”Österrikes elever fortfarande genomsnittliga”

”Franska elever genomsnittliga, men påverkas kraftigt av ojämlikheter”

”Fransktalande elevers läsresultat sjunker i Belgien”

”Brittiska skolbarn är bland dem som är minst nöjda med sina liv”

”Norska elevers kunskaper sjunker – Finland ligger fortfarande högre”

”Sverige lyfter – bättre i alla ämnen”

Förra veckans Pisa-resultat – den stora studie av 15-åringars skolkunskaper som OECD gör vart tredje år – skapar rubriker i alla länder som är med. Det egna landets förändringar granskas. Framför allt rapporteras brister och nedgångar. Är resultaten bra nog? Vems är felet?

I den senaste studien, gjord 2018 och publicerad i förra veckan undersöktes 79 länder (Kina representerades av 4 provinser, Beijing, Shanghai, Jiangsu och Zhejiang, med sammanlagt 180 miljoner invånare. Regionerna hör till de mest välbeställda i Kina). Sammanlagt deltog ungefär 600 000 femtonåringar i undersökningen.

För en siffergnagare som jag är Pisa-rapporterna kalasmat. Sammanlagt publiceras över tusen sidor av färgrika diagram, tabeller och analyser. Men också den som inte gillar statistik har mycket att hämta. Varenda sida ger tillfällen att säga ”Ja just det!”, ”Nä, hur kan det komma sig?” och ”Det hade jag ingen aning om!”.

Den senaste studien inriktas på elevernas förmåga att läsa. Bästa resultaten har de kinesiska regionerna, där de 10 procenten sämsta eleverna läser på samma nivå som genomsnittseleven i OECD, trots att den kinesiska ekonomiska standarden är betydligt lägre. Estland är stjärnan bland OECD-länderna, med goda resultat både hos de bästa eleverna och hos de som läser sämst.

Skiftande könsmönster

Om någon ännu skulle tro att biologiska olikheter skapar skillnader i kunskaper och skolbetyg mellan pojkar och flickor så är det dags att slutligen kasta bort den föreställningen.

Ta matematikresultaten. Pojkar är bättre i matte än flickor i Estland, Italien, Japan, Korea, USA och Österrike. Flickor är där­emot bättre än pojkar i matte i Filippinerna, Finland, Israel, Norge, Saudiarabien och Thailand. I Grekland och Kazakstan är det inga skillnader mellan flickors och pojkars matematikresultat.

Skulle finska och estniska ungdomar vara så biologiskt olika? Eller 15-åringar i Thailand och Korea, i Italien och Grekland? Knappast.

Just de skiftande könsmönstren gör Pisa-författarna optimistiska. De anser att det är ganska enkelt att få bort könsskillnaderna i matematik. Inte heller kräver det stora resurser. Hur flickor och pojkar bemöts i skolan, vad närstående förväntar sig av dem, hur samhället ser på deras möjligheter att bli bra i matematik är avgörande.

I läsning är flickor bättre än pojkar i alla länder i Pisa. Störst är skillnaden mellan pojkar och flickor i Finland, Qatar och Saudiarabien. Minsta skillnaden finns i de kinesiska regionerna och en grupp länder i Latinamerika. Författarna bekymrar sig särskilt för läsförmågan hos de pojkar som presterar sämst. Det handlar om 15-åringar som knappt klarar att läsa på 10-åringars nivå. Och de är en stor grupp i många av länderna.

Mobbning påverkar resultat

Mobbning i skolan är ett allvarligt problem, som ökar. Den berövar elever skolglädje, kamratkontakter, hemkänsla och faktiskt framtidsutsikter. Mobbade elever har 21 poäng sämre resultat i läsning, när man sorterat bort sådant som beror på sociala förhållanden. Pojkar blir oftare mobbade fysiskt genom våld, flickor oftare genom spridning av elaka rykten och bilder och genom social uteslutning.

7 av 10 elever säger att de känner sig hemma i skolan. Men det är en stadigt minskande andel för varje mätning, ända sedan 2003. Det betyder att nästan var tredje elev inte känner sig hemma i skolan och att andelen ökar.

I Japan och Korea mobbas få elever, och skoldisciplinen är mycket hög. Men 15-åringarna där hör till dem som är mest missnöjda med sina liv. Dessutom är de räddast för att misslyckas, och dubbelt så hög andel japanska och koreanska elever anger att de alltid är rädda eller ledsna, jämfört med de andra länderna.

I Spanien mobbas en låg andel av eleverna. Där känner flest elever sig hemma i skolan, har positiva känslor inför skolan och flest spanska 15-åringar ser ljust på sina liv.

Pressen påverkar flickor

Sammantaget lyckas flickorna i Pisa-studien bättre än pojkarna i skolan. Samtidigt är flickorna mer rädda att misslyckas än pojkarna. Allra oroligast är de flickor som presterar allra bäst.

Tätare och mer omfattande prov i skolan har införts för att motivera eleverna att arbeta hårt, och för att de själva, föräldrar och lärare ska veta vad de kan. Den pressen tycks främst påverka de flickor som redan presterar bäst. Eller presterar de kanske bäst för att de är oroligast? I Sverige vet vi att dessa flickor har problem med oro, trötthet, huvudvärk och magvärk.

De japanska och koreanska högpresterarna rapporterar alltså dubbelt så ofta som andra elever att de är ständigt rädda eller ledsna. Är det ett rimligt pris?

Den grupp pojkar som presterar sämst visar sjunkande resultat i Pisa-mätningarna. De tycks inte bli hjälpta av tätare prov. Vad bör göras för att de ska komma till sin rätt i skolan?

Vad är det som spanska skolor och det spanska samhället gör rätt, när eleverna tycker om sin skola, känner sig hemma och ser ljust på livet? Hur gör den estniska skolan för att åstadkomma att alla elever, oavsett prestationsnivå, ligger bra till internationellt?

Vi kan lära av andra länder

Det finns två stora, globala skolproblem som pekas ut i Pisa. Varför underpresterar pojkar i skolan? Och varför slår de sociala skillnaderna utanför skolan allt mer igenom i skolresultaten? Skolan bevarar, eller ökar skillnaderna i resultat mellan dem som har goda familjeförutsättningar och dem som inte har det.

Detta är globala problem. Det finns all anledning för oss som intresserar oss för utbildning i Sverige att lära av de länder som gör bra ifrån sig. Vi ska kräva förändringar i svensk utbildning som baseras på kunskaper, inte på anekdoter eller förhoppningar. Med verklighetens bräckliga, urstarka, glada, energiska, tyngda, förtvivlade och förhoppningsfulla 15-åriga medmänniskor i centrum för vår uppmärksamhet.