Svar: I Ekonomihandboken kallar vi det här maktlöshetssjukan. En politisk praktik som handlar om att det egentligen inte finns några alternativ, inga val, det är ”den enda vägen”, som Carl Bildt sa, därför att ekonomisk politik är detsamma som vetenskap. Och i den fysiska vetenskapen kan man ju inte ha två olika lösningar på hur tyngdlagen fungerar ... 

Vi anser inte att ekonomi är vetenskap, vi menar att det är politik. Det finns inte ett rätt sätt att bekämpa inflation eller investera i ett samhälle, det finns många olika. Vilken man väljer beror på vilken del av samhället man tror gynnas bäst av förslagen och därmed går några steg närmare det samhälle man vill utveckla.

Idén om ekonomi som vetenskap innebar att man införde en massa regler som bromsade politikens möjlighet att påverka. Utgiftstak, överskottsmål, budgetbalans och så vidare. På samma sätt tvångsstyrs kommunal ekonomi av nationella regler som i grunden handlar om att en politiskt vald församling inte ska kunna gå en annan väg.

Jag brukar kalla detta en tvångströja på demokratin.

Det är här jag själv hittar förklaringen till många av de nya unga S-ledarnas agerande och tänkande. De kommer från en historia där reformismen avskaffades och ersattes av motsatsen. För dem är politik en fråga om effektivt ledarskap, skickligt tjänstemannaarbete och goda kontakter. (Vilket gör att de efter ministeråren snart går över till näringslivet).

Det handlar inte om att skapa kraft underifrån, alltså bygga folklig opinion som tvingar igenom en kursändring.

Politiken är en teknokrati, inte en förändringskraft.

Den som är uppfödd i den här politiska kulturen har mycket svårt att ställa om. Man ser väljare som något som handlar om röster, man ser politiken som ett jobb och man ser ekonomi som en fråga för experter.

I själva verket är politik ett förtroendeuppdrag, inget jobb, väljare är medborgare och aktörer, inte passiva röstande och ekonomi är ideologiska val. Ska högre skatt öka omfördelningen i samhället? Ska högre skatt gå till militär? Ska högre skatt öka offentliganställdas löner? Det är politiska val, inte experters vetande det handlar om här.

Just nu försöker S och MP regera utan att upplysa medborgarna om vilken förändringskraft vi har vad gäller investeringsmöjligheter, lån och offentliga finansiella överskott.

Det gör politiken svag. Men vad är det man fruktar?

En ökad offentlig investeringsvåg är en utmaning mot hela den nyliberala politiken med privatiseringar och skattesänkningar. Borgerligheten och kapitalintressena skulle gå i taket. Stora offentliga investeringar utmanar tesen att det offentliga ska göra mindre och de privata ägarna mer. (Det är nog därför Löfven inte vågar förstatliga järnvägsunderhållet.)

Det här menar jag är ett dödslopp, S och MP måste skapa folkligt stöd för den här utmaningen och när man inte gör det blir man svag.

Sedan finns ett jätteproblem i att försök att berätta en annan åsikt, en annan strategi för ekonomin, bemöts av en samlad medial motoffensiv.

Våra stora medier är djupt, djupt borgerliga, framförallt i sin syn på ekonomi.

(Det är därför projektet med ETC-tidningarna och andra motröster är så viktigt. Det handlar inte om att hundratusen människor ska få tidningar de trivs med, det handlar om att bit för bit tvinga ut andra berättelser om vad som är viktigt och möjligt).

Egentligen är det inte politiken som är svag. Det är de politiska ledarna som har en sjuk syn på politikens uppdrag och de fortsätter behålla den då det saknas motkrafter som säger emot. (En passiv fackföreningsrörelse till exempel.)

Svaret på din fråga landar alltså inte i att Magdalena Andersson eller Gustav Fridolin inte kan ta till sig en annan ekonomisk analys och information.

Det handlar om att de inte klarar att skapa stöd för en annan politik då miljoner människor inte står på torgen och kräver bättring.

Vår passivitet skapar också deras feghet.

En del politiska ledare gillar det. Andra vantrivs.

Du märker vem på vart de går senare i livet.