Hur kan mottagande av flyktingar, nya blivande svenskar och tyskar, finansieras? Låt oss börja med hela EU. Idag skickar Europeiska centralbanken (ECB) 9 000 miljarder varje år till staterna för att få fart på ekonomin. Om man istället gav stöd i form av räntefria lån direkt till staterna som tar emot flyktingar skulle hela flyktingkostnaden i euroländerna vara betald och fördelad rättvist mellan länderna. Kostnaden är i princip noll eftersom ECB har noll i ränta. Hela EU skulle få en rejäl stimulans för fler jobb, utbildning och investeringar. Efter några år skulle de nya anställda försörja kommande pensionärer och få ekonomin i Europa att växa.

Men Sverige är ju inte med i eurosamarbetet och måste därför hantera investeringarna själv. Men även här är kostnaderna mycket små. Riksgäldens chef Hans Lindblad har förklarat att hela kostnaden för migrationen bara är ett ”hack” i kurvan för statens samlade skuld. Om man vill minska statsskulden kommer det alltså bara ta något år längre.

De flesta svenskar tror nog att staten går med underskott eftersom politiker gärna använder det argumentet för att argumentera mot satsningar. Men fakta är att svenska staten de första nio månaderna i år gick med hela 43 miljarder i överskott, enligt Ekonomistyrningsverket. Istället för att använda de pengarna till att betala lån till oss själva (statskuldsbetalningar går till våra offentliga fonder) så kan dessa istället användas direkt till stimulans genom flyktingmottagningen.

Den största myten runt flyktingkrisen är påståendet att det bara kostar. Det är helt fel eftersom en stimulans i Sverige går till hela svenska folket. Om staten satsar 100 miljarder på utbildning, bostäder, jobb, så betyder det att svenska folket får pengar som i syn tur leder till skatt, handel och ännu fler jobb. Det är inte en kostnad att ta emot flyktingar när man har råd att stimulera ekonomin, det är en investering. Varje krona till flyktingmottagning betyder en krona mer till svenska folket. Vi stimulerar vår ekonomi och skapar jobb och löner.

Visst finns ett slöseri där pengar skickas till Bert Karlsson och andra vinstjägare. Men det är fortfarande pengar inom landet som vi genom en enkel vinstskatt skulle kunna återföra till det offentliga (eller ändra upphandlingsreglerna så mottagningen ger mindre privata vinster).

Satsningen på flyktingar kommer öka Sveriges BNP. Det blir fler jobb och ökad konsumtion. Länder som inte tar emot flyktingar kommer tvärtom få en bromsad ekonomi. Men det beror också på hur man finansierar.

Om Magdalena Andersson får som hon vill, som i det internbrev som finansdepartementet nyligen skickade ut där varje departement skulle föreslå besparingar, då får vi ingen positiv utveckling.

Tvärtom ställs då flyktingar mot andra delar av välfärden (precis som SD vill).

Att med besparingar finansiera mottagning innebär försämringar i ett läge där vi har understimulerad ekonomi (massarbetslöshet) och noll i räntekostnad. (Femåriga statliga lån är faktiskt helt utan kostnad idag).

Samtidigt har Riksbanken aviserat att man ska öka köpen av statsobligationer. Dvs staten ska låna mer pengar till staten. Riksbankens lånesumma är ungefär tre gånger hela flyktingsatsningen. Så vad är problemet? Varför vägrar Magdalena Andersson och föreslår istället krona för krona-besparingar?

Den borgerliga politiken är att offentlig sektor, bit för bit, ska minska i samhället. Stora statliga stimulanser, att vi anställer fler inom offentlig service eller bygger flyktingbostäder, går på tvärs med den idén. Samhället blir rikare genom att offentlig sektor satsar, däremot blir den privata delens andel av ekonomin mindre.

Det Magdalena Andersson gör är att hon ger efter för alliansens blåaste politiker.

Men går det inte att spara bort sådant som inte ger nya jobb och konsumtion? Slöseriet?

Jovisst, det finns sektorer som inte skapar nya jobb, utan mest består av import eller produktion, som inte ökar konsumtionen. Det första kandidaten är då militären, men det finns som alla vet ingen som helst vilja att spara på militär eller vapen i svensk politik idag.

Alltså inriktas Magdalena Anderssons nedskärningar på saker som minskar den nyttiga ekonomin. Skola, vård och omsorg.

Men biståndet då? Rent ekonomiskt är minskat bistånd att man stimulerar den inhemska ekonomin istället för de fattiga ländernas. Det är också den väg både alliansen och S+MP hittills valt. Att det är djupt omoraliskt inser alla, den rika världen är orsaken till den fattiga världens problem. Globalt måste vi omfördela.

Men vad är alternativet till ökade statliga lån?

Det är enkelt: höjd skatt. Det betyder inte att Sverige blir fattigare, det betyder att vi omfördelar inom landet. De som har det bra betalar lite mer för att andra ska komma igång och skapa fler jobb, vilket gynnar alla. Problemet med höjd skatt är att det tar längre tid innan den offentliga stimulansen får effekt. Det absolut snabbaste sättet att öka rikedomen och ekonomin idag i Sverige är därför genom offentliga lån. Nya bostäder, fler anställda, snabb utbildning. En rikare framtid.

Flyktingar är inte en kostnad för samhället om man inte gör det till en kostnad genom sparande. Satsa på stimulans och låna 100 miljarder till ökad välfärd för alla.