Förklaringen är att pappor tar ut fler vab-dagar när de får större ansvar för de gemensamma barnen.
Helen Eriksson beskriver den jämnt fördelade vårdomsorgen som banbrytande inom svenskt familjebeteende.
– Växelvist boende, där barnen bor hos enskild förälder periodvis, är den största förändringen inom familjeforskningen på senare tid. Det är en tyst revolution och en långsam normförändring som inte går att spåra till någon enskild policyförändring, säger hon.
Miljonbolag och matsäck?
Trots liknande arbetsbelastning är tiden som läggs på betalt och obetalt arbete fortfarande ojämnt fördelad mellan könen, står att läsa i forskningsrapporten. Medan män genomför ungefär en tredjedel av hushållsarbetet i de flesta europeiska och nordamerikanska länder, är deras andel av frånvaro från betalt arbete för omsorgsarbete ofta liten.
Detta gäller för alla typer av omsorgsarbete som förutsätter frånvaro, såsom heltidsledighet efter ett barns födelse, deltidsarbete för att möta förskolebarnets behov eller oplanerad frånvaro för att ta hand om ett sjukt barn.
– Många fastnar i uppfattningen att pappor inte klarar av att till exempel packa en matsäck. Men det har ingenting med verkligheten att göra. En pappa kan projektleda ett miljonbolag men är helt inkompetent i hemmet? Det är ju bara inte sant, säger Helen Eriksson.
Dynamiken sker internt
Orsaken till den ojämna uppdelningen av barnomsorg är att man i delade hushåll har en tendens att befästa traditionella könsroller i heterosexuella relationer där kvinnor ofta tar huvudansvaret för hushållets ”projektledning”, enligt Helen Eriksson.
– I debatter pratar man ofta om genus som en kamp mot patriarkatet. Men all forskning pekar mot att det här en dynamik som utvecklas inom paren. Män och kvinnor tycker i princip samma sak om hur man ska fördela uppdelningen.
I stället är det små vardagsbeslut som upprätthåller ojämställda strukturer inom hemmets arbetsfördelning som så småningom tar sig in på arbetsmarknaden.
– Om kvinnor fortsätter ta ut den stora delen av föräldraledigheten så kommer det i sin tur att påverka lönegapet. Anställer man en 28-årig kvinna är risken stor att hon så småningom försvinner.
Normer kan påverkas
Sverige är enligt Helen Eriksson tillsammans med Norge och Danmark unika med att så stor andel barn fortsätter ha en nära relation till båda sina föräldrar efter separationen.
– I många länder är det helt otänkbart att barnen skulle bo med pappan varannan vecka. Det spelar ingen roll hur schysst pappan är. Det är bara så normen ser ut. Svensk föräldraledighet har absolut påverkat attityden till dagens varannan vecka-uppdelning.
Idag bor ungefär hälften av barnen till separerade par växelvis hos båda föräldrarna och enligt studien är fenomenet brett inom alla socioekonomiska grupper.
– Farhågan var att de goda effekterna bara skulle omfatta de redan privilegierade grupperna men effekten är densamma mellan hög- och lågutbildade.
Samarbete, inte kamp
Helen Eriksson understryker att lösningen på jämställdhetsfrågan inte är separation. I stället bör man tolka resultatet som ett tecken på att de tabubelagda separationernas negativa effekter börjat minska.
För mammor innebär uppbrotten inte längre en automatisk övergång till social utsatthet som ensamstående, och för pappor behöver det inte längre vara starten på en ofta livslång ensamhet.
– Man vet att psykisk ohälsa bland män är starkt kopplad till ensamhet, som ofta triggas av separationer. I snitt är det en väldigt bra preventiv faktor att ha nära relation till sina barn. I svensk offentlig debatt tänker vi på jämställdhet som en kamp mellan män och kvinnor när det istället handlar om att man ska jobba ihop.