Riksbanken vill nu starta en e-krona. Det vill säga en digital krona som ges ut av Riksbanken och kan användas av alla medborgare som betalmedel.
Det här är alltså ett slags kontanter, fast digitalt.
För de flesta kan det här låta obegripligt, vi betalar ju varje dag med kort eller swish och bankgiron utan att tänka på att det skulle vara annat än digitala kronor.
Men det finns en stor skillnad.
De betalningar du gör idag är bankernas omvandling av olika värden till digitala pengar, det är alltså inte staten som garanterar och skapar detta flöde, utan de privata bankerna.
Det är också anledningen till att en krona digitalt aldrig är en krona när du använder den.
Det är kanske 98 öre eller 97,5 beroende på vilket kort du använder eller vilka avgifter banken eller butiken har.
Så är det ju inte med kontanter.
Om du köper en vara i butik så drar man normalt inte av kontantavgift på betalningen.
Kan bli revolutionär förändring
En e-krona ska – om det genomförs rätt – kunna vara samma sak som kontanter. Skillnaden är att du har ett konto i Riksbanken, där dina e-kontanter samlas och där pengarna sedan kan dras utan avgifter.
Vi får skriva ”kanske” eftersom ingenting är klart och det är fullt möjligt att Riksbanken tvingas backa från den här idén.
Orsaken är att den i grunden kan bli en revolutionär förändring mot hur systemet fungerar idag.
En e-krona kan – om man genomför det konsekvent – flytta makten över penningmängden i samhället från de privata bankerna till Riksbanken. Eller kanske rättare sagt – flytta tillbaka makten.
Innan avreglering av banker och kreditinstitut på 1980-talet så hade Riksbanken större makt över pennningmängden. Det vill säga staten hade mer makt. Det fanns hårda regler för hur mycket banker fick låna ut, regler för hur banker fick handla med kapital och regler för vem som fick sälja olika finansiella instrument. Avregleringen handlade i grunden om att de privata bankerna fick tillstånd att öka lånen – och därmed skapa pengar – i det oändliga.
När en bank ger ett lån så är det ju inte pengar från ett valv man plockar fram och ger låntagaren, utan det är en knapptryckning som för över pengar till låntagarens konto. Banken skapar alltså pengarna som lånas ut – de fanns inte innan lånet skapades.
Det här systemet fungerar sisådär, motorn i det är egentligen ett ständigt ökat lånande och det är bara så banken kan säkra ökade intäkter och ökat värde. Genom kontinuerliga lån till bostadsrätter med allt högre priser har värdet ökat hela tiden, antalet digitala pengar ökar, medan själva lägenheterna i det verkliga livet ju är exakt samma som förut. Inget nytt värde har tillförts dem och därmed kan de också falla rejält i pris fast inget värde försvunnit från dem. De sjunker för att bankerna inte längre vågar eller får ge lån till samma lägenhet till ett ännu högre pris.
De digitala pengarna som bankerna skapar har historiskt ett osäkert värde, ett lån kan bli dubbelt så dyrt och hälften så mycket värt i en krasch.
Men en e-krona ska teoretiskt inte påverkas på detta sätt.
Pengar i handen till folket
E-kronan ska ges ut av Riksbanken som bestämmer hur många det ska finnas och som ”trycker” fler om konsumtion och investeringar ska stimuleras och ”trycker” färre om motsatsen gäller. Antalet lån eller köp styr inte automatiskt hur mycket e-kronor det finns, det bestämmer i stället Riksbanken utifrån sina åsikter om hur mycket e-kronor det bör finnas i det läget.
Det här ger en annan möjlighet att styra ekonomin. Riksbanken får ”ett till instrument” att jobba med.
I stället för att försöka påverka ekonomin och bankernas agerande genom att sätta räntorna för bankerna (till exempel minusräntan vi har idag) så kan riksbanken med e-krona möjligen agera mer direkt.
Vill man stimulera medborgarnas ekonomiska aktivitet kan man sätta man in 50 000 e-kronor på varje medborgares konto. Det här är inget hugskott utan ett seriöst förslag som funnits bland nationalekonomer för att stimulera ekonomin efter en kris. Det kallas också ”helikopterpengar”.
I stället för att stimulera ekonomin genom att försöka stimulera bankerna, kan man gå direkt på medborgarnas e-konton.
Men det är givetvis denna makt som gör att e-kronan inte ses med blida ögon av finanskapitalet.
Och det är också det som är anledningen till att Riksbanken bara ska ”prova lite grann”.
Extremt få använder kontanter
Bara drygt var tionde svensk använder idag kontanter vid köp i butik. Det betyder att Riksbanken gett ut kontanter som bara motsvarar en procent av BNP. Allt annat är de privata bankernas digitala pengar. Om e-kronan blir av så kommer alltså staten att konkurrera med de privata bankerna om denna väldiga penningmaskin. Vid en kris riskerar alltså bankerna (som vi medborgare litar betydligt mindre på än staten) att få se hur sparmedel flyttas till e-kronans konto för att vara säkrare.
Den insättningsgaranti alla har, på nära en miljon kronor idag (staten garanterar sparkonton i de privata bankerna upp till 100 000 euro) kommer då att bli den maxsumma som rikt folk vågar ha på bank. Och i stället för att köpa guld eller osäkra värdepapper kanske många väljer e-kronor som säkrare hamn.
En liten ”teknisk sak” kan plötsligt bli en faktor som gör att de privata bankerna får en ännu större kris nästa gång förtroendet för dem skakar.
Men Riksbankens övergripande uppgift är ju att tvärtom lugna medborgarna och få finanssystemet att fortsätta fungera. Det är alltid Riksbankerna som vid kris ger ”helikopterpengar” direkt till bankerna för att systemet ska få fart igen.
Så vill vi verkligen ha en e-krona som gör tilltron till det privata banksystemet ännu osäkrare?
Intressant maktfaktor
Om man är för statlig makt över kreditsystemet så är e-kronan en intressant maktfaktor.
Om man är emot statlig makt och tycker att finansmarknaden ska sköta sig själv, är det en farlig utmaning.
Så som alltid kommer dina pengar inte heller i framtiden handla om vad som är enkelt eller bäst för dig som medborgare.
Utan vad som är bäst för de som i dag har makten över pengarna.
Men bara idén om en e-krona gör att man kan börja fundera över om det system vi har faktiskt är det enda möjliga.
Att sköta betalningar utanför det privata banksystemet är kanske ingen dum idé för löntagarna trots allt.
E-kronan är en god idé som kan stoppas – just för att det är en god idé.
