Ett av dessa alternativ är privata sjukvårdsförsäkringar som i dag tecknas av var tionde svensk i vuxen ålder. Även här är borgarna pådrivande, medan Socialdemokraterna står och tittar på trots kongressbeslut på att stoppa gräddfiler i vården.
Men faktum kvarstår: fram tills nu har det, inte minst av taktiska skäl, varit viktigt för de borgerliga att ge sken av att de stöder principen om skattefinansierade välfärdstjänster på lika villkor för alla medborgare. Allt annat har varit politiskt självmord. Det beror på att en överväldigande folkmajoritet har bekänt sig till den svenska välfärdsmodellens statuter, inte minst Hälso- och sjukvårdslagens paragraf om vård efter behov.
Fördämningen brister
Nu brister även dessa fördämningar. Nu har det svenska samhället blivit så skiktat och så ojämlikt att högerpartier kan vinna röster på att öppet propagera för sjukvård som en säljbar produkt som vilken som helst.
Som så ofta går Moderaterna i bräschen. På oktoberstämman fick ungdomsförbundet Muf med sig moderpartiet på att göra ”en översyn av den skattebaserade finansieringsmodellen för hälso- och sjukvården”.
Muf vill ha ett system baserat på privata sjukvårdsförsäkringar. Förbundet har hämtat alla idéer från tankesmedjan Timbro, som länge drivit på för att Sverige ska anamma en schweizisk eller nederländsk modell.
Som vi ska se använder sig Timbro av den nederländska modellen för att skönmåla bilden av vad man egentligen vill göra med svensk sjukvård. Men låt oss först konstatera att Nederländerna införde obligatorisk, privat sjukvårdsförsäkring år 2006. Det betyder att alla måste teckna privat försäkring och att den som vägrar får saftiga böter. På så sätt är det ingen som står utan laglig rätt till vård, men det finns ändå en rad ojämlikhetsskapande och marknadsfundamentalistiska mekanismer i ett sådant system.
De fattiga får bara basen
För det första finns ett rikt utbud av dyrare och bättre försäkringar för den som har råd, medan de fattiga får nöja sig med basförsäkringen.
I en dyrare försäkring ingår ett större åtagande från vårdgivarnas sida men också fler vårdgivare att välja mellan, en valfrihet som är hårt kringskuren för den som tecknat basförsäkringen.
För det andra måste den som inte har råd med sin försäkring söka ett bidrag från staten, något som rimmar illa med den svenska modellens idé om att ingen ska stå med mössan i hand och tigga vård från högre makter.
För det tredje finner vi en betydande kostnad för självrisk (eigen risico, grundpris 385 euro) utöver själva försäkringspremien, där den som vill sänka sin premie kan chansa med ännu högre pris för självrisk. Här finns många som får svårt med betalningen och vissa som undviker att söka vård på grund av självrisken.
För det fjärde skapas ett marknadstänkande kring sjukvården där du varje år – i november – kan byta försäkringsbolag och helst läsa det finstilta om försäkringsbolagens hundratals villkor, undantag, klausuler och erbjudanden. Samtidigt måste du vara insatt i hur du får tillbaka vårdpengar som du själv ligger ute med.
Resultatet – mer ojämlikt
Med allt detta sagt måste vi komma ihåg att det nederländska systemet ändå är mycket mer inkluderande än den USA-liknande modell som Timbro egentligen suktar efter.
Timbro framhåller Nederländerna som ett lagom snällt exempel och råkar glömma inte bara de ojämlikhetsskapande mekanismerna, utan också att Nederländerna har regleringar som vi gjort oss av med i Sverige.
Jag syftar på driftssidan. Jag tänker på vinster i välfärden.
För samtidigt som Nederländerna har släppt mycket fritt på finansieringssidan i och med den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen, så har man fortfarande hårda regleringar när det gäller vinster i välfärden.
Nederländska försäkringsbolag och sjukhus är förhindrade att ta ut vinst. Nästan alla drivs som stiftelser. Timbro och Muf säger sig vilja ha ett nederländskt system i Sverige. Betyder det att Muf vill förbjuda vinster i välfärden? Betyder det att Timbro vill kasta ut multinationella Ramsay som köpt stora delar av svensk sjukvård, och förhindra vinstdrivande försäkringsbolag att verka på den svenska sjukvårdsmarknaden?
Naturligtvis inte. Muf och Timbro vill plocka de mest privata delarna från det nederländska finansieringssystemet men samtidigt behålla de mest privata delarna av det driftssystem som vi har byggt upp i Sverige. Resultatet kommer att bli något mycket mer ojämlikt än den förvisso ojämlika nederländska sjukvårdsmodellen, en ojämlikhet helt i linje med Timbros drömmar om ett genomprivatiserat välfärdssystem.
Eller privat och privat, förresten. Som jag visar i mina böcker ”Vårdstölden” och ”The Quest for a Divided Welfare State” så är dessa system aldrig så privata som dess förespråkare låter påskina.
Inte ens det US-amerikanska sjukvårdssystemet är särskilt privat, utan försäkringstagarna hålls under armarna av staten med generösa skatteavdrag (socialism för de rika) av samma slag som vi nu skapar i Sverige med Rut-avdrag för äldreomsorg och bruttolöneavdrag för privata sjukvårdsförsäkringar.
Just det sistnämnda, rätten att få göra generösa bruttolöneavdrag, var ytterligare något som Muf fick igenom på oktoberstämman. Precis som Timbro och andra ”privatiseringsivrare” vill Muf att staten sponsrar försäkringstagarna fullt ut, och kräver därför att förra årets lag om förmånsbeskattning rivs upp.
Det är en lag som för övrigt, bortom demokratisk kontroll, redan har rivits upp i stora stycken. Som jag nyligen avslöjade har Skatteverket omtolkat lagstiftningen till försäkringsbolagens och försäkringstagarnas fördel. Det skedde efter högljudda krav från branschorganisationen Svensk Försäkring och utan att Skatteverket tillfrågade någon annan än denna organisation, vars enda intresse är att minimera lagens verkan.
Köpa sig före – med skattebistånd
Det finns många andra mäktiga och penningstarka aktörer som i dag driver fram ett välfärdssystem där vissa ska vara kvar i en allt sämre fungerande offentlig sjukvård, medan andra ska köpa sig före med benäget skattebistånd. Till och med tjänstemannafacken SACO och TCO deltar i denna den svenska välfärdsmodellens dödsdans, bland annat genom att erbjuda privata sjukvårdsförsäkringar åt allt fler av sina medlemmar.
Det är en tudelad välfärd vi skapar i sjukvårdssektorn. Den bygger på att vi blandar offentligt och privat i en enda röra. Den bygger på att vi låter privata vårdgivare skriva avtal både med regioner och med försäkringsbolag, så att dessa vårdgivare kan ha två olika köer till sina sjukhus och sina vårdcentraler. På ett djupare plan hänger det hela ihop med att vi över huvud taget tillåter privata vårdgivare (vinster i välfärden) i massomfattning, för om de inte hade funnits skulle inte försäkringsbolagen haft någonstans att skicka sina 650 000 kunder.
Sjukdomsmodellen raseras
Under tystnad raseras den svenska sjukvårdsmodellen, detta genom att olika samhällsklasser och patientgrupper välkomnas på helt olika villkor till den svenska sjukvården.
Det är märkligt att det inte hörs några protester mot ett så flagrant brott mot Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om vård på lika villkor.
