Och det finns hål att stoppa i. Brittisk ekonomi går på knäna. 

– Det enda sättet att förbättra levnadsstandarden och det enda sättet att skapa ekonomisk tillväxt är att investera, investera, investera, sa Rachel Reeves när hon presenterade budgeten för parlamentet. 

Satsningar på skolor, sjukhus, järnvägar, energi och bostadsbyggande ska betalas dels med de höjda skatterna men också med statliga lån. Rachel Reeves och Labourregeringen gör det möjligt för den brittiska staten att låna mer, genom ändra reglerna för budgetunderskott så att lån till investeringar räknas för sig. I budgeten planeras för lån på 104 miljarder pund, motsvarande drygt 1440 miljarder svenska kronor. 

– Det är ett helt logisk beslut, säger Håkan Bengtsson, vd för Arenagruppen, som följt Storbritanniens politik under många år.

Frigöra miljarder

– Labours strategi är att få igång ekonomin och skapa nya jobb och tillväxt. Då är det här rätt väg. Storbritannien gör det här trots att deras skuldsättning närmar sig hundra procent av BNP. Det visar att Sverige, som har mycket lägre skuldsättning, lätt skulle kunna göra samma sak för att göra nödvändiga och viktiga investeringar. 

Arenagruppen presenterade nyligen en skuggöversyn över det finanspolitiska ramverket. Riksdagen, med Moderaterna och Socialdemokraterna i spetsen, meddelade häromveckan att de kommit överens om att inte tillåta underskott utan att bara sänka dagens överskottsmål på en halv procent till ett balansmål. Det skulle frigöra 200 miljarder svenska kronor på åtta år, alltså cirka 25 miljarder per år till satsningar. 

Arenagruppen räknar däremot med att det finns utrymme för att låna till investeringar i sånt som Labourregeringen nu lägger fram: infrastruktur, bostäder och elförsörjning. Investeringstakten bör enligt Arenagruppens rapport uppgå till 5,5 procent av BNP, 341 miljarder räknat på förra årets nivå. 

– Riksdagens och Socialdemokraternas linje är alldeles för försiktig. Det är väldigt många är överens om. Såväl näringslivet som fackföreningsrörelsen och många ekonomer, säger Håkan Bengtsson. 

Strid på S-kongresen

Även inom Socialdemokraterna finns det de som är besvikna och tycker att S och Sverige kan inspireras av Labours vägval. Storbritannien har i dagsläget mer än tre gånger så hög statsskuld som Sverige. Att landet nu ändå ökar sina investeringar visar vilket utrymme Sverige har att göra samma sak, anser Elfva Barrio, ordförande för S-studenter.

– Kan Storbritannien så kan Sverige. Svenska statsfinanser mår superbra, säger hon.

Det som Elfva Barrio tycker är mest intressant med Labours budget är de höjda kapitalskatter som föreslås.

– De visar att de vill skaffa sig de ekonomiska muskler som behövs för att bygga det nya Storbritannien. Så borde vi tänka i Sverige också.

Elvfa Barrio lovar ta strid på partikongressen i maj för både höjda kapitalskatter och för att överge det balansmål S nu kommit överens med Tidöpartierna om. Staten ska gå med underskott för att finansiera investeringar, anser S-studenter.

– Vi jobbar på båda fronterna. Om Socialdemokraterna inte tänker om när det gäller ramverket är det upp till bevis att lägga fram förslag på hur skattekvoten kan höjas för att få in pengarna vi behöver.

Beskatta Wallenbergarna

Elfva Barrio ser inga politiska risker med att gå till val på höjda kapitalskatter.

– Vi kan låta ett val avgöra om det är rätt väg att gå. Jag tror inte folk blir missnöjda om vi beskattar Wallenbergarna lite mer. Svenskarna vill att tågen går och välfärden funkar.

Socialdemokraternas finanspolitiska talesperson Mikael Damberg håller presskonferens samtidigt som Rachel Reeves presenterar sin budget. Han vill inte kommentera uppgifterna om att Socialdemokraternas brittiska systerparti väljer att låna till investeringar, eftersom han inte hunnit ta del av detaljerna, men säger: 

– Jag har också noterat att hon presenterar både nedskärningar och skattehöjningar för att få ordning på brittisk ekonomi. Tyvärr kommer den här Labourregeringen nog tvingas lägga fram ett helt paket av åtgärder eftersom den konservativa regeringen lämnade ett stort hål efter sig i de offentliga finanserna.