Det är svårt att veta exakt hur mycket bankerna tjänar på småavgifter, men det handlar om många miljarder. Bara intäkterna för avgift på kortbetalningar uppgår till sju miljarder om året, enligt beräkningar från HUI Research.

– Det råder en form av monopol när det gäller kortbetalning. Kostnaderna är heller inte tydliga och i slutändan är det konsumenterna som får betala, säger Jakob König, finansekonom på Sveriges konsumenter.

Men det är inte bara kort som kostar i form av årsavgifter och betalningsavgifter. De fyra storbankerna tjänar pengar på allt från nättjänster och transaktioner till uttag utomlands och betalningar över disk. Det kan till exempel kosta upp till 200 kronor att betala en räkning på något av SEB:s kontor.

– Det är ofta äldre som är utelämnade till bankkontoren, så de höga avgifterna drabbar alltså i stor utsträckning en redan utsatt grupp, säger Jakob König.

”Enorma förluster”

En annan stor intäktskälla är avgifterna för fondförvaltning. I olika erbjudanden och marknadsföring kan beloppen framstå som försvinnande små för den som inte är insatt. Handelsbankens genomsnittsavgifter för fondförvaltning är exempelvis 1,10 procent.

– Men fondavgifterna är nog den största kostnaden för konsumenterna eftersom det är mycket kapital som förvaltas. Även små procent blir i längden till stora summor. Det innebär enorma förluster för konsumenterna men höga vinster för branschen, säger Jakob König.

Enligt honom är det i princip omöjligt att navigera i bankernas djungel av kortavgifter, fondprocent och transaktionspåslag. Att undvika dem helt går inte och oberoende finansiell rådgivning är svår att hitta.

– Konkurrensen fungerar inte. Konsumenter är ganska utlämnade till vägledning av olika aktörer som vill sälja sina produkter. Man bör undersöka villkoren hos olika banker innan man ingår avtal. Ofta kan man få bra villkor på ett område, medan det kostar på ett annat. Bankerna vill ha en stor del av ens ekonomi, därför tar de ut mycket på karusellerna men bjuder på gungorna så att säga.