För 95 år sedan infördes åtta timmars arbetsdag i Sverige. Det var efter årtiondens fackliga strider där industriarbetare gick från 16 timmars utslitande jobb till – äntligen –
åtta timmar.
Sedan dess har inget hänt.
Ja, en sak. 1971 infördes femdagarsveckan. Då blev 40 timmar en normal arbetsvecka.
Ungefär samtidigt började kraven på sex timmars arbetsdag höras.
Dels som en jämställdhetsfråga, sex timmars arbetsdag tar bort deltidsfällan för kvinnor. (Där hon jobbar deltid för att hinna med barn och hem, medan han jobbar heltid.) Dels som en lösning på den nya massarbetslösheten. (Minskad arbetstid innebär att fler behövs på jobbet.)
En del diskuterade också sex timmars arbetsdag som en livskvalitetsfråga. Är meningen med livet verkligen att sitta just åtta timmar varje dag i kassan på Ica, eller vid en dator på kontor?
Ändå, 2014 verkar sex timmars arbetsdag längre bort än någonsin. Till och med Miljöpartiet har strukit frågan från sitt program.
Varför?
Det vanligaste svaret brukar vara att sex timmars arbetsdag är en alldeles för dyr reform. Sverige har inte råd.
Men det stämmer inte. I själva verket kostar sex timmars arbetsdag mindre än ett år av bankvinster i Sverige.
Falskt argument
Vill man argumentera mot sex timmars arbetsdag är metoden följande. Om ett företag har 100 heltidsanställda idag måste företaget nyanställa 33 personer, vilket innebär en kostnadsökning på 33 procent. Svenska företag klarar inte att sänka sin konkurrenskraft med en tredjedel. Jobben kommer tvärtom då bli färre.
Här brukar diskussionen därför ta slut. Men exemplet ovan är inte korrekt.
En arbetstidsförkortning innebär två kostnader i samhället. Dels fler anställda. Dels högre lön för de som idag jobbar deltid och alltså inte har heltidslön.
Det motståndare glömmer i ekvationen är att de allra flesta som skulle få nya jobb kostar redan, vare sig det handlar om arbetslöshetsersättning, förtidspensionering eller sjukersättning. En arbetslös människa kostar samhället cirka 80 procent av vad en anställd kostar. Om en arbetslös får jobb kostar det alltså bara 20 procent netto av lönekostnaden. (Tidigare har vi räknat med tio procent. Men eftersom alliansen sänkt arbetslöshetsersättning från 80 procent till omkring 50 procent, och många numera inte ens är med i kassan, blir besparingen mindre mot 2006.). I kronor handlar den extra kostnaden om cirka 80 000 kronor per år. Det är nettokostnaden för varje nyanställning.
Den totala kostnaden kommer att bero på hur många tidigare arbetslösa, sjukskrivna eller förtidspensionerade som på sikt får jobb genom en arbetstidsförkortning. Låt oss utgå från att vi plockar de nya anställda som behövs från den åttaprocentiga massarbetslöshet Sverige har och låt oss räkna med att det behövs 400 000 nya jobb för att klara produktion och service som idag.
I så fall blir nettokostnaden cirka 32 miljarder kronor per år (80 000*400 000 blir 32 miljarder). Det är faktiskt en försumbar summa. Det är vad bara två av regeringens jobbskatteavdrag kostar staten. Att byta skattesänkningen två år mot en utraderad massarbetslöshet vid sex timmars arbetsdag, kan knappast kallas en kostsam åtgärd.
Höjda löner
Men den stora kostnaden vid sänkt arbetstid är de högre löner som krävs för de som idag arbetar deltid. De andras löner ligger ju kvar och kostnaden för extra anställda har vi beräknat.
Men vad kostar det att höja lönerna för alla som idag har – ofta påtvingad – deltidslön.
Om deltidslönen idag är 18 000 kronor i månaden blir lönen för full tid 24 000 kronor.
Det är en löneökning på 33 procent.
Det innebär att lönekostnaden ökar med cirka 134 000 kronor per år. Men efter att vi räknat bort ökade arbetsgivaravgifter, ökad skatt och ökad moms blir nettokostnaden 54 000 kronor per år. (De ökade inkomsterna till staten kan ju staten ”ge tillbaka” till näringslivet. Det viktiga är att få fram själva nettokostnaden för samhället med sextimmarsdagen.)
Sverige har väldigt många deltidsarbetande. Runt en miljon. Tillsammans kostar deras löneökning 54 miljarder kronor. Lägger vi till kostnaderna för nyanställningar på 32 miljarder hamnar vi på en verklig kostnad för en arbetstidsförkortning med bibehållen lön som uppgår till cirka 86 miljarder kronor. Det är mycket pengar, men fortfarande mycket mindre än regeringens totala skattesänkningar som innebär cirka 140 miljarder mindre i intäkt per år för staten.
För dyrt för arbetsgivare?
86 miljarder är en siffra samhället kan hantera med omfördelning. Men sänkt arbetstid är ändå inte populär hos Svenskt Näringsliv av flera skäl. Åtgärder där staten tar in skatt med ena handen och ger tillbaka med andra är sällan populära hos företagsägarna. Dels begränsar de företagens frihet och tvingar fram nya fackliga avtal kring övertid och skiftgång. Dels innebär kraftigt sänkt arbetslöshet gärna också ökade löner.
Men det är då inte kostnaderna för sex timmars arbetsdag i sig det handlar om. Utan kostnaden för arbetsgivarna när löntagare blir starkare som grupp.
Ekonomiskt är 86 miljarder en mycket liten summa jämfört med de totala lönekostnaderna på 2 156 miljarder som alla arbetsgivare hade 2013. Nettokostnaden är bara 3,9 procent av de totala lönekostnaderna i landet.
Eller vi kan jämföra kostnaden med de totala vinsterna i de svenska företagen 2013. De var 944 miljarder kronor. Om företagen själva skulle betala de 86 miljarder arbetstidsförkortningen kostar skulle vinstandelen för dem sjunka från 38 till 35 procent.
Det är ingen stor korrigering.
Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren
