Vi hade en vårdkris redan innan sjukhusen började fyllas upp av coronapatienter. Nu kräver läkare att Region Stockholm går upp i katastrofläge. Sjuksköterskorna står i frontlinjen, vissa till och med dör. Deras arbetsveckor är minst 48 timmar långa men de får ingen semester i sommar. Det råder brist på sövningsmedlet Propofol och tusentals operationer skjuts upp. En läkare på Nya Karolinska berättar att hans avdelning har ökat antalet intensivvårdsplatser men saknar personal: ”Vi får helt enkelt bara jobba ännu fler timmar.” Hur länge kommer vårdpersonalen att klara den extrema arbetsbelastningen? Trots den akuta bristen ligger regionens varsel på hundratals sjukvårdspersonal fortfarande kvar.

Coronakrisen visar vilken sörja som skapats i den nyliberala privatiseringsivern och nedskärningspolitiken. Ett redan nedbrutet system blir sårbart för dödliga infektioner. Men all vårdpersonal går inte på knäna.

Bara ett stenkast från kaoset på Södersjukhuset, inne på de privata vårdcentralerna, har personalen lite att göra. Där finns skyddsutrustning och mediciner eftersom allt färre söker vård för mindre åkommor på grund av corona. Patientbortfallet har blivit så stort att arbetsgivarorganisationen Vårdföretagarna förhandlat om mer pengar från Region Stockholm, Uppsala och Skåne. Det nya avtalet ger bolagen i princip lika mycket betalt som innan, rapporterar Dagens Arena.

Mitt under den värsta vårdkrisen i modern svensk historia får alltså de privata vårdbolagen betalt för att göra nästan ingenting. Så småningom kommer patienterna att komma tillbaka och då kan företagen till och med få dubbelt betalt. De kapitalstarka ägarna är ointresserade av att öppna plånboken – notan skickas istället, som vanligt, till skattebetalarna. Det är symptom på ett patologiskt tillstånd.

Den allmänna sjukvården är hårt pressad samtidigt som kirurger på privatklinikerna utför fettsugningar och bröstförstoringar på löpande band. Cancerpatienter får se sina operationer skjutas upp på obestämd tid men valfri plastikkirurgi finns tillgänglig inom en vecka på flera kliniker i Stockholm. För den som har råd. De privata skönhetsklinikerna till och med ökar antalet operationer på grund av att kunderna ”passar på” när många jobbar hemma och kan styra sin tid, visar Dagens Nyheters granskning.

Den privata vårdsektorn går inte att helt separera från den allmänna. När den som gjort en fettsugning får en infektion i såret är det den allmänna sjukvården som belastas. Det vore rimligt att all vårdutbildad personal, oavsett arbetsgivare, fördes över till att behandla patienter på de överbelastade akutsjukhusen. Men ingen myndighet har rätt att med tvång omfördela resurser från den privata till den offentliga vården, påstår Björn Eriksson, hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Stockholm, till DN: ”Vi kan bara vädja.”

De privata vårdcentralerna lyssnade inte när politikerna bad om hjälp. Det var först under tvång, med hänvisning till katastrofparagrafen, som de nu lånar ut en handfull läkare och sjuksköterskor till den allmänna vården i Uppsala och Skåne. Det är långt ifrån tillräckligt. I Stockholm har inte regionen åberopat paragrafen ännu. ”Samarbetet fungerar ändå”, påstår Anna Starbrink (L), hälso- och sjukvårdsregionråd. Den utarbetade personalen på stadens sjukhus håller antagligen inte med.

Bolag som saknar avtal med regionerna står helt utanför katastrofparagrafen och fortsätter sälja sina privata tjänster. Två sådana privatkliniker är Hedda care och Executive health som har gott om personal och dessutom erbjuder dyra coronatester till betalande kunder. Men WHO och svenska myndigheter varnar för att de mycket osäkra testerna kan leda till ökad smittspridning eftersom de som testats invaggas i falsk trygghet att de inte längre är smittbärare. Läkemedelsverket förbjöd nyligen två olika självtester men det är märkligt att Camilla Läckberg, Hedda Cares delägare, tillåts kapitalisera på folks oro. Enligt Aftonbladet tjänar hon miljontals kronor på testerna.

Den offentliga vården visar sin styrka och omfördelar snabbt resurser efter behovsprinciper men samtidigt avslöjas den privata sektorns ointresse av att hjälpa till. Det blir tydligt när Folktandvården ställer in all icke-akut vård och skänker skyddsutrustningen till akutsjukvården. De privata tandläkarna fortsätter som vanligt på sin kant. Det går att välja en annan väg. I Danmark, som har färre smittade, beslutade regeringen att stänga ner all icke-nödvändig vård redan den 11 mars.

Det finns en djupt rotad föreställning om vinstintressets välgörande kraft – till varje pris. Den franske ekonomen Thomas Piketty talar om en återkomst av en kvasisakralisering av äganderätten och en djup misstänksamhet mot alla som ifrågasätter den. Vinstreligionen visar sig vara lika viral som viruset.

Denna vanföreställning får inte stå i vägen för det som är viktigast – att rädda liv. Vi kan inte låta vårdbolagens intressen gå före när det råder akut brist på personal i den allmänna sjukvården. ”Alla ska ha i stort sett samma tillgång till de materiella och sociala medel som krävs för ett blomstrande liv.” Så definieras jämlikhet av sociologen Erik Olin Wright i boken ”Antikapitalism”.

Denna jämlikhetstanke bör vara grunden för vårt välfärdsbygge och den princip som ska styra fördelningen av vårdens resurser. Det är en moraliskt skyldighet att samhället prioriterar alla tillgängliga resurser till de med störst behov. Jag tänker på min väns pappa som kämpar för sitt liv med en syrgasmask som enda hjälp. Om han blir sämre bedömer läkarna att hans kropp inte klarar av att läggas in i respirator.

Källa: ”Antikapitalism” av Erik Olin Wright.

Översättning: Nils Sjödén.

Daidalos 2020.