På populära turistorter har utvecklingen bidragit till bostadsbrist och höjda hyror. Städer som Paris, Berlin och Barcelona har svarat med att reglera vad uthyrningsplattformar får göra. Men det vill inte branschen acceptera.
Effektiv lobby
En färsk rapport visar hur Airbnb tillsammans med sin huvudkonkurrent, det Expedia-ägda bolaget Homeaway, samt branschorganisation European Holiday Home Association, drivit en liten men effektiv lobbyverksamhet riktad mot EU-kommissionen.
Deras mål är att stoppa lokala regleringar, och i bästa fall få till EU-gemensamma riktlinjer som städerna tvingas följa.
Det framkommer i rapporten ”Unfairbnb”, som publicerades förra veckan av Corporate European Observatory, en organisation som granskar lobbyisterna i EU:s korridorer.
Airbnb är ett globalt storföretag, men sprider gärna berättelsen om att de är en del av ”delningsekonomin”, där vanliga personer får hjälp att dela de resurser de har i stället för att förlita sig på hotellkedjor och andra storföretag. Airbnbs berättelse är en del av sanningen. Många av de som hyr ut ett rum i sin bostad får hjälp att klara av hyran och livets andra kostnader, samt lär känna nya människor. Men de flesta objekt som hyrs ut i populära städer är hela hem, ofta under stora delar av året, och ofta äger en och samma uthyrare flera bostäder. Kort sagt: många av de som hyr ut bostäder på Airbnb bor inte själva där.
Bostäder flyttas alltså från lokalbor till turister, vilket ökar bostadsbristen och driver upp hyrorna.
”En välutbildad och välmående del av befolkningen har fått en extra inkomst”, skriver CEO i sin rapport.
”Och deras affärsframgång har konsekvenser – för folk som försöker klara av att betala hyran, som söker en plats att bo på, eller som försöker bo kvar i sitt lokala kvarter.”
Barcelona pressar Airbnb
Bara under 2016 ökade hyrorna i Barcelona med 16,5 procent. Sådana dramatiska förändringar beror inte främst på företag som Airbnb utan på nationella hyresregleringar, fastighetsspekulation och otillräckliga satsningar på billiga bostäder. Men uthyrningsföretagen bidrar till den problematiska utvecklingen i städer som Barcelona, och deras påverkan ser ut att bara öka – om inte städerna gör något åt det. Och det är precis vad Barcelona gjort.
För några år sedan raderade staden alla tillstånd att hyra ut lägenheter till turister och sedan dess har de pressat Airbnb och andra uthyrningsföretag att ta bort olagliga uthyrningsobjekt.
Paris, Berlin och Bryssel har genomfört sina lokala varianter för att stävja utvecklingen. Och det är just dessa fyra städers agerande som fått Airbnb och de andra uthyrningsföretagen att knacka på hos EU-kommissionen.
Storföretagsekonomi
Under de mängder av möten och workshops som kommissionen och branschen haft tillsammans under de senaste tre åren framkommer att EU-kommissionen välvilligt har köpt Airbnbs version av konflikten, enligt Corporate European Observatory.
Organisationen menar att det är del av en större problematik, där både EU-kommissionen och EU-parlamentet har en naiv inställning till den så kallade delningsekonomin, och inte förmår se när ekonomin inte alls delas, utan styrs av storföretag till gagn för dem själva.
Airbnb-drömmen
Uthyrningsföretagen driver i samtal med EU-kommissionen linjen att städernas regler strider mot EU:s regler om en gemensam öppen marknad med samma regler för alla. Kommissionen har tagit sig an frågan och diskuterar den med de berörda medlemsstaterna. Det kan resultera i att länderna tvingar på städerna andra regler.
Om kommissionen och medlemsstaterna inte kan komma överens kan frågan överlåtas till EU-domstolen, och om den beslutar att städerna bryter mot EU:s regler kan Airbnbs drömscenario realiseras: alla städer i EU förbjuds att ta till åtgärder för att skydda sina invånare mot uthyrningsföretagens värsta skadeverkningar.
Frågan lär dock inte tas upp i domstol under den närmsta framtiden, enligt Corporate European Observatory, som uppmanar städer att fortsätta reglera och samtidigt genomföra sin egen lobbykampanj mot EU med budskapet: låt städerna sköta detta själva.
En av EU:s grundläggande bestämmelser är subsidiaritetsprincipen, som handlar om att minimera toppstyre och att beslut istället ska fattas på lägsta lämpliga nivå.
”Städernas gensvar är anpassade till lokala omständigheter”, skriver Corporate European Observatory, ”och om den så kallade subsidiaritetsprincipen ska ha någon mening borde den gälla för denna typ av reglering.”
Christopher Holmbäck
