Såklart toppar Solna och Vellinge Svenskt Näringslivs ranking över svenska kommuners företagsklimat medan Pajala ligger drunknad på Umpijärvis sjöbotten.
Sverige är på glid
Pengar, tänker på pengar. Slantar, sekiner. Kulor, klöver, kosing. Somliga har. Andra inte. Och vissa kommuner går på knäna. Och en del människor på socialbidrag. Vår tids fattigunderstöd.
Sverige är på glid tillbaka mot fattigvården trots att vi aldrig varit rikare och välståndet så utbrett i befolkningslagret, så säger välfärdsforskaren Tapio Salonen. Och inkomstskillnaderna syns tydligaste mellan etablerade och oetablerade. Glappet handlar om att de stora välfärdssystemen, sjukförsäkring, a-kassa, socialtjänstens försörjningsstöd (socialbidraget) urholkats.
Jo, nog vet vi att korta, lösa anställningsförhållanden och timvik påverkar sjukkassa och föräldraförsäkring och gör det svårare att bli medlem i a-kassan. Nog vet vi att strängare regler i sjukförsäkringen och hårdare praxis i Försäkringskassans bedömningar gjort det svårare att få ut olika former av ersättningar fast man är dödligt sjuk. Nog vet vi att socialtjänsten har infört hårdare kriterier med påföljden att allt fler nekas stöd. Nog vet vi att beloppen i försörjningsstödet inte har följt den allmänna löneutvecklingen, utan prisutvecklingen, vilket också leder till ett allt större gap mellan försörjningsstöd och allmän inkomstnivå.
Och gängen krigar.
Gängen kostar.
Varför lockas de till gängen?
Nationalekonomen Ingvar Nilsson har i 35 år, utifrån ett socialt investeringsperspektiv, arbetat med utanförskapets ekonomi. Fokus har legat på grupper med narkotikamissbruk, gatuvåld, gängkriminalitet och destruktiva subkulturer. Samhällskostnaderna för en gängkriminell person under 15 år är hisnande 23 miljoner på 15 år. Ett gäng kriminella på 15 personer kostar drygt 530 miljoner under samma tid. Det är dyrt att inte agera. I rapporten Rinkebymiljarden, en riktigt bra affär, menar Nilsson att vi kunde investera oss ur en massa samhällelig dynga och mänskliga tragedier.
För första gången har det gjorts en stor studie kring hur de kriminella ser på sig själva, sina roller i gäng och samhälle och chansen till ett annat liv (SR 24/9). Forskarna har pratat med 20 personer som är, eller har varit med gäng som begått återkommande brott. MC- eller förortsgäng, vår tids värdar för våldsbrott, narkotika, sexualbrott. Varför lockades de till gängen?
Vi som sysslat med sociala frågor ett tag gäspar. Ty vi vet svaren: Pengar, respekt, makt, status. Någon att se upp till. Trygghet. Kärlek. Gängen blir en gemenskap. Inte sällan blir den unge introducerad av en nära anhörig. Som redan är på glid. Gängen erbjuder också ett alternativ till vad som anses vara framgång i övriga samhället. Enligt professor Torbjörn Forkby spelar även manligheten stor roll. Att inte tidigare kunnat utveckla den manlighet som samhället håller högt. Gängen kompenserar: Inte ta skit; hårdhandskar; status och makt.
Som sagt, pengar. Pix, flis. cash.
Mina, dina, våra. Skatten.
Sjukt förbannad på skatten.
Att inte alla fattar att skatten handlar om landets sociala hållbarhet.
Gemensamt för de allra flesta kriminella är en tuff, svår uppväxt. Då som nu handlar det om att kunna bryta det sociala arvet.
Old school, mina vänner!
Under många år, från 1930-talet och efter andra världskriget, satsade politikerna medvetet på att bekämpa fattigdom. Breda allmänna välfärdssystem skapades. Det är stor skillnad i värdighet att vända sig till socialtjänsten eller till a-kassa eller försäkringskassan. På samma sätt som det en gång i tiden var stor skillnad för äldre att uppbära fattigvård eller folkpension.
Så många förslag idag är av repressiv natur, så många insatser handlar om att hantera akut våld, placera ungdomar i jourhem, SIS-hem, eller i finkan. Och rikspolischefen spår att det dödliga våldet ska öka, och allmänheten ropar tillsammans med politikerna efter fler poliser och större fängelser. Vi pratar som om vi för första gången i världshistorien har ett utanförskap omöjligt att bryta och eländessiffrorna spär på fördärvet i tidning efter tidning. Detta är bullshit.
Professor Forkby vill utveckla en bättre samverkan med fängelser och aktörer utanför, som socialtjänst, frivilliga organisationer och frivården. Old school mina vänner, old school.
Professor Salonen i sin tur menar att lappa och laga i de olika välfärdssystemen inte duger. Politikerna måste snarare göra en totalöversyn över hur välfärdssystemen ska se ut och fungera, och fungera tillsammans. Vad ska vi ha försäkringssystemen till? Frågar han sig och för tillbaka diskussionen till de grundläggande frågorna om individ och samhälle, om rättvisa och solidaritet. Old school mina vänner, old school.
Social hållbarhet kostar
Det kräver mycket arbete att lämna gängkriminaliteten. Ty kriminella måste hitta alternativ till våld och droger, få hjälp med olika insatser, som arbetsträning, bostad och i kontakten med sin familj. Omtolkat betyder detta att människor måste få bättre förutsättningar att leva de liv de är satta att leva. Old school mina vänner, old school.
För tre år sedan lämnade René Lobos gänglivet. I radion vittnar han om omställningen. Hur svårt det är att komma tillbaka, och svårast är saker som att stå i kö, ta tunnelbanan, inte tränga sig före. Självklara saker i en värld, men inte i en annan, gängens. Detta är vad socialt arbete handlar om, att hjälpa tillbaka, och att förebygga.
Old school mina vänner.
Old school är också att social hållbarhet kostar pengar.
Och att den kräver sina snillrika system för att träffa rätt och säkert.
Och förutsättningar för socionomerna att stanna kvar i yrket.