BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Det finns inte en chans att man kan leva på 9 800 kronor och försörja sin familj.
Det säger Gittan Sommarhed på Kommunal till Dagens ETC, apropå den senast uppseglade hyvlingsskandalen i Sundbyberg – och naturligtvis har hon rätt.
Att Kommunal nu mobiliserar till manifestationer i Sundbyberg är utmärkt. Facket ska inte stillasittande acceptera denna typ av lönesänkningar – trots att arbetsgivaren tycker sig ha lagligt stöd för sitt agerande, i och med den omtalade hyvlingsdomen i Arbetsdomstolen mot Coop.
Att samarbeta med sociala rörelser och kombinera förhandlingar med demonstrationer och aktioner är en strategi som prövats framgångsrikt i många länder. I Sverige har vi hittills inte sett särskilt mycket av detta, vilket framför allt kan förklaras av fackföreningarnas starka ställning. Förhandlingsvägen har ofta varit tillräcklig.
Men när förhandlingsvägen inte räcker ska demonstrationsplakaten fram och alla vägar prövas.
Frågan är samtidigt om inte Kommunal borde kunna nå längre i sina förhandlingar, i Sundbyberg såväl som på andra orter. Läser du den aktuella hyvlingsdomen (Coop gavs rätt att hyvla elva anställdas veckoarbetstid) var ett av argumenten att de anställda faktiskt skrev under överenskommelsen om att gå ner i tid. Vad händer om de istället samfällt vägrar?
Fackföreningsaktivisten Frances Tuuloskorpi skriver i blogginlägget ”Det går att stoppa hyvling” (se francesblogg.wordpress.com) om sex olika lokala exempel på hur anställda lyckats. Den gemensamma nämnaren är att de gått samman och inte gett sig. De har vägrat skriva på de nya hyvlade anställningsavtalen men har också påvisat arbetskraftsbehovet och hänvisat till Lagen om anställningsskydd.
Det finns faktiskt en skrivning i anställningsskyddslagen (Las §25a) som är tillämpbar mot de påtvingade deltiderna. Lagtexten innebär att den som har en deltidsanställning har rätt att gå upp i tid framför att arbetsgivaren tar in nya anställda.
Att inte Kommunal redan har fokuserat på denna skrivning för sina medlemmar inom kommuner och landsting är inget mindre än en skandal.
Undersköterskor inom kommunernas äldreomsorg har en medianlön på 23 900 kronor (heltid), konstaterar arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och landsting. Men nästan var tredje anställd inom just kommuner och landsting är undersysselsatt. De har tillfälliga kontrakt, vikariat eller sitter och väntar på sms för att rycka in på timmar.
En rapport som Kommunal tog fram för några år sedan (Visstid på livstid) konstaterade att gruppen visstidsanställdas faktiska lön för de timmar de pusslar ihop var i genomsnitt 9 150 kronor i månaden. Så var situationen redan innan hyvlingstrenden accelererade.
Ytterligare en juridisk fråga som ställs när nu hyvling tillämpas i samband med upphandling är om en kommun får ställa krav på vilken tjänstgöringsgrad personalen ska ha. Frågan har inte prövats.
Men oavsett utgång i en sådan prövning behöver inte facket uppfinna hjulet på nytt. Fackföreningarna bildades runt ”det fackliga löftet”, att samfällt vägra ta arbete under en viss lönenivå. Det löftet måste aktualiseras och med förnyad kraft tillämpas när det gäller befintliga deltidsanställningar såväl som nya hyvlingar.
