Man kan gå på ett socialistiskt möte på kvällen eller dela ut flygblad på torget en helg – men när man på måndag morgon stiger upp för att gå till sitt lönearbete reproducerar man likväl rådande ekonomi. Kapitalismens grundläggande klasskillnad mellan arbete och kapital reproduceras genom att folk köper och säljer arbetskraft. Och det ägnar vi ju nästan alla oss åt, utan att det på något sätt är någon del av en politisk övertygelse. Vi lönearbetar inte för att vi vill stödja marknadsekonomin, utan för att vi vill kunna betala mat och hyra. Individens avsikter med sitt agerande är helt ovidkommande. Alltså agerar vi som systembevarare, oavsett om vi vill det eller inte.
Fenomen sällan enbart individuella
När vänstern säger, som vi ibland säger, ”allt är politik” kan man se det som en förlängning av det här förhållandet. Olika fenomen i individers liv är sällan enbart individuella, sällan bara uttryck för ens personliga önskemål eller drömmar, står sällan bortom större maktstrukturer. Ingenting är oskyldigt rent. Att lönearbeta och konsumera varor är politiskt i så måtto att det reproducerar en ekonomisk struktur; att äta viss mat, sjunga vissa sånger, fira vissa högtider är politiskt i så måtto att det reproducerar en viss kultur; att gifta sig är politiskt i så måtto att det upprätthåller kärnfamiljen.
Men om ”allt är politik” i den meningen att det mesta en människa i ett visst samhälle och i en viss kultur gör också reproducerar och bevarar just detta samhälle och denna kultur – vad ska en radikal människa göra? Filosofen Andrew Collier skriver i ”Socialist Reasoning” att tanken på att ”allt är politik” tycks innebära att en radikal person måste ”försvära sig till någon sorts nihilism – att inte delta i samhällsreproducerande aktiviteter, vilket alla aktiviteter är. Denna ’Stora Vägran’ måste ta formen av att man hoppar av (till exempel) det kapitalistiska samhället, men eftersom det inte finns någonting att hoppa in i, kan detta bara genomföras på ett konsekvent sätt genom att man slutar att existera”.
Om vänsterns ”allt är politik” leder till att det bästa för en enskild vänsterperson är att sluta existera är ju inte det sådär toppenbra.
Funktion en fråga om perspektiv
Du kan lönearbeta för att du vill stödja kapitalismen. Men du kan också göra det för att du vill bo och äta – och det är lönearbeta man gör i vårt samhälle för att kunna få äta och bo. Du kan gifta dig för att du vill upprätthålla kärnfamiljen. Men du kan också göra det för att du vill förbinda dig till en annan människa – och det är gifta oss vi gör i vårt samhälle för att visa sig själv och andra att det är ens commitment. För en individ kan det ha betydelse vilken hens anledning är, men för strukturernas bevarande är det ointressant.
Nuet har alltid ett företräde eftersom det fungerar.
Men det fungerar ju inte alls! Vi har ett klimathot över oss; vi har en historisk situation där vi riskerar att eliminera förutsättningarna för mänskligt liv på jorden. Det finns tiggare på våra gator och de sitter framför affärer fulla av varor; det råder inte en bristsituation – ändå har några ingenting. Det finns miljontals människor som hungrar på jorden – ändå har vi mat som om vi fördelade den skulle räcka till alla. Vi har ökat produktiviteten i arbetslivet enormt mycket – ändå frågar vi oss hur vi ska skapa fler jobb och inte hur vi ska dela på dem som finns och frigöra mer tid för människor att göra vad de vill. Det fungerar inte!
Nej, frågan om funktion är naturligtvis på ett sätt en fråga om perspektiv. Men ändå fungerar det på det sättet att människor går upp på morgnarna och vet vad de ska göra, och gör det och det blir ett samhälle. Även om jordens medeltemperatur ständigt höjs, även om isarna smälter och haven stiger; även om vissa inte har någonting; även om vissa svälter och även om lönearbete har blivit ett självändamål i stället för ett medel till fri tid – så är det ett fungerande system på det sättet att det dagligen pågår utan större störningar eller sabotage. Det är ett slags infrastruktur som reglerar människors handlingar och tid.
Omöjliga konsekventa krav
Och på det sättet har alla samhällssystem alltid fungerat. Slavsamhället fungerade, feodalsamhället fungerade – fram till den dagen då de inte fungerade. Efteråt kan vi tycka att de var barbariska, vilade på fel principer, ägnade sig åt brott mot senare tillkomna mänskliga rättigheter. Och det kunde vissa tycka även när dessa system var i funktionellt bruk. Men även slaven gick upp på morgonen och gjorde det hen skulle och var en del av reproduktionen av sitt samhälle. Även slavägaren gick upp på morgonen och gjorde det hen skulle och var en del av reproduktionen av sitt samhälle.
Någon vann, någon förlorade. Men systemet reproducerades oberoende av vilka individer som fyllde vilka funktioner.
Därför är kraven på att människor som motsätter sig det ekonomiska systemet ska leva politiskt och moraliskt konsekventa liv egentligen omöjliga. Om vi hade kunnat leva liv som stämde överens med vår politiska övertygelse hade vi ju inte levt i det samhälle vi motsätter oss.
Att skambelägga individer för att de är människor i ett visst samhälle, med vissa institutioner och praktiker, är meningslöst.
