Vattenfall som koncern har gått från en vinst på 18,1 miljarder 2012 till en förlust på 15,2 miljarder 2013. Det är nog den största försämringen ett energibolag gjort på tolv månader.

Förlusten innebär att företagsledningen fortsätter säga upp personal och sälja ut delar av verksamheten. Senast smutsig kraftproduktion i Polen. Snart Hamburgs elnät. (Den senare affären görs efter att medborgarna i val röstat för att slänga ut Vattenfall.)

För anställda kommer nya nedskärningar, det vanliga ordet för det är ”sparpaket”.
Nedskärningarna är egentligen inte motiverade av Vattenfalls dåliga resultat, som helt och hållet beror på ledningens misslyckade affärer.

Drar man bort de 30 miljarder i nedskrivning Vattenfall gjorde av värdet på gaskraften i Holland och kolkraften i Tyskland så förvandlas årets underskott till ett överskott på 15 miljarder. Nästan lika mycket som år 2012.

Det är alltså inte verksamheten i sig som är problemet. Utan bolagsledningens dåliga affärssinne. Vilket Vattenfall själva indirekt erkänner när de skriver så här i rapporten.

”Vattenfalls produktionsportfölj med stora delar vattenkraft, kärnkraft och brunkol är mycket lönsam och genom våra effektiviseringsåtgärder har vi skapat en god grund för att framgångsrikt fortsätta vår omställning till en miljömässigt hållbar energiproduktion.”

Nu föreslår styrelsen att staten inte ska få utdelning och att fler i personalen ska sägas upp.

Om man istället ser årets nedskrivning som något vi får betala på tio år, så är panikförsäljning och nedskärning inte nödvändig. Och normal aktieutdelning möjlig.

Men den nya styrelsen vill ”rensa bort historien” i bokslutet och slippa bära en skuld kommande år.

Det kanske är roligare för en styrelse.

Men skadligt för företaget och dess anställda.