Vad vill egentligen brittiska vänstern med Brexit?

Mikael Sundström, ­statsvetare vid Lunds ­universitet och expert på brittisk politik:

– Gissningsleken är stor och det är svårt att säga vad vänstern vill eftersom det inte finns någon enhetlig vy. Det är flera olika ståndpunkter. Jeremy Corbyn själv är ju ingen översvallande EU-entusiast direkt och det finns en spricka inom Labour också, även om sprickan inte är lika påtaglig som den inom Tories, så klart. Det är ju sprickan i Tories som är hela grejen bakom allt, där David Cameron trodde att han skulle vinna och kunna släppa frågan helt, men misslyckades.

– Men det finns inget konsensus inom vänstern heller. Labour spretar mycket, med allt från nya folkomröstningar till att falla ur systemet helt. De tar det varligt fram och satsar så mycket de kan på att få Theresa May att se svag och dålig ut. Jag tror inte att de är jättesugna på att få till ett snabbt nyval, för vem vill vara premiärminister nu? Det är ju ingens önskedröm direkt. Och nu är det ju lite sent, när vi är inne på det nya året och har mindre än tre månader kvar till det ska hända. Det är knappt så att man ens skulle hinna få till ett nyval nu. Det är nog inte där man har siktet inställt.

– Jag tror att Labour tittar på vad som sker efter Brexit. Så får May göra så gott hon kan längs vägen medan man ställer till det så mycket det går under tiden. Theresa May får hantera det här Brexit-ovädret och Labour är glada att kunna bidra. Så är de redo nästa gång det blir val och då satsar man allt på att ta makten och peka på hur klantigt Tories har skött allt det här och att de inte är pålitliga att leda landet.

Brexit

I en folkomröstning i Stor­britannien i juni 2016 röstade 52 procent för att landet ska lämna EU.

Den 29 mars 2017 aktiverade premiärminister Theresa May artikel 50 i EU:s grundlag, vilket innebär att medlemsstaten ska lämna unionen inom två år.

I november 2018 godkändes ett utträdesavtal av de övriga EU-ledarna.

En ”hård Brexit” innebär att Storbritannien lämnar hela den inre marknaden för varor, tjänster, kapital och människor och inte heller ingår i någon tull­union med EU. Det innebär ökade gränskontroller och ­sannolikt stora förseningar i import av varor till Stor­britannien samt högre matpriser och brist på läke­medel, åtminstone ­inledningsvis.

En ”mjuk Brexit” innebär att Storbritannien stannar i tullunionen och behåller tillgången till EU:s inre marknad, men lämnar exempelvis den gemensamma politiken för fiske och jordbruk, likt den relation Norge har med EU i dag.

Den brittiska regeringen har sagt att de vill ha en medelväg, en så kallad ”Chequers-överenskommelse”, som dock av många experter lutar kraftigt åt en hårdare än en mjukare väg.

Senast 29 mars 2019 ska alltså Storbritannien lämna EU.

Om de inte lyckas få till ett avtal till dess sker en ”No Deal” med en hård Brexit där Storbritannien lämnar EU utan avtal och ingen övergångsperiod alls.