Världshandeln faller som en sten

Det går nämligen att mäta handel och ekonomi på olika sätt. Ett exempel. Säg att vi ska rapportera modeföretaget Yves Saint Laurents försäljning av skjortor. Ska vi räkna antal sålda skjortor eller ska vi räkna antal kronor? Säg att – i det här påhittade exemplet – företaget har sålt lika många skjortor det andra året som det första, men skjortorna har sålts till halva priset. Volymen har hållits uppe, men intäkterna har inte ökat.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Överskott på varor

Något liknande har skett med världshandeln de senaste två åren. Volymen har legat still sedan 2014 men värdet på handeln har sjunkit som en sten.

Vad får det för konsekvenser?

Så här säger den klassiska ekonomiska teorin: Fallande efterfrågan leder till ”överskott” på varor. Överskottet leder i nästa steg till fallande priser när alla försöker sälja ändå. Vi kan kalla det för rea. Ett annat ord är deflation. Fallande priser leder till fallande produktion. Företag som inte längre tjänar några pengar går under eller drar ner. Nu kommer arbetslösheten och den dåliga ekonomin. Men den fallande produktionen gör att mängden varor – till exempel mängden skjortor – minskar tills ”överskottet” är borta. Nu stiger priset igen och ekonomin börjar återhämta sig förutsatt att det finns tillräckligt med efterfrågan.

Klart är att världsekonomin just nu verkar vara i slutfasen av det första steget. ”Överskott” på allt från olja till sojabönor och koppar. Överskottet har lett till fallande priser. Nästa steg är när de låga priserna börjar slå ut produktion. Storleken på utslagningen beror sedan på hur djupt priserna fallit och vilket pris producenterna behöver för att överleva. Det beror också på producenternas ekonomi i övrigt, har de stora lån minskar deras ekonomiska motståndskraft mot fallande priser.

Det är i ljuset av de senare faktorerna, skuld och nödvändigt pris som det i dag finns allt fler bedömare som anser att den kommande ekonomiska nedgången kan bli djup.

Produktionskostnaderna för centrala varor som olja har nämligen ökat stadigt de senaste tio åren vilket också ökat produktionskostnaderna för andra varor som järn och koppar och livsmedel. I många branscher har företag och stater tagit på sig stora skulder för att öka produktionen i alla fall. Men de lånen kan bara hanteras i en ekonomisk verklighet med betydligt högre priser. Som det är just nu, går en stor del av produktionen i världen inte runt ekonomiskt.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Friar hellre än fäller

På den andra sidan sitter bankerna på bergsmassiv av dåliga lån. De vet att så fort de börjar begära in pengarna mer hårdhänt så riskerar hela bygget att falla samman och då får de ingenting och måste bokföra förluster som i princip sänker dem. De friar därför mycket hellre än fäller och har hittills gett i stort sett alla stora producenter anstånd eller till och med nya lån för att kunna fortsätta verksamheten. Så utslagningen har låtit vänta på sig.

Under tiden växer världens överskott av allt, och priserna på den globala ekonomins varor och tjänster fortsätter falla.