Albarosa Ahumada är läkare, men är sedan ett par år arbetslös och passar nu barn på föräldrarnas gård, som ligger i byn Bejuma utanför Valencia, ett par timmar från Caracas. Hon förklarar:
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– 2015 eller så började vi märka att det var kris – vi kunde se att andra hade det svårt, men vi i vår familj har alltid klarat oss. I år är det inte längre så. Ett kilo ris kostar en halv miljon Bolivares (Bs), eller ett kilo kött två miljoner Bs – när minimilönen är 3 600 000 Bs! Mediciner som antibiotika och insulin finns antingen inte att få tag på, eller så är de omöjligt dyra, eller så är det fel sort.
Det är enklare att överleva på landsbygden än i städerna, berättar hon, eftersom alla som kan planterar trädgårdsland eller föder upp djur.
– Men numera klarar vi oss bara tack vare de pengar som släktingar utomlands skickar hem.
Gregory Wilpert, författare till boken ”Chavez – Changing Venezuela by Taking Power” och grundare av nyhetssidan Venezuelanalysis, ser en rad bakomliggande orsaker som påverkat den skenande inflationen.
– Det är faktorer som ackumulerats under lång tid med den fallande växelkursen och brist på varor, tills de nått en punkt där de blir självförstärkande: folk börjar spendera pengar så fort de får dem i handen för att de inte ska hinna förlora i värde, och det driver upp priserna ännu mer, säger Gregory Wilpert.
Han tror däremot inte, till skillnad från vad till exempel Reuters hävdar i en aktuell analys, att det beror på att venezolanska centralbanken trollar fram pengar.
– Penningmängden har ökat, men det är snarast för att följa med i inflationen. Faktum är att det är brist på pengar i Venezuela i dag.
Situationen är närmast surrealistisk – sedlarna räcker inte till.
– Kontanter är de värdefullaste pengarna. Med kort eller Internet (motsvarande Swish) kostar allt 40–50 procent mer. Så nu har det dykt upp en maffia som handlar med sedlar, förutom att de smugglar bensin till Colombia, berättar Albarosa Ahumada.
Fasta växelkursen misslyckades
Men vad ligger egentligen bakom den ekonomiska krisen, som nu har pågått i cirka fem år?
– Grunden är det misslyckade systemet med en fast växelkurs. När växelkursen på svarta marknaden blev 2–3 gånger så hög började det bli väldigt lönsamt att utnyttja skillnaden för olika bedrägerier, som allt från småhandlare till stora multinationella företag deltagit i. Samtidigt har Venezuela priskontroller på bränsle och basvaror, som gjort det till en storindustri att smuggla dem ur landet för att sälja dem till marknadspriser, säger Gregory Wilpert.
Den stora frågan är förstås – när systemet så uppenbart slår fel, varför har det inte avvecklats?
– Det brukar tas upp två anledningar. Den första är att det skulle vara som en eftergift till fri marknads-ideologi och ett medgivande av att regeringens politik varit ett misslyckande. Den andra är spekulation – att personer högt uppe i regeringspartiet är personlligen inblandade i bedrägerierna kring växelkursen. Det är inget jag någonsin sett belägg för, men det är möjligt att det stämmer, säger Gregory Wilpert.
Varför agerar inte myndigheterna nu när läget blivit närmast katastrofalt?
– På något sätt blir det också svårare att släppa kontrollerna ju värre läget blir, fast det är mer nödvändigt. Man är rädda för att det skulle bli en för stor chock, förklarar han.
Ett ekonomiskt krig
Krisen påverkar nu också produktionen, inte minst oljeindustrin, vars utvinning beräknas ha gått ned med minst en tredjedel – när stigande oljepriser annars kunde hjälpt till att mildra krisen.
Även Albarosa Ahumada menar att regeringen bär skulden genom sin feladministration.
– Så många är arbetslösa. Den ena fabriken efter den andra har stängt för att de inte har råvaror. Det saknas frön för att så ris, de som föder upp boskap saknar veterinärmediciner, för att de inte kan importera, säger Albarosa Ahumada.
President Maduro skyller problemen på ”ekonomisk krigföring”. Wilpert menar att det är en definitionsfråga.
– Man kan säga att kapitalism alltid innebär ett ekonomiskt krig. Visst, det finns enorma affärsnätverk som bedriver smuggling, hamstring och valutabedrägerier. Det finns maffiagrupper baserade i Colombia som spekulerar i krisen. Men problemet är att det ekonomiska systemet ger dem incitament att göra det, menar han.
Han anser dock att USA:s sanktioner också märkbart försvårat situationen.
– Internationell handel opererar på kredit och sanktionerna skär av landet från finansmarknaden, så de gör det långt mycket svårare att importera allt landet behöver. Mitt i krisen måste nu också Venezuela betala alla sina utlandslån utan att förnya dem, som de flesta andra länder gör hela tiden.
Regeringens nödåtgärd har varit att distribuera matpaket för priser långt under marknadens.
Detta har ofta pekats ut som ett medel att utöva påtryckningar på folk att vara politiskt lojala, men Albarosa Ahumada tycker att de verkar komma till alla som skriver upp sig – dock oregelbundet och väldigt långt ifrån tillräckligt.
Vad skulle då krävas för att bryta nedgången och börja en återhämtning?
– Venezuela måste släppa växelkursen fri, troligen införa en ny valuta, avsluta alla subventioner, och försöka kompensera de fattigaste för det med pengar direkt i handen i stället. Det blir svårt, men annars finns ingen väg ut, menar Gregory Wilpert.
