BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Den första faktorn i oljeutvinningen är produktionskostnaden. Vad det kostar, eller snarare: vilket pris per fat olja som olika producenter måste få för att täcka sina utgifter. Om utgifterna inte täcks av inkomsterna måste producenten leva på besparingarna som Saudiarabien och Ryssland gör idag. Om det inte finns några besparingar kvar men producenten är i besittning av en egen riksbank så är den sista utvägen att trycka pengar som Venezuela gör.
Alla producenter har alltså ett pris som de måste få ut för att gå runt. Om de inte får ut det priset så går de de till slut under.
För den stora konventionella oljeindustrin i USA ligger det nödvändiga priset idag en bit över 80 dollar fatet, knappt 740 kronor. Med ett lägre pris än 80–90 dollar fatet går de stora oljebolagen alltså med förlust.
Den stora skillnaden idag jämfört med bara för tio år sedan är att det nödvändiga priset för producenter i hela världen stiger snabbt. Det lägger en undre och stadigt stigande prisgräns för oljeproduktionen i världen.
Det här är grundproblemet för branschen. Det finns mer olja – men det är dyr olja. Djuphavsolja, olja på Nordpolen eller tjärsandsolja i Kanada. Olja som behöver ett pris över 120 dollar fatet för att bli lönsam. Varje år ökar investeringskostnaden för att ta fram ny olja med omkring tio procent. Och varje år behövs det ett högre oljepris för att producenterna ska gå runt.
För Exxon började anpassningen till de exploderande kostnaderna 2013. Priset som då låg kring 100 dollar fatet var ändå inte högt nog för att motivera ökande investeringar i nya, allt dyrare projekt. 2012 hade kostnaderna för att få fram ny olja blivit så höga att aktieägarna protesterade. De allt högre investeringskostnaderna åt upp vinsterna och hotade utdelningen på aktierna. Uttryckt på ett annat sätt: olja som är för dyr för att ta fram är olönsam. Den kostar mer att producera än vad bolaget sedan får igen i intäkter.
Den andra faktorn är oljans centrala betydelse i ekonomin. Oljan är den energi som står för transporterna i den globala ekonomin, en ekonomi som bygger på transporter. Oljan står för inte mindre än 95 procent av de globala transporterna.
Oljan är också den energi som står för i stort sett all rörlig produktion, skogsbruk, fiske, lantbruk och byggnation av vägar, järnvägar och broar för att nämna något – allt går på olja.
Priset på olja har därför en avgörande betydelse för kostnaden för en stor del av basproduktionen i den moderna ekonomin. När priset på olja går upp blir allt dyrare.
Problemet med stigande priser är att konsumenterna måste ha råd med det högre priset, annars kan varan inte säljas. Om varorna blir för dyra faller efterfrågan och sedan faller priset. För världens produktion av basvaror inträffade det här vid mitten av 2014. Priserna på allt från sojabönor till järnmalm började falla. Det finns en gräns för hur högt oljepriset kan vara utan att priserna på världsekonomins basvaror blir för högt. Det högsta möjliga priset på olja ligger eventuellt så lågt som 20–30 dollar per fat.
Vi är framme vid den omöjliga ekvationen. Oljeindustrin behöver idag ett pris kring 80 dollar per fat för att gå runt och ett över 120 dollar per fat för att kunna öka produktionen. Men oljepriset ligger kring 45 dollar fatet.
Så sent som åren 2004–2007 gjorde Exxon en vinst efter aktieutdelningar på omkring 20 miljarder dollar, och det med ett oljepris på mellan 38 till 72 dollar. 2013 gjorde Exxon ingen vinst alls med ett oljepris på över 100 dollar. Hur kommer det sig? Svaret är att kostnaderna för att få fram ny produktion var dubbelt så höga 2013 jämfört med 2005, från 15,5 miljarder till 32,5 miljarder dollar.
Sjunkande produktion kombinerat med sjunkande pris kombinerat med exploderande kostnader leder till förluster. Å andra sidan – om Exxon inte tar fram ny olja kommer produktionen att minska ännu fortare. Efter den senaste nedskrivningen av oljereserverna har Exxon bara olja för ytterligare tolv års produktion.
Så vad gör ett företag som inser att den gamla affärsidéen är död? Ägnar sig åt finansiella manövrar. Mellan 2005 och 2014 köpte Exxon tillbaka aktier till ett värde av 220 miljarder dollar.
Aktieägarna har fått sina utdelningar och företagsledningen har fått sina bonusar.
Det är en omöjlig ekvation – för oljeindustrin och för världsekonomin.
