– Genom boken har vi synliggjort hur kvinnliga pensionärer har det och visat hur hårt det nya pensionssystemet slår mot oss. Det är vi kvinnor som är förlorarna i systemet, säger Eva Gustafsson-Sonnevi.
Tantpatrullen, som består av kvinnor i åldrarna 55-85 år, har funnits sedan 2014 och har idag cirka 500 medlemmar i hela landet. Gruppen huvudfråga är att förändra det nuvarande pensionssystemet, och allt började när en PRO-rapport kom våren 2014.
– Vi var ett gäng kompisar som firade att en av oss hade fyllt 80, och ju mer vi pratade om PRO-rapporten desto argare blev vi. Det kändes rent ut sagt för djävligt att så många kvinnor skulle bli fattigpensionärer! Vi bestämde oss för att starta en tantpatrull för att uppmärksamma det här, och att våra attribut skulle vara röda hattar och handväskor så att folk kunde känna igen oss, berättar Tantpatrullens vice ordförande Marianne Eriksson.
Positivt gensvar
Tantpatrullens första aktivitet bestod av att dela ut flygblad och prata pensioner med folk i Stockholms södra förorter, vilket fick ett stort positivt gensvar.
– Det var uppenbart att många pensionärer och framför allt kvinnor var lika upprörda som vi. Efter valet 2014 bestämde vi oss för att ta oss närmare politikerna som ju faktiskt är de som beslutar om pensionerna, och då började vi med våra demonstrationer på Mynttorget nära Riksdagen, förklarar Marianne Eriksson.
Vill avskaffa pensionsgrupp
Med banderoller, slagord, kampsånger och flygbladsutdelningar har Tantpatrullen outtröttligt fortsatt att kämpa mot det nuvarande pensionssystemet som de beskriver som både orättvist och obegripligt.
– Det pensionssystem vi har nu är slutet och svårt att förstå. Det är lukrativt för staten men förödande för många som går i pension, vi känner oss väldigt snuvade efter alla års arbete. De som är födda innan 1954 får åtminstone en liten del av den gamla ATP-pensionen, men om man är född efter 1954 får man endast pension i det nya systemet och blir ännu fattigare, säger Marianne Eriksson.
– ATP-systemet gick ut på att de femton bästa löneåren under en människas arbetsliv skulle vara pensionsgrundande. Många kvinnor jobbade halvtid på den tiden eftersom barnomsorgen inte var så utbyggd, man tog hand om barn och man och sedan satsade man på de femton bästa åren. Och sedan, plötsligt, byttes det systemet ut och de där femton åren var ingeting värt, fyller Gertie Lux i.
Tantpatrullen välkomnar andra pensionsutspel, som till exempel Streetgäris kampanj Pensionärsrättvisa och Katalys rapport Pensionssveket, men är starkt kritiska till den så kallade garantipensionen som av politikerna lyftes fram i Januariöverenskommelsen.
– Att pensionärerna skulle vara vinnare i den överenskommelsen är ett skämt. Garantipensionen som alla politiker pratar om är ju ett fattigbidrag för äldre, det är ingen pension! Nu ska vi ju träffa Annika Strandhäll snart och då kommer vi få möjlighet att säga vad vi tycker om den. Vi ska också uppmuntra henne att lägga ner pensionsgruppen, som hon själv är ordförande för och som består av 6 män och 2 kvinnor, säger Marianne Eriksson och skrattar.
Bryta stigma
Idén till Tantpatrullens bok Tantologi föddes ur diskussioner om hur osynliga äldre kvinnors vardagsliv är, och det stigma som finns kring fattigpensionärer.
– I början var det lite svårt att få folk att ställa upp med texter, många av oss hade aldrig skrivit förut. Det viktigaste var att varje person fick beskriva sitt liv på sitt eget sätt, utan omredigeringar, berättar Gertie Lux som är en av bokens redaktörer.
En att texterna handlar om hur det var att komma ut som fattigpensionär inför familjen.
– En av våra medlemmar beskriver hur hon blir intervjuad i en tidning om sin situation, och hur hennes vuxna barnbarn blev jättearg och skämdes för att hennes mormor berättade offentligt att hon är fattig. Men efter något år började barnbarnet förstå varför hennes mormor är med i Tantpatrullen och att det är nödvändigt att berätta hur vi har det. Nu har hon börjat ge Linas matkasse i julklapp till sin mormor, säger Eva Gustafsson-Sonnevi.
Nästa punkt på Tantpatrullens agenda efter boksläppet är mötet med socialministern Annika Strandhäll, och därefter väntar ett hektiskt år.
– Vi ska snart ha årsmöte, sedan ska några av oss ska åka till Bryssel för att träffa lobbygrupper som jobbar med pensionsfrågan där. Det vi blir vårt andra utlandsbesök, vi har redan varit i Spanien och berättat om det svenska, orättvisa pensionssystemet.
Senare i vår ska Tantpatrullen ha sångdag med Kaya Åhlander från gruppen Röda Bönor och därefter väntar en konferens med temat ”hur kan vi ansätta våra politiker på bästa sätt”.
– Det blir kul, säger Marianne Eriksson.
