BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Det är i Katalys serie om klassbegreppet som två ekonomer tillsammans med en sociolog och en socionom gjort en genomlysning av hur den svenska välfärdsmodellen ser ut idag. Ambitionen med rapporten har främst varit att sätta ord och siffror på vilken sorts modell vi har, och vad vi kan förvänta oss av den. Det som brukade vara ett föregångsland för det som inom socialpolitisk forskning kallas den universella välfärdsmodellen har idag bytt skepnad, menar man.

– Sverige har gått från gått från att vara den universella välfärdsmodellens spjutspets till det marknadsliberala och New Public Management-spjutspets. Jag tror att många kanske inte tänker på Sverige på det sättet, säger Markus Kallifatides.

Från en modell där alla omfattas och med det uttalade målet att ge en likvärdig service till medborgarna har idag den offentliga sektorn krympt, dels genom en rad utförsäljningar av statliga och offentliga bolag, men också genom att välfärdstjänster i allt högre utsträckning köps in av privata utförare.

Omvandling i det tysta

Men omvandlingen till det man kallar en marknadsliberal välfärdsmodell har skett i det tysta, ofta genom att hänvisa till att andra mål ska kunna uppnås snabbare eller billigare.

– Marknadsreformerna skulle leda till ökad kostnadskontroll i den offentliga sektorn. Man har haft ambitioner om mångfald, variation och innovation. Men det tycks vara väldigt svårt att se de effekterna idag, säger Markus Kallifatides.

Istället ser forskarna att andra centrala mål för den universella välfärdsmodellen nu blir allt mer avlägsna och svåra att nå.

– Ambitionen att medborgarna skulle tillförsäkras välfärdstjänster av likartad kvalitet, oberoende av vem man är och var man bor – alltså likvärdighetstanken och välfärd som en medborgerlig rättighet – kapaciteten att leverera detta i det offentliga systemet tycks ha försvagats, säger han.

”Skäl att oroa sig”

Det är olika reformer som ända sedan 1980-talet början har fått välfärdsmodellen att genomgå det forskarna kallar ”kritiska förändringar”, vars följder inneburit att en fördelning av både resurser och makt flyttats från den demokratiskt styrda gemensamma sektorn till den privata. Och besluten är fattade av olika regeringar under en rad år.

– Det är ju inte heller några yttre aktörer som har tvingat oss att införa till exempel lagar om valfrihet eller aktiebolag som verksamhetsform i skattefinansierade välfärdstjänster, säger Markus Kallifatides.

Forskarna tar inte ställning för vilken modell Sverige bör ha, de vill ge ett bra underlag till en diskussion om hur välfärden ska organiseras i Sverige, menar Markus Kallifatides. De vill belysa hur reformerna har påverkat systemet och vilka effekter det får.

– Idén att tillförsäkra alla medborgare en god utbildning alldeles oavsett av var man bor, de möjligheterna har vi goda skäl att tro har försvagats.

Det låter ganska allvarligt för ett demokratiskt samhälle?

– Det beror ju på vad man vill ha för samhälle. Det är ju okej att vilja ha ett väldigt ojämlikt samhälle, men om man inte vill det så har man nog skäl att oroa sig över det vi skriver i den här rapporten.