Vad ska en göra för att få ordning på sin egen privatekonomi? Frågan är bred, svarsalternativen många och dessutom, i hög grad beroende av vem du väljer att vända dig till för att få svar. Banktjänstemannen skulle råda dig till att öppna ett sparkonto för att gardera dig mot oförutsedda utgifter, som plötsligt kan dyka upp från ingenstans och vända tillvaron på ända.
Vännen skulle kanske råda dig till att se över dina samlade månadsutgifter och fundera kring vad du verkligen behöver och vad du kan spara in på. Arbetsförmedlaren skulle, om du är arbetslös, råda dig till att ta ett jobb, vilket som helst, alternativt att gå en yrkesförberedande utbildning för att i framtiden nå bättre chanser på arbetsmarknaden.
Alternativrörelsen skulle tipsa om delningstjänster och olika nätverk i sociala medier där människor skänker saker till varandra.
”Vanligt att känna skuld”
Men frågan döljer också i sig en premiss om att individen har sig själv att skylla för att denne är fattig och står utan tillräckliga försörjningsmöjligheter.
– Det är ganska vanligt att människor själva tar på sig skuld över sin egen fattigdom. Detta trots att vi vet att det inte finns full sysselsättning, och aldrig har gjort det. I och med att det ser ut så kommer någon alltid att hamna utanför, det är inget den enskilde ska behöva känna skuld för, säger Magnus Bååth, vice ordförande i Verdandis Stockholmsdistrikt.
Hur hamnade vi då i den utgångspunkten, att ansvaret för det ekonomiska uppehället ytterst lades över på individen? Var det inte tänkt att det svenska välfärdsmodellen genom socialförsäkringssystemet skulle förhindra enskilda från att falla ned i akut fattigdom och socialt utanförskap?
1982 infördes socialtjänstlagen, som innebar att arbetslöshet och fattigdom blev ett fullgott skäl till att få socialbidrag. Men sedan dess har Sverige förvandlats från ett av världens mest jämlika länder, till det land med de snabbast växande ekonomiska klyftorna inom hela OECD. För den som hänger med hyfsat i medierapporteringen i frågan är orsakerna till dessa ökande klyftor ganska välkända. Det handlar om låga nivåer i a-kasseersättningen samt allt fler avslag på ansökningar om sjukpenning från Försäkringskassan, vilket i sin tur leder till att människor tvingas till kommunens socialtjänstkontor för att trygga sin försörjning. Enligt Socialstyrelsens siffror får omkring 80 procent av dem som vänder sig till socialtjänsten ekonomiskt bistånd enbart till följd av att de är sjuka eller arbetslösa – och alltså egentligen borde få ersättning från andra socialförsäkringssystem, om dessa fungerade som de var tänkta från början.
”En dräglig tillvaro”
Verdandi, som är en partipolitiskt obunden organisation som kämpar för social rättvisa arbetar för kollektiva lösningar.
–Vår uppfattning på Verdandi är att socialförsäkringarna behöver rustas upp för att kunna garantera människor en dräglig tillvaro, även då de halkat utanför till följd av att de blivit arbetslösa eller sjuka, säger Magnus Bååth.
Hans direkta svar på läsarfrågan lyder därför:
– Organisera dig och kämpa för ett mer varmt och välkomnande samhälle. Försök att tänka på att du inte är ensam i din situation, det finns många därute som går igenom samma sak. Fattigdom är inget du ska behöva känna skuld över.
