– Vi kan bara hoppas att Melinda inte försvinner och grundar ett eget initiativ, säger Henry Peter, professor i filantropi vid Geneves universitet, till Financial Times.

”Inte äventyra relation”

Dagens ETC har varit i kontakt med flera olika organisationer som ingår i stiftelsens program. Ingen vill öppet dela med sig av sin oro, men låter sig intervjuas anonymt.

– Jag vill inte äventyra vår relation med stiftelsen, som från första början varit otroligt engagerade och drivande. Men samtidigt orsakar det här problem. Många människor är beroende av vårt arbete, vi har en skyldighet gentemot dem, och stiftelsens generösa bidrag är själva förutsättningen för att vi ska kunna fortsätta, säger en person på en amerikansk organisation.

Tongångarna är likadana på en stor europeisk organisation.

– Jag hyser inte minsta tvivel om att både Bill och Melinda brinner för alla projekten som de ger stöd till, men alla som separerat vet att det kan skapa konflikt även mellan de klokaste av människor. Det här ruckar på stiftelsen. Nu verkar de tänka att de ska fortsätta tillsammans där, men det vet vi ju inte riktigt om de kommer klara av.

Vad händer om det blir störningar i utbetalningarna från stiftelsen?

– Det vore katastrof. Vi kan skala ned ansvarsfullt om stiftelsen skulle byta inriktning över längre tid exempelvis, men en plötslig störning skulle drabba tredje part, alltså de individer som finns i slutet av våra verksamheter.

Hur tycker du stiftelsen ­skulle agera nu?

– Garantera sitt engagemang för de närmaste åren.

Varför kan din organisation inte förmedla det öppet?

– Det är känsligt. Vi kan framföra sådant i direkt kontakt med stiftelsens representanter, men vi tar aldrig kritik medialt. Det skulle inte uppskattas.

Visar inte det här hur skört det är med privata bistånds­givare?

– Ja, så är det. Men jag har bara positivt att säga om Bill och Melinda. De gör ändå något. Dessutom i stor skala. Jag skulle önska att staterna tog ansvaret, men så är det inte idag.