Det nya förslaget till beräkning av kostnadsutjämning mellan kommunerna fick inte kritikerna att tystna – snarare tvärtom. ”Stockholmarna ska inte vara Sveriges bankomat”, skrev det moderata finanslandstingsrådet i Stockholm, Irene Svenonius, som en kommentar till förslaget. Att invånarna i Stockholms län kommer att få bidra med 1,6 miljarder mer än nu ser hon som orättfärdigt.
Men frågan vem som är bankomat åt vem är inte helt enkel att besvara. Många av de näringar som har sin produktion inom Sveriges gränser ligger just i glesbyggd, ofta är det kopplat till utvinning av naturresurser. Det är företag som sysslar med skogsbruk, gruvdrift, lantbruk eller vattenkraft, för att nämna några. Beskattningen sker dels genom den statliga bolagsskatten och inkomstskatten som är uppdelad på kommun, landsting och stat.
Skatten hamnar i annan kommun
Många av företagen har sina huvudkontor långt ifrån de orter där själva produktionen sker. Den kommun som de anställda har valt att bosätta sig i blir också där som en stor del av skatten hamnar.
Ett exempel: Det statliga energibolaget Vattenfall har sitt huvudkontor i Solna. Det är rimligt att tänka sig att många av de högre tjänstemännen och cheferna bor i eller omkring den kommunen, eller åtminstone i Stockholms län. Alltså hamnar deras kommunal- och landstingsskatt där. Pengarna till deras löner kommer till stor del från vattenkraft i Norrland, men skatten hamnar i Solna med omnejd. Samtidigt måste de glesbefolkade kommunerna som hyser vattenkraftverken enligt lag tillhandahålla samma service och välfärd till sina medborgare som alla andra.
– Om vi har idén om att det ska råda hyfsat lika villkor för alla hushåll i hela landet, som ju den svenska välfärdsmodellen är uppbyggd på, då kommer det att vara nödvändigt att återföra pengar till kommuner som har låga inkomster och som har få i förvärvsaktiva åldrar. De har strukturella förutsättningar som är sämre, säger Erik Westholm som är professor i stad och land vid Sveriges landsbygdsuniversitet, SLU.
Ofta framhålls argument om incitament för kommunerna att anstränga sig för att få en bättre ekonomi, och om behovet av klyftor för att öka det. Från nettobetalarnas sida, de rikare kommunerna, tonar man ner de strukturella skillnaderna mellan olika regioner och pratar mer om vilka ambitioner kommunerna har.
– De rika kommunerna som får betala till systemet menar ju att deras välstånd har införskaffats genom ekonomisk tillväxt och de har en högre ambitionsnivå eller att de ha duktiga entreprenörer eller kommunpolitiker som har ansträngt sig mer, säger Erik Westholm.
Export för miljarder
Hur mycket som landsbygden bidrar med till Sveriges BNP är inte helt enkelt att få en överblick över. Gruvindustrin och skogsbruket exporterar för stora summor, men vi importerar även metaller för att använda i tillverkningsindustrin. Klart är att näringar med koppling till våra naturresurser omsätter stora summor. Enligt SCB var siffran för företag med koppling till skogsindustrier 222 miljarder 2016 och summan för gruvnäringen har legat på mellan 30 och 40 miljarder de senaste åren.
I Sverige har vi inget system för att återföra resurser till de områden där naturresurser kommer ifrån. Det skulle bli väldigt ojämnt fördelat eftersom det är få kommuner som har till exempel vattenkraft eller gruvor, menar Erik Westholm.
– Då har det varit mer naturligt att använda ett skatteutjämningssystem där man mycket mera har en finjusterad idé om vilka kommuner som ska få pengar och vilka som ska betala, säger han.
”Vi tar inte ansvar för varandra”
Fackförbundet Kommunal har också räknat på hur inkomstskatterna fördelas i landet, men utifrån perspektivet vad den enskilda medborgare får betala. En jämförelsen mellan Dorotea, som har högst kommunalskatt i landet och Solna visar att en högutbildad läkare får betala drygt 47 000 kronor mer varje år. För en sjuksköterska är summan drygt 16 000 och en undersköterska 12 000.
Utredaren Torbjörn Dalin på Kommunal tycker att skillnaden i kommunalskatt skulle kunna vara motiverad och fullt acceptabel om det var så att kommunerna valde att höja skatten för att man hade högre ambitioner med sin välfärd.
– Nu är det inte så att de som har högst skatt har bäst kommunal service. Kanske inte heller sämst, men absolut inte bäst. Det tycker jag visar att det kommunala utjämningssystemet inte funkar, vi tar inte ansvar för varandra, säger han.
