Idag bor de med sina tre barn i Leksand. De hoppar ibland in som vikarier på en lokal skola och har skrivit två böcker om deras nya liv. Men oftast ägnar de sig åt familjen och engagemang i det lokala föreningslivet istället för det som ger inkomst. Oskar Lindberg säger att han inte behöver jobba en dag till i sitt liv om han inte vill – men att den ekonomiska friheten beror på livsval och -filosofi. De har lärt sig att leva gott på lite.
”Man utvecklar skygglappar”
– Börsen var för oss en möjlighet att bli fria, inte rika. Vi har en kappsäck full med pengar men den är en extra livlina och inget som våra liv hänger på. Jag tror att börsen kommer att gå ned, men jag är inte orolig, säger Oskar Lindberg.
Han menar att människor har olika startpunkter, men att alla kan bli mer ekonomiskt fria och slippa känslan av ekorrhjul.
– Många har svårt att acceptera att man genom en enklare livsstil faktiskt kan bli fri från kravet på en löneinkomst. Problemet ligger ofta i att man springer på så snabbt i ekorrhjulet att man utvecklar skygglappar som hindrar en från att se alternativ.
Vad är det svåraste med att vara ekonomiskt fri?
– Det är helt upp till en själv att bygga sig ett socialt sammanhang och skapa mening i sitt liv. När man hittat något som man tycker är roligt är det också en utmaning att inte hoppa på ett nytt ekorrhjul.
Vad har du för tips att dela med dig av?
– Lev lokalt! Med det menar jag både att man ska ta vara på det som finns nära en geografiskt, men också att när man ska göra små förändringar utifrån sin situation. Det tjänar inget till att dra upp stora planer om de är för långt bort och aldrig blir av.
Oskar Lindberg
Oskar Lindberg, 44, bor med sin fru Maribel och tre barn i Leksand.
Bloggar på enkelboning.se och har skrivit två böcker, ”Ut ur ekorrhjulet” och ”Lev lokalt”.
”Bostadskostnaden är på 2 000 kronor per år”
Västernorrland var det län som förlorade flest invånare under 2020 – men Mattias Handley, 47, var en som trotsade trenden. I sitt tidigare liv vad han avdelningchef på Swedavia. Numera driver han småbruk utanför Ramsele, i det ångermanländska inlandet, tillsammans med sin fru.
– Den här gården kostade 130 000 kronor, pengar vi fick ihop när vi sålde vår ena bil. Vår boendekostnad är 2 000 kronor per år. Det kostar att starta en gård men det mesta går att lösa med arbetskraft. Har du 300 000 kan du lätt köpa en gård som kan livnära dig och köpa all utrustning till och ha väldigt kul på vägen, säger Mattias Handley.
Den tidigare höginkomsttagaren vill nu bli så lite beroende av pengar som möjligt för att kunna skapa samhällsvärde på annat sätt.
– Alla vill ha öppna landskap och kor på ängarna, och det kräver att det finns folk som faktiskt gör det. Men regenerativt jordbruk som binder kol i marken värderas inte i pengar, säger Mattias Handeln och fortsätter:
– Hela systemet bygger på att man ska ta på sig skulder. Utbrändhet är vår största folksjukdom, större än pandemin. Det anses vara helt okej av någon anledning. Här är det också mycket att göra men man somnar fort på kvällarna och vaknar med ett leende på läpparna.
Ni kan bli sjuka även här på gården, vad händer då?
– Det blir lite tyngre att göra allt, men så länge djuren får mat klarar vi oss. Jag och min fru har drivit egna företag tidigare och det är samma sak där. Blir man sjuk får man hantera det då.
Mattias Handley
Mattias Handley, 47, bor i Ramsele med sin fru och hund.
Driver Småbrukarpodden.
”Det fungerande sjuttiotalsköket får vara kvar”
Maria Tomsby, 56, har valt ett tredje sätt. I maj förra året lämnade hon en hyreslägenhet i Stockholm för en villa i Hallstavik, en bruksort där husen kostar minst i hela Roslagen. Där bor hon nu tillsammans med sin sambo. Hon valde att först flytta, och fortsätta jobba från sitt nya hem, för att med tiden trappa ned. I höst hoppas hon att gå ned till 80 procent.
– I Stockholm var det väldigt svårt att få jobba deltid men här är det vanligare. Jag kommer säkert att fortsätta jobba tills jag blir pensionär men kanske inte heltid, säger Maria Tomsby som är lärare. Hon säger att det är viktigt för henne att ha kvar ett lönejobb, för det innebär en grundtrygghet ifall något händer.
– För mig är det väldigt viktigt att det är genomtänkt och realistiskt, säger Maria Tombsy.
Vill bli mer självförsörjande
Målet är att bygga upp en kursverksamhet i permakulturdesign i god tid före pensionen, som ett sätt att dra in lite extrapengar men också för att ha roligt och engagera sig i samhället efter att hon slutat i skolan. Hon vill också bli mer självförsörjande på mat och dra ned på sina kostnader så mycket så möjligt.
– Vi har träffat många som har flyttat hit från Stockholm. De fullbelånar sig för att kunna renovera sina hus, för man tycker att man får så mycket för pengarna och det får man jämfört med Stockholm. Men då är man fast i de höga kostnaderna igen och i att jobba heltid, säger Maria Tomsby.
I hennes hus får det bruna sjuttiotalsköket vara kvar.
– Att riva ut ett fullt fungerande kök, nej, det är inte min grej.
Vad har du för tips att dela med dig av?
– Jag fortsätter stå kvar i bostadskön i Stockholm. Just nu skulle jag inte kunna flytta tillbaka, men jag tänker på det som en femårsplan. Om fem år kan jag faktiskt få en lägenhet i Stockholm om jag vill. Man måste våga prova också. Annars hade jag gått där och tänkt att tänk om vi hade flyttat. Men jag trivs jättebra och gillar att bo här.
Maria Tomsby
Maria Tomsby, 56, bor i Hallstavik tillsammans med sin sambo.
Starta en kursverksamhet i permakulturdesign.
