Idag släpps också Oxfams globala jämlikhetsindex – som visar samma trend. På bara några år – från 2017 till 2024 – har Sverige enligt Oxfams kartläggning gått från att rankas som det bästa landet i världen på att bekämpa ekonomisk ojämlikhet till en 24:e plats på listan. Därmed är vi nu klart sämst i Norden. Orsaken är enligt Oxfam den svenska skattepolitiken och att för lite resurser går till välfärden. 

– Tappet beror på många olika saker, men framför allt på politiska beslut som skapar ojämlikhet. Det är med andra ord ingen slump att det ser ut som det gör. Men lika möjligt som det är att skapa ojämlikhet är det att skapa jämlikhet, om man bara vill, säger Rosaline Marbinah, policychef på Oxfam Sverige. 

”Saknas progressiv beskattning” 

Det globala index som Oxfam vartannat år tar fram tillsammans med Development finance international, DFI, utvärderar och rankar 164 länder efter hur staten arbetar med att minska ekonomisk ojämlikhet. Man undersöker tre huvudområden: välfärdstjänster (som utbildning, vård och socialt skydd), progressiv beskattning och arbetstagares rättigheter och villkor.  

Rosaline Marbinah konstaterar att Sveriges tapp främst beror på bristen på progressiv skattepolitik. 

– Skattepolitiken har tyvärr sett ut så i decennier nu. Det är bara att titta på statsbudgeten för nästa år, där regeringen prioriterat skattesänkningar för de rikaste, säger hon.     

Sverige i bottenskiktet

Vad avser progressiv skattepolitik är Sverige på plats 114 av 164 länder i Oxfams granskning. ”Vi lever i en tid av extraordinär ekonomisk ojämlikhet. Indexet visar att världens regeringar i både rika och fattiga länder fundamentalt har misslyckats med att hantera den ökande ojämlikheten”, skriver man i rapporten. 

– Starka välfärdsstater skapar jämlika samhällen för att det är bättre och tryggare samhällen för alla, men framför allt är såklart människor med låg- och lägre medelinkomst beroende av en fungerande välfärd, säger Rosaline Marbinah.     

Ökad ojämlikhet skapar social splittring och tilltagande otrygghet, konstaterar hon.

– Ojämlikhet drabbar alla genom ökad brottslighet, gängkriminalitet, segregation och så vidare, men mest akut är det såklart för de mest utsatta. 15 procent av Sveriges befolkning lever i relativ fattigdom och alltfler har inte råd med mat för dagen eller nödvändig sjukvård. De här siffrorna borde verkligen vara ett ”wake up call” för våra politiker. 

Svårt organisera det gemensamma  

Rosaline Marbinah får medhåll av LO-ekonomen Peter Gerlach. 

– Det blir problem att organisera ett samhälle med stora ekonomiska klyftor där man kommit för långt ifrån varandra. Ta kollektivtrafiken till exempel, där man kan minska turtätheten eller öka priserna på resorna för att få det hela att gå ihop. Den som har råd vill såklart inte minska antalet avgångar, men hur blir det för den som inte har råd att ta sig till jobbet om priset höjs? Ju större skillnad vi har mellan folk och folk, desto längre kommer vi ifrån det gemensamma.   

Han instämmer också i att den ökande ojämlikheten bottnar i bristen på progressiva skatter. 

– Ojämlikheten är pådriven av den politik vi ser. Dels genom sänkta skatter och dels genom försämrade försäkringssystem som är till för att hjälpa upp dem i botten. Hade det inte varit för de här två sakerna så hade Sveriges jämlikhet varit jämförbar med många andra länders, säger Peter Gerlach.

Vill se skatt på rikedom

Utöver granskningen av hur ojämlikheten ser ut i Sverige har Oxfam ett förslag för att minska den: inför en förmögenhetsskatt på 2 procent för de allra rikaste med 50 miljoner och uppåt i förmögenhet. 

– Det här förslaget skulle ge 158 miljarder kronor till statskassan. Det skulle inte drabba de rikaste särskilt hårt och det skulle skapa ett mer rättvist samhälle, säger Rosaline Marbinah och blickar framåt: 

– Vi måste ha en annan berättelse än Jimmie Åkessons, som ställer människor mot varandra, fattigpensionärer mot invandrare. Vi måste ha idéer för ett bättre samhälle.