Resten av världen räddades på samma sätt. Nya pengar fyllde alla hål och återupplivade döende företag och banker. För att förstå hur räddningen av världen gick till och var vi befinner oss just nu kan det vara bra att försöka titta på historien om GM mer i detalj. Vi tänker oss att GM förklarar något om hur hela världens ekonomi fungerar, nuförtiden.
När kraschen kommer 2009 har GM:s försäljning rasat från 9,3 miljoner bilar 2007, till 7,5 miljoner bilar 2009 och trenden ser ut att fortsätta neråt. En sådan minskning är mer än vad GM klarar av och konkursen står för dörren. Det är inte bara GM, alla kurvor över planeten faller handlöst, bilförsäljning, försäljningen av gräsklippare, lastbilar, timmer och spisar. Den globala ekonomin är på väg att kollapsa. GM-aktien är nere under en dollar (cirka nio kronor). Slut på GM och bilåkandet och slut på allt. Då går den amerikanska staten alltså in med 104 miljarder nytryckta kronor i dollarsedlar och räddar företaget.
Det som händer sedan kan sammanfattas i några punkter: Bilförsäljningen återhämtar sig och GM börjar tjäna pengar igen. GM lånar 131 miljarder kronor för att köpa sin egen aktie som går upp till över 400 kronor per aktie.
2017/18 börjar bilförsäljningen skaka. GM beslutar sig för att börja stänga ner bilfabriker i USA. Någon tycker att då borde GM betala tillbaka de 104 miljarderna. Trump som är en populist re-tweetar den åsikten. Det finns inte mycket att säga om det. Men ska vi förstå allt det här som bara girighet och inkompetens eller finns det något mer?
Uppgiften är att tjäna pengar
En vd för ett större stålimperium fick en gång frågan om det var försvarbart att stänga så många stålverk och svarade att det inte var företagets uppgift att producera stål utan att tjäna pengar. Det är likadant för alla riktigt stora företag. Över en viss storlek försvinner anknytningen till människorna och landet. Företaget blir ett eget land med en enda uppgift: att tjäna maximalt med pengar. I en ekonomi som är som den ska – vilket i vår gemensamma föreställningsvärld nog är 1960-talet – så fungerar det ändå. GM i det här fallet tar fram nya bilmodeller och bygger fabriker eftersom det är så GM tjänar pengar.
Konsumenten har inte råd att köpa bilar
Ekonomin är inte som den ska. Konsumenten, i det här exemplet den amerikanska konsumenten, har nämligen inte längre råd att köpa bilar. Den amerikanska bilförsäljningen har visserligen hållits uppe omkring 17 miljoner bilar om året men endast till priset av ett stadigt växande skuldberg. Grafen ovan berättar historien om hur billånen gick från en liten rännil på 1970-talet för att sticka iväg på 80-talet och sen bara fortsätta växa upp mot 11 biljarder kronor. En snabbt växande bilskuld som alltså inte leder till snabbt växande bilförsäljning, utan bara gör att bilförsäljningen tillåts hålla sig på någorlunda samma nivå. Bilförsäljningen trampar vatten till priset av en rusande skuld. Vi kan se på grafen och kurvans utveckling som en illustration av hur den amerikanska konsumenten måste låna allt mer för att kunna fortsätta göra exakt samma sak: köpa en bil.
Bilförsäljningen beroende av växande skuld
Det här är givetvis en faktor för GM i deras planering. Utan de växande skulderna skulle den amerikanska bilförsäljningen börjat gå ner seriöst redan på 1970-talet och i dag vara nere på en helt annan nivå.
Bilförsäljningen är i nuläget helt beroende av krediter.
Så fort billåneskuldberget börjar kollapsa (se på grafen
2007–2009), så börjar bilförsäljningen kollapsa. I själva
verket behövs det mindre än så, billånen behöver bara börja växa långsammare för att det ska bli problem. Om skulden stagnerar rasar försäljningen. Skulden får aldrig sluta växa.
Lönsammast att köpa egna aktier
Det finns ingen framtid i att bygga bilfabriker. Det kommer inte att skapa nya stora värden i framtiden och riskerar att leda till total förlust om vi föreställer oss att den nya bil-fabriken invigs på samma dag som billåneskuldberget slutar växa. Det som däremot skapar stora värden åt aktieägarna och ledningen av företaget är att investera i återköp av den egna aktien.
Är inte det kortsiktigt och liknar inte det ett pyramid-
spel? Verkar det inte som ledningen inte längre bryr sig om
företagets överlevnad? Jo, men det är lönsamt även om
bolaget inte överlever. Ledningen får ofta aktieoptioner, vilket betyder att de får köpa aktier till ett visst pris. Aktien går upp, optionerna blir värda mer och de kan casha in. Ägarna, till exempel pensionfonder placerar pengar i aktien som går upp i värde, de är nöjda. Tidigare ägare ser värdet på sitt ägande gå upp, de är nöjda. När aktien går upp är alla nöjda.
Det är visserligen kortsiktigt att lägga pengarna på aktieåterköp men kortsiktigheten är relativ. Hur kortsiktigt? Ett år, tio år, tjugo år, vem vet? Och under tiden fungerar det – precis som ett pyramidspel. Ledningen för pensionsfonden kan då till exempel få sin fond att fungera så länge de jobbar där, och efter det… jobbar de ju inte längre där. Likadant för GM-ledningen.
För de stora ägarna – de smarta pengarna – handlar det sedan framför allt om att hoppa av i tid.
Insiderförsäljningen av aktier gick upp starkt under 2018, före börsnedgångarna i december. Samtidigt handlar det om att överföra risk, som det kallas, försöka hålla kvar oinformerade köpare på marknaden så att de informerade kan ta sig ut, se exempelvis alla expertråd till vanligt folk att sitta still i båten för att aktier över tid alltid går upp i värde eller någon annan ”visdom” för vanligt folk, de dumma pengarna.
