Stackars Finland! Tänk om Nordea verkligen flyttar

Kan man hindra en banks flytt? Vägra ta emot ett huvudkontor? Knappast. Men samtidigt flyttas ansvaret för bankens ekonomi från en stat till en annan. Vill Finland verkligen ha en av världens stora riskbanker? 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Nordea tillhör de som av internationella bankmyndigheter kallas ”too big to fall”, för stor att falla. Det betyder att banken inte får gå i konkurs, det slår sönder det finansiella systemet. Det betyder å andra sidan att staten måste rädda banken.

Förra gången Nordea var i kris fick staten gå in och garantera 65 miljarder kronor.  Det gjorde att banken kunde starta om, verksamheten fortsätta och efter ett tag behövdes inte garantin längre. 

Räddad på avgrundens kant.

När regeringen nu vill ha en avgift för att bygga upp en starkare reservfond nästa gång banker havererar – för det gör de förr eller senare, banker havererar alltid när finanskriserna kommer – då blir Nordea så irriterat att ledningen hotar flytta till Finland.

Alltså är det Finland som får hosta upp – uppskattningsvis – 100 miljarder om några år. Kanske det går bra även då, eller också går det illa och det tar många år innan staten har fått tillbaka det man tvingades låna ut som garanti. Kanske man rentav måste ta över banken såsom staten på Island och i Storbritannien var tvungna att göra för att stoppa paniken 2009.

Banker är vinstmaskiner idag. Men banker blir panikförluster imorgon.

Den som vill ha ordning på ett lands ekonomi har alltså mycket att vinna på att inte stå med Svarte Petter den dag krisen kommer.

Nordea gör nu vinster på 40 miljarder kronor per år. De mesta pengarna kommer från svenskar som måste köpa en bostad för att ha nånstans att bo. Andra kommer från finansiella spel, derivat, valutahandel, fondförvaltning. Allt bottnar dock i att de som sätter in pengar i banken får inget, medan de som lånar får betala dyrt.

Banken i sig gör inget produktivt.

I princip skulle en bank som Nordea kunna ersättas med medborgares egna konton i Riksbanken.

Det skulle vara billigare, rättvisare och dessutom mindre riskfyllt för skattebetalarna. Men det vore självklart att utmana de stora ekonomiska makthavarna som äger våra privata banker.

Alltså blir det istället resolutionsavgifter för att ”rädda vid kris”. Men ingen reservering i världen kan bli så stor att den garanterar banksystemet. Det kan bara skattebetalarna göra.

När allianspartierna nu ropar om hur fel det är att beskatta bankerna så är det för att man glömt alla hårda ord Anders Borg och Peter Norman var tvungna att säga för att klara folkilskan efter krisen 2009.

Så kort är minnet.

Hyckleriet lever längre.