vevradio och stapla några konserver. När vanligt folk numera tassar runt i golfbunkrar har Silicon valley-miljardärerna gått vidare och börjat köpa sig egna lyxigt inredda skyddsrum för att manifestera sin rikedom. Bunkermentaliteten sprider sig nu till Sverige. H&M-arvingen Stefan Bengtsson har lyxrenoverat en underjordisk försvarsanläggning på Gotland som skyddar mot både klimatförändringar och hungerkravaller.
Även finanstoppen Carl Bennet har köpt en gammal militärbunker i närheten av sin villa i Göteborg.
I samhällets toppskikt är panikrum snart lika vanligt förekommande som ett hemmaspa i källaren. En förmögen företagare byggde ett panikrum i sin 170-kvadratsvilla med havstomt i det flådiga bostadsområdet Hovås, söder om Göteborg. Byggbolaget instruerades att installerade stålplattor i väggarna runt det inbrottssäkra rummet.
Fortifierade stollar
Ett företag i Trosa tar säkerhetstänkandet ett steg längre och bygger husfasader som står emot beskjutning från högkalibriga vapen. Det verkar finnas en marknad för skottsäkra hus – i Sverige.
Graden av tokstollighet är hög när de rika fortifierar sig. Vi lever trots allt i ett av världens säkraste länder med en väldigt låg kidnappningsrisk, även för väldigt förmögna människor. Men istället för att helt avfärda deras panikåtgärder kanske vi borde betrakta finanseliten som vår tids kanariefåglar. På samma sätt som de små fåglarna användes för att upptäcka farliga gaser i gruvschakt kan de överkänsliga miljardärerna varna oss om kommande faror.
När de rustar för skakiga tider är det dags att dra öronen åt sig. Endast det faktum att antalet miljardärer ökar i snabb takt är ett tecken på att något håller på att gå sönder i Sverige. Om vi ser bortom bunkrarna kan vi lära av deras beteende och agera innan det är för sent.
Mörkare tider
Det är ingen hemlighet att finanseliten rustar för mörka tider. Finanstoppen Peter Gyllenhammar har samlat över en halv miljard kronor på banken i väntan på en kommande kris. Han är ingen galenpanna utan kallas i affärspressen för landets skarpaste analytiker och skriver i en årsredovisning att ”den som läst på om 1929 års krasch i USA känner igen ett antal av symptomen”.
Stockholmsbörsen har stigit fem år i rad men förra årets starka resultat kan enligt vissa bedömare vara svanesången innan det vänder.
Men Peter Gyllenhammar tror snarare på en utdragen pyspunka än en dramatisk systemkollaps. Och han skriver med prepper-inspirerat språkbruk att ”nu slipar vi knivarna, ställer oss i startblocken och väntar på tillfällen att fånga de stekta sparvarna i flykten”.
Han får medhåll från finansmannen Björn Carlson som anser att marknaden är för riskfylld och har plockat bort sina pengarna från börsen. Storinvesteraren Rune Anderson sålde hela sin privata aktieportfölj redan i mars förra året och i Dagens Industri liknar han aktiehandeln med att ”spela på lotto”.
Det finns fler tecken. Tidigare riskbenägna investerare börjar nu skeppa över en del av sitt kapital till tryggare hamnar. Mångmiljardären Ray Dalio, grundare av världens största hedgefond Bridgewater, sa till CNBC nyligen att tanken på att de sociala ”konflikterna blir ännu värre i en nedgång är skrämmande”. Det är oklart om han är bunkerägare eller lagrar konserver i sin New York-våning, men han låter likväl som en fullfjädrad prepper när han råder investerare att ta tio procent av sina tillgångar och köpa guldtackor. Men som ekonomijournalisten Andreas Cervenka formulerade det i SvD: ”En investering i guld är en investering i rädsla. Mer specifikt en fruktan för att det moderna finansiella systemet är ett ohållbart pyramidspel.”
Håller tyst om instabiliteten
I svensk debatt är det däremot knäpptyst om instabiliteten i den finansdominerade ekonomin. Tvärt om efterlyser GP:s Alice Teodorescu ”fler miljonärer”, och på SvD:s ledarsida slog Tove Lifvendahl för några år sedan benhårt fast: ”Nej, problemet är inte Sveriges 136 miljardärer.” I dag, tre år senare, har antalet vuxit till 178, och deras samlade tillgångar är större än hela Svenska statens förmögenhet plus det statliga pensionssystemet.
Under valrörelsen kommer knappast någon att våga tala om sänkta ränteavdrag trots att spekulationsboomen fortsätter på bostadsmarknaden.
Socialdemokraterna nämner inte ens ojämlikheten i sin valplattform men är väldigt noga med att ta folkets oro (för invandringen) på allvar.
Kanske borde de ägna en tanke åt de superrikas känsloliv där de sitter och trycker inne i sina förgyllda panikrum.
