I toppen av Attendo sitter en grupp människor som verkar ta sina extrema löner och privilegier som självklara. Kanske hänger arrogansen ihop med en manligt dominerad miljö präglad av en homogen klassbakgrund. Ingen annan exemplifierar överklassens privilegium som Attendos vd Martin Tivéus. Hans väg till det svenska näringslivets toppskikt var utstakad från första början.
De formativa uppväxtåren tillbringade Martin Tivéus i rikemansområdet Djursholm. Pappa är framgångsrik skattejurist och författare till flera böcker. Mamma Meg Tivéus brukar kallas Sveriges första kvinnliga direktör och var vd för Posten, Svenska spel samt styrelseledamot i skandalbolaget Allra. I en Svenska Dagbladet-intervju tillsammans med sonen berättar hon att de inte bara ”njuter av ledarskapet bägge två” utan till och med ”älskar att leda”. Och förutom i familjen skolades Martin Tivéus in ledarskapsrollen på Handelshögskolan. Efter studierna fick han en åtråvärd trainee-plats på SAS och blev sedan, endast 25 år gammal, global marknadschef för flygbolagets eurobonusprogram. Han var arbetsledare för en grupp marknadsekonomer som alla var minst tio år äldre än han själv.
I boken ”Djursholm – Sveriges ledarsamhälle” beskriver ekonomiprofessorn Mikael Holmqvist hur de som växer upp i området fostras till att utöva ledarskap inte bara i yrket utan även i sina liv i stort. Det sker inte med några tydliga pekpinnar utan mer ”sublimt med en väv av makt och kulturell disciplin”. I en intervju med Svenska Dagbladet beskriver han hur det kulturella kapitalet anrikas och förs vidare:
– Det handlar inte om att alla ska bli höga chefer, utan snarare om att relatera till sin omgivning. Du får en viss självsäkerhet, en social och kommunikativ förmåga.
I intervjun tillsammans med sin mor bekräftar Martin Tivéus att hans bakgrund gett fördelar i karriären.
– Mest på grund av det självförtroende jag fått, men folk vet ju ofta vem jag är på grund av mitt efternamn, ibland har dörrar öppnats lite på glänt på grund av det.
Föds i rätt familj
Dessa förmågor verkar ha tjänat Martin Tivéus väl och karriären fortsatte via chefsjobb på Microsoft till vd-posten på nätbanken Avanza och därefter Nordenchef för Klarna. Utan någon som helst erfarenhet från vård- och omsorgsbranschen klev han in som vd för Attendo 2018 och fick direkt en årslön på elva miljoner kronor. Hans föregångare på vd-posten var den nästan jämngamla Henrik Borelius, även han växte upp i Djursholm och läste vid Handelshögskolan. Henrik Borelius var Fredrik Reinfeldts rådgivare i välfärdsfrågor, alltså samma regering där hans syster Maria Borelius utsågs till handelsminister men lämnade efter endast åtta dagar. Det blev en stor skandal rörande svart arbetskraft i hemmet samt att hennes mans ägde en fastighet via kanalön Jersey.
Attendo visar baksidan av när de mäktiga familjernas barn växer upp och hoppar mellan toppjobben. De fostras till att leda men går från flyg- till banksektorn till äldreomsorg utan någon specialistkunskap om branschen de verkar i.
Elit och överklass är abstrakta koncept men makten besitts av verkliga människor med namn och adresser. De är ofta män med adlig stamtavla eller har ett efternamn som slutar på -ius eller -eus. Uppväxten sker i Djursholmsvillor och de utbildar sig på Handelshögskolan eller någon finare skola utomlands. Det kulturella och fysiska kapitalet är nära sammanbundet. På ett sätt är begreppet elit missvisande eftersom det drar tankarna till att det handlar om något som liknar idrottsprestationer på toppnivå. De kan vara kompetenta men deras främsta merit är att de lyckades födas i rätt familj.
Kopplade grepp på 1700-talet
Som journalisten Petter Larsson skrev nyligen på Aftonbladets kultursida:
”Vi ärver ju inte bara gener, pengar och egendom, utan även i varierande grad sådant som kontaktnät, intressen, ambitioner, färdigheter och smak, religion och politisk åskådning när vi formas i en familj.”
Efterkrigstidens decennier av omfördelande skatter, jämlikhetsfrämjande välfärd och fri utbildning ledde till en relativ ekonomisk jämlikhet i Sverige. Paradoxalt nog har den sociala rörligheten inte ökat i samma utsträckning, konstaterar exempelvis Långtidsutredningen (2019). Uråldriga maktstrukturer verkar vara svåra att bryta ner.
”Den svenska eliten från 1700-talet är fortfarande en elit”, skriver ekonomiprofessorn Gregory Clark i boken ”The son also rises”, som även Petter Larsson nämner i sin text. Hans forskning visar hur samma släkter i de övre klasserna under århundraden haft ett fast grepp om pengar och inflytande i Sverige. Han har studerat efternamn med ursprung i 1600- och 1700-talen då prästerskapet eller de som hade råd att studera på universitet ofta antog latiniserade efternamn med ett -ius eller -eus på slutet. Adeln har inte längre några formella privilegier, ändå är högadliga 5,5 gånger överrepresenterade bland svenska advokater. Bland läkare födda 1960 eller 1980 är adelns överrepresentation i yrket 300 procent. Samtidigt som läkare med son-namn bara är en fjärdedel så vanliga i yrket jämfört med i samhället i stort.
Adels- och -ius/-eus-släkterna har traditionellt varit vanliga inom högstatusyrken med goda inkomster. En snabb översikt av de största välfärdskoncernernas ledningsgrupper visar hur dessa efternamn från de övre klasserna är mycket vanligt förekommande. Borelius ersattes som sagt av Tivéus som Attendos vd och bolagets ekonomi- och finansdirektör har det adliga efternamnet Lagercrantz.
Efternamnen är avslöjande
En av de främsta försvararna av höga vd-löner i välfärdsbolagens är Håkan Tenelius, tidigare näringspolitisk chef på Vårdföretagarna. Han benämner sig själv som ”välfärdslobbyist” och befann sig mitt i stormen när Caremaskandalen briserade hösten 2011. Det bolaget ingår numera i megakoncernen Ambea där en styrelseledamot bär efternamnet Gadelius. I koncernledningen sitter även en medlem i den adliga släkten Åkerhielm vars släktträd är befolkat av hovdamer, landshövdingar och en före detta statsminister. Internationella engelska skolans vd heter Sörelius i efternamn och så har vi Irene Svenonius (M), Sveriges mäktigaste vårdpolitiker. För många är det moderata regionrådet sinnebilden av hur vårdkapitalets intressen säkerställs genom allierade politiker på insidan. Nya Karolinska är inte bara en av världens dyraste byggnader utan också ett monument över kleptokraternas grepp om välfärden. NKS-haveriet och vårdkapitalets åderlåtning av det offentliga borde vara spiken i kistan för nationalmyten om det korruptionsfria landet.
Privatiseringen av välfärden bäddar för att politiker påverkas/korrumperas just för att det finns sådana enorma ekonomiska intressen som trycker på. Familjen Ax:son Johnson har med sitt bolag Nordstjernan investerat stort i välfärdsföretag och är Attendos största aktieägare.
Journalisten och författaren Henrik Brors är något viktigt på spåren när han skriver att ”klanerna Wallenberg och Ax:son Johnson inte längre ser stål, bygg och verkstadsindustri som sina framtida stora vinstmotorer.” Han fortsätter: ”De lockas i stället av säkrare inkomstkällor, som kan utvinnas från statens och kommunernas skattkistor avsedda för omhändertagande av det ökande antalet åldringar, sjukvård och till att driva skolor”.
De som tar plats i ledande positioner i dessa bolag är en återspegling av ägarstrukturen.
Den andra myten, om meritokratin, monteras effektivt ner av ny forskning från bland andra sociologen Martin Hällsten. Hans studie av kusiner som delar klassbakgrund i vid bemärkelse men inte har haft exakt samma uppväxtvillkor visar att bakgrund i övre klasserna ger fördelar i livet. För de riktigt rika är denna effekt dubbelt så stor och han drar slutsatsen att ”Sverige har extremt rigida elitdynastier”.
De ovannämnda personerna med adliga eller latiniserade efternamn inom välfärdsbolagen är illustrativa exempel på hur makt och inflytande bokstavligen går i arv.
Heter du Tivéus eller Borelius öppnas fler dörrar än om du ditt efternamn klingar utomeuropeiskt eller slutar på -son. Traditionellt blev de läkare. Nu är de direktörer för gigantiska vårdkoncerner.
