Än finns det hopp för dem som kämpar mot fotbollskapitalismen. Mindre än två dygn efter att tolv av Europas och världens rikaste klubbar – sex brittiska, tre spanska och tre italienska – i söndags lite i skymundan aviserade sina planer på en egen European Super League, ESL, har projektet nu förmodligen kraschlandat för gott.
Enligt BBC började det på tisdagskvällen, när Chelsea som första klubb att dra öronen åt sig efter mer än 24 timmars kritikstorm. Några timmar senare följde Manchester City dem i hasorna. Och fem minuter innan klockan hunnit bli onsdag hade alla de sex brittiska lagen tackat för sig, bett sina fans om ursäkt för all ”ångest och ilska vi orsakat”, som Tottenhams ordförande Daniel Levy uttryckte det, och vänt mångmiljardsatsningen ESL ryggen.
Kritikstorm från alla håll
Det är oklart vilken reaktion fotbollsjättarna – Barcelona, Real Madrid, Atletico Madrid, Liverpool, Chelsea, Arsenal, Tottenham, Manchester United, Manchester City, Juventus, Inter och Milan – hade förväntat sig, men säkerligen inte den hagelsvärm av fördömanden som avfyrades från alla håll och kanter. Från spelare, från fans, från sportkrönikörer, från nationella ligor, från både internationella och europeiska fotbollsförbunden, från andra klubbar och från högsta politiska ort.
Å andra sidan borde de ha kunnat räkna ut det.
Superligan var tänkt att ha 15 permanenta medlemmar, det vill säga de tolv ovan nämnda klubbarna plus ytterligare tre. Förmodligen hade grundarna räknat med att Bayern München och Paris Saint-Germain skulle ansluta, möjligen också Borussia Dortmund. Och så ytterligare fem lag på det som årligen skulle tillåtas kvala in till turneringen.
Fotboll som content
Med andra ord ville klubbarna med ESL inte bara slå undan benen för Champions League; de försökte sig också på en prenumerationslösning där 15 klubbar på obestämd tid kunde se fram emot årligt Europaspel mot det mest publikdragande och därmed mest inkomstbringande (tänk sändningsrättigheter) motståndet. Medan övriga Europa skulle släppas in på nåder.
Det vill säga bort med kvalspel för de rika, bort med vinna eller försvinna, bort med fotbollens grundläggande filosofi, där vem som helst åtminstone i teorin kan kämpa sig upp mot toppen, och de som redan är där tvingas försvara sina positioner – och in med fotboll som content.
”Fotboll är den enda riktigt globala sporten i världen, med fler än fyra miljarder fans, och det är därför vårt ansvar som stora klubbar att tillmötesgå deras önskningar”, löd motiveringen från Real Madrids president Florentino Perez, tillika superligans påtänkta ordförande, när ligans födelse annonserades. Och så lade han till att projektet var ett sätt att göra fotbollen ”långsiktigt hållbar”.
Skulder upp över öronen
Experterna har inte varit sena att påpeka att det nog inte var fyra miljarder fans han i första hand tänkte på, utan fyra miljarder konsumenter, som tillsammans skulle ha kunnat lyfta de berörda klubbarna ur den ekonomiska kris en del av dem befinner sig i – särskilt efter ett pandemiår utan publikintäkter men med fortsatt astronomiska löner att betala ut.
Barcelona har skulder på minst tre miljarder kronor, möjligen mer om de långfristiga räknas in. Real Madrid må vara mer solventa, men inte tillräckligt för att kunna vara med och slåss om de stora namnen. Juventus måste skrapa ihop 1,2 miljarder kronor fram till juni. Och Inters kinesiska ägare Suning Holdings meddelade i februari att de behöver 1,7 miljarder kronor för att klara räkningarna.
Inte konstigt då att superligan, skissad efter amerikansk modell och backad med sex miljarder dollar av storbanken JP Morgan, lockade.
Vägrar ge upp
De tolv lagen var enligt Financial Times redan lovade att dela på nästan 36 miljarder kronor för ”upprustning av sin infrastruktur”. Utöver detta skulle lagen – det vill säga grundarna – få ytterligare mellan 1 och 3,6 miljarder kronor som bonus inför tävlingsstart.
Lägg till ytterligare 40 miljarder kronor i förväntade intäkter från sändningsrättigheter och sponsorer så har du en skräddarsydd formel för klubbarna inte bara för att ta sig upp över ytan ekonomiskt, utan också för att dopa kassorna och lämna alla konkurrenter bakom sig när det ska budas på stjärnspelare.
Lockelsen är uppenbarligen så stor att ovan nämnde Florentino Perez – efter att både Atletico Madrid och Inter på onsdagsförmiddagen och enligt rykten också Milan lämnat det sjunkande skeppet – envist fortsatte hävda att hans Real Madrid, konkurrenten Barcelona och Juventus tänkte gå vidare med planerna.
