The Guardian rapporterar att offentliganställda grundskollärare fått lönen sänkt med fem procent sedan finanskrisen drabbade USA. Washington Post berättar om vanskötta skolbyggnader, slitna böcker och om lärare som tvingas ta ett andra jobb för att försörja sina familjer.
Men nu har lärarna fått nog. Massprotester och strejker, ibland vid sidan av fackföreningarna, har tvingat politiker i åtta delstater till eftergifter. Och det trots att det på de flesta håll råder strejkförbud för offentliganställda.
Det började i West Virginia i slutet av februari. Delstatens offentliga skolor stängdes efter att 34 000 lärare gått ut i strejk. De strejkande krävde ökad satsning på skolan och högre löner, dessutom protesterade de mot ett lagförslag om att med hjälp av en stegräknar-app knyta de anställdas fysiska aktivitet till kostnaden för sjukvårdsförsäkringen.
Arbetet låg nere i nio dagar.
Olaglig var strejken från början, på slutet även vild: lärarna trotsade sina fackliga ledares propå om återgång för att i stället fortsätta strejken tills dess politiska löften förvandlats till faktiska beslut. Lärarna fick igenom sina krav på fem procents lönelyft – åt alla delstatsanställda, lärare eller inte.
Fortfarande återstår dock frågan om hur de högre lönerna ska finansieras. Under strejken restes kravet på en skatt på företag som utvinner naturgas, något som delstatens republikanska majoritet är emot.
Framgången i West Virginia inspirerade andra. I februari röstade lärarna i Pittsburg, Pennsylvania, ja till strejk. Beslutet behövde aldrig verkställas: När det stod klart att de strejkande i West Virginia gick mot seger, gav politikerna efter för kraven.
I Oklahoma räckte hotet om strejk till 6 000 dollar i lönelyft per år.
Protesterna i Arizona började vid sidan av facket, med gräsrotsaktivitet runt Facebookgruppen Arizona Educators United. Mer än någon annanstans blev protesten i Arizona en massrörelse, vid ett tillfälle samlades mer än 50 000 strejkande och deras supportrar utanför delstatsparlamentet i Phoenix. Resultatet: Lärarna fick igenom sina 20-procentiga lönekrav och politikerna fick skjuta till flera hundra miljoner dollar till skolbudgeten.
Vid skolårets start rullade protesterna vidare. Nyligen strejkade lärarna i Washington state till sig lönelyft på runt 15 procent och nu tycks Los Angeles stå på tur.
Från framryckning till chockvåg
1937 slog sittstrejker ut General Motors personbilsproduktion; världens största företag tvingades skriva på kollektivavtal. Det blev början på en strejkvåg och en facklig framryckning som försköt maktbalansen på arbetsmarknaden för decennier framåt.
Nästa vändpunkt inträffade sedan Ronald Reagan installerats som president. Därefter har strejkaktiviteten fallit och fackföreningarna varit på defensiven.
1981 gick statligt anställda flygledare ut i illegal strejk för högre löner och bättre arbetsmiljö. Deras fack PATCO, som året innan stött Reagan i valkampanjen mot Jimmy Carter, kalkylerade med att kostnaden för inställd flygtrafik skulle tvinga regeringen att snabbt ge efter. I stället gjorde Reagan vad ingen räknat med: han sparkade 11 000 flygledare.
Beslutet sände en chockvåg genom fackföreningsrörelsen. Om presidenten gjorde så mot sina egna, vad kunde han då inte göra mot sina fiender?
De politiska ledarna i London och Moskva imponerades av Reagans handlingskraft. Offentliganställda över hela USA skruvade ner sina krav och avstod från illegala metoder. Presidentens principfasthet blev en lektion i ledarskap också för den privata sektorn. Alan Greenspan och David Harvey är överens: utgången av PATCO-konflikten är en viktig delförklaring till fackföreningsrörelsens försvagning och ökande klassklyftor.
USA befinner sig fortfarande i tiden efter krossandet av 1981 års strejk.
En ny era just nu
Det som nu händer är exempellöst under post-PATCO-tid. The walkouts i West Virginia och andra delstater visar dessutom att det går att vinna strejker även i den offentliga sektorn. I den privata sektorn slår en strejk ofta direkt mot företagens vinster, i det offentliga finns inte samma koppling. Därtill har många offentliganställda att ta hänsyn till den mänskliga skada en strejk kan orsaka. När hot om uteblivna vinster inte fungerar som påtryckningsmedel måste något annat till i dess ställe: en opinion, en rörelse som sätter press på byråkrater och politiker.
Tidigare har det förekommit att ledare för illegala strejker fängslats. Men lagstiftningens tillämpning är beroende av aktuella styrkeförhållanden. 2018 bedöms fängelse vara dålig politik: sympatin för de strejkande är alltför stor – enligt en undersökning stödjer nästan tre av fyra amerikaner lärarstrejkerna. Opinionsstödet är inte manna från himlen; lärarna har arbetat för det. Och mer än så: de har lyckats växla in åsikten att strejk är berättigad till aktiv stöttning.
Runt om i USA har lärare samlats i veckor vid skolgrindarna för att informera, förklara och diskutera med elever och föräldrar. När öppna protester brutit ut, har man redan vunnit slaget om allmänheten. Lärare, liksom många andra inom social sektor, har en viktig fördel: De möter människor, deras arbetsplats ingår i andras vardag.
Alla vet vad en lärare gör och i många fall vet vi vad hen heter, det i sig gör oss benägna att stödja hens sak. Men förutom de rent personliga kontakterna har offentliganställda också förutsättningar att bygga ideologisk-politiska allianser med det omgivande samhället. När lärarna i USA kräver högre skatter för att satsa på skolan sammanfaller deras eget, professionella intresse med breda gruppers intresse av en jämlik skola.
Protester koordineras
För att vinna krävs också smartness. Genom Facebook har lärarna inte bara lyckats få ännu större spridning för sin propaganda utan också koordinerat protestaktiviteterna i olika skoldistrikt. I West Virginia identifierade lärarna ett potentiellt problem: Många låginkomstfamiljer är beroende av att deras barn får gratis lunch i skolan, samtidigt som skolan är en plats där de yngre kan vara när föräldrarna arbetar. Strejken kunde lätt utvecklas till en publik katastrof där facken gjorts ansvariga för att de fattiga drabbades. Så vad gjorde lärarna? Tillsammans med kyrkorna organiserade de både barnomsorg och lunchmat.
West Virginia 2018 utmanar nedskärningspolitiken. Är det också början på en varaktig förskjutning av maktbalansen på arbetsmarknaden? Under en av demonstrationerna i Arizona syntes ett plakat med texten: ”Today, I’m not teaching history. I’m making it.” Om tio år vet vi om den strejkande historieläraren hade rätt.
