Vänsterpartiets partisekreterare Aron Etzler säger i ett pressmeddelande att rekryteringen av Åsa-Pia Järliden Bergström ingår i partiets projekt att stärka sitt fokus på den ekonomiska politiken, framför allt den svenska modellen, som enligt V inte bara måste försvaras, "utan förstärkas och vidareutvecklas". 

Efter nästan 20 år i LO, varför tar du nu steget till Vänsterpartiet?

– Jag har jobbat väldigt länge med LO:s ekonomiska politik och bidragit till att utveckla den i takt med tiden. Jag känner själv att jag kan behöva nya utmaningar. Vänsterpartiet är i ett sådant läge där de själva vill bredda och utveckla sin ekonomiska politik. Deras syn på hur samhället bör se ut ligger väldigt nära LO-ekonomernas syn, och de har också vänt sig tydligare till LO-förbundets medlemmar i sin retorik och i sin politik. Politiskt så blir det så klart att gå från S till V. Det kanske kan verka vara ett större steg. Men att gå som LO-ekonom till Vänsterpartiet, det är ett ganska litet steg för mig.

Hur ser du på att du nu ger dig in i partipolitiken?

– Jag ser det inte som att jag ger mig in i partipolitiken. Jag jobbar med policyutveckling inom området finanspolitik. Vilka är de ekonomiskt mest effektiva sätten att använda våra gemensamma resurser och hur mycket ska användas? Hur ska skattesystemet utformas för att vara mest omfördelande och bidra till tillväxt och välfärd? Det är de frågorna jag kommer att jobba med. Själva politiken ansvarar Vänsterpartiets folkvalda för. Jag kommer vara ekonom och expert, men väldigt tydligt med hjärtat i LO-leden och till vänster.  

 Vad hoppas du kunna göra i V som du inte kunnat göra i LO?

– Jag tror att jag kommer att göra mycket samma saker. Däremot så riktar LO ofta sina budskap och önskemål till regeringen som är S-ledd, och till Socialdemokratin, av naturliga skäl. S i regeringsställning har dock haft svårt att leverera på många områden. Och inte minst sedan man skrev under januariavtalet. Där låste de upp sig i många frågor, som vinster i välfärden och finanspolitiken. Och dessutom utlovade man saker som man var tvungen att leverera på, som sänkt värnskatt, reformeringen av Las, reformeringen av hyresregleringen som inte blev av, en förändring av a-kassan och privatisering av arbetsförmedlingen. Frågor som jag känner för mig, som LO-ekonom, var helt omöjliga att ställa upp på och jobba för. Och någonstans där började jag att tvivla på om jag jobbade för rätt politisk företrädare.

Många blir nog förvånade eftersom LO anses stå närmare S. Hur ser du på det?

– Ja egentligen är det ju så att S står för i stort sett samma ekonomiska politik som LO-ekonomerna. När januariavtalet skrevs så var det för att fortsätta regera och förhindra en borgerlig regering och SD-inflytande i politiken. Priset man då betalade var att man skrev under på de reformer och förändringar som jag tidigare nämnde. Men man menade ändå att man som parti skulle kunna förespråka en helt annan väg. Jag tycker att S inte haft helt lätt att göra det. Det har inte varit jättetydligt att S-företrädare är starkt emot slopad värnskatt eller privatisering av a-kassan. Det är de ju! Men det är väldigt svårt att å ena sidan sitta i regeringsställning och göra de här sakerna, och å andra sidan sitta och säga att man tycker det är en helt felaktig väg att gå. Jag har känt att det blir svårt med så otydliga politiska företrädare. Och när det gäller Vänsterpartiet så råder det ingen tvekan vilken politik de förespråkar.

Vilka är de ekonomiska frågorna som du anser är viktigast V driva?

– Jag vill inte förekomma det arbete som vi ska göra tillsammans, och som jag har blivit anställd för att bidra till. Jag tänker att vi tillsammans med de politiska företrädarna ska se över helheten i den ekonomiska politiken. Så att det blir tydligt vilken ekonomisk politisk modell som V tror på. Tidigare så har V varit tydliga med att de är för en stark omfördelning från de som har det bäst ställt till de som har det sämst ställt. Men man behöver också ha en politik som handlar om den breda massan, man behöver ha en politik som handlar om hur vi skapar tillväxt som vi sen kan omfördela. Inte minst när det gäller exempelvis skattepolitiken. Den traditionella skattepolitik som jag står för är ett generellt skattesystem. Mer fokus på det generella än det man brukar kalla för progressiva skatter. För det handlar i slutändan om att ju mer skatteintäkter samhället har, desto mer utgifter kan vi använda, och det är där den stora omfördelningen sker mellan de som har de sämre och de som har det bättre. Det är ett exempel på en linje som jag alltid har förespråkat. Sen vill jag så klart prata med de som jobbar med de här frågorna idag på V vad de anser om det.