– Vi behöver en marknad, där den som tjänar bättre och har möjlighet att betala också kan betala för nya bostäder och där de som tjänar mindre kan känna sig trygga i befintligt bestånd. Det här fungerar i Finland, det borde också kunna fungera i Sverige, sa Nyamko Sabuni (L) under en debatt i SVT:s agenda i mitten av maj.

Men långt ifrån alla delar bilden av Finlands som ett föredöme. För de korta bostadsköerna har ett pris. Redan några år efter att Finland avreglerat bostadsmarknaden – som först bara gällde nybyggnationer – hade hyrorna stigit rejält. Mellan 1995 och 2000 handlade det om höjningar på drygt 40 procent i det privata beståndet i Helsingfors, och 26 procent i hela landet. På senare år har ökningen inte varit lika stor, men hyresnivåerna är ändå höga.

I Helsingfors kan en central etta kosta upp mot 10 000 kronor i månaden. Snitthyran för hela staden ligger på drygt 200 kronor per kvadratmeter, men för de mindre lägenheterna ligger den istället på nästan 300 kronor kvadratmetern, enligt finska Statistikcentralen. Det innebär att det är dubbelt så dyrt att bo i Helsingfors som i Stockholm. Det innebär också att många inte längre har råd att bo där, enligt Pia Lohikoski, riksdagsledamot för Vänsterförbundet och partiets bostadspolitiska talesperson.

– Många med vanliga arbetaryrken måste flytta från Helsingfors om de inte är berättigade till bostadsbidrag. Det finns en växande mellangrupp som bostäderna här har blivit för dyra för, säger hon.

För få subventionerade lägenheter

Det finns dock subventionerade bostäder i Finland, så kallade ara-bostäder. Där är hyrorna ofta runt hälften så höga som i det övriga beståndet. Men för att få en sådan lägenhet krävs det helt andra ansträngningar än att lägga en kvart på att anmäla sig på en webbsida.

Ungefär en fjärdedel av ara-lägenheterna går till personer som annars har svårt att få en lägenhet, resten riktar sig också till dem med lägre inkomst, men här krävs en kötid på sex-sju år i Helsingfors. Den finska motsvarigheten till Hyresgästföreningen menar att de höga hyrorna gör att beståndet av ara-bostäder måste öka.

– Det är bara genom att öka ara-produktionen som vi kommer få bostäder till överkomliga priser. Det ihop med att i storstadsregionen också ser över om det går att återinföra någon form av hyresreglering, säger Suna Kymäläinen, ordförande för den finska hyresrättsföreningen, i ett pressmeddelande.

Men trots att behovet av subventionerade bostäder är stort, minskar andelen ara-lägenheter. De nybyggen som har skett sedan avregleringen av bostadsmarknaden består främst av ägarlägenheter, men också av hyresrätter. Och i takt med att de privatägda hyresbostäderna ökat, har också bostadsbidragen gjort det. I Finland kostar det allmänna bostadsbidraget staten över 15 miljarder kronor årligen, medan det i Sverige uppgår till drygt fyra miljarder. Det trots att Sverige har betydligt fler hyresgäster. På bara fem år har statens utgifter för bostadsbidraget nästan fördubblats i Finland. Samtidigt lägger staten också stora pengar på att subventionera byggande.

– Finland har en ganska välfinansierad bostadspolitik. Medan vi har valt att skära ner på den statliga bostadspolitiken, har dom växlat upp. Det handlar om omfattande statliga subventioner, både på lån för fastighetsägarna och till konsumenterna genom bostadsbidrag. Marknadshyrorna har kompletterats genom en extremt aktiv stat, där de lägger 18 miljarder på statliga lån till bostadsproduktion årligen, säger Martin Hofverberg, chefsekonom på Hyresgästföreningen.

”Ineffektivt system”

Enligt Martin Hofverberg är den finska statens satsningar på bostäder inte bara bra. Den visar också vad effekterna kan bli av en avreglering – de skenande bostadsbidragen.

– Marknadshyrorna finansieras genom jättegenerösa bostadsbidrag. Här är det verkligen ”kapitalet höjer hyrorna, staten bostadsbidragen”. Det leder till att hyrorna kan öka ännu mer, fastighetsägarna vet att staten täcker upp. Det är ett ineffektivt system, där politiken driver folk att bli bidragsberoende helt i onödan, säger Martin Hofverberg.

Pia Lohikoski på Vänsterförbundet håller med om att systemet är orimligt.

– Investerare ser fastighetsägande som en investering och kan höja hyrorna eftersom det inte finns något regleringsverktyg, därmed ökar bostadsbidragen. Vi i vänstern menar att det är mer effektivt att spendera offentliga pengar på att bygga mer allmännyttiga bostäder, istället för att acceptera stigande hyror och därmed höjda bostadsbidrag, säger hon.

Både Martin Hofverberg och Pia Lohikoski är överens om att utbudet av bostäder är bättre i Finland än i Sverige. Men det som enligt Pia Lohikoski lovades inför avregleringen, att hyrorna inte skulle stiga och att hyresgästerna skulle få ökat inflytande, har inte hänt. Dessutom är det långt ifrån säkert att det är avregleringen som botat bostadsbristen. Martin Hofverberg menar att det istället handlar om att den finska staten har satsat rejält på bostadsbyggande genom subventionerade lån. Men trots det – för den som är låg- eller medelinkomsttagare och vill bo i huvudstaden är bostadsbristen ändå ett faktum.

– Marknadspriserna är för höga för den med lägre inkomst och för medelklassens arbetare. Och i Helsingfors räcker de subventionerade bostäderna inte till, säger Pia Lohikoski.

Fakta

Finlands avreglering

• 1991 tog den borgerliga regeringen beslut om att avreglera den privata hyresmarknaden, hyran skulle hyresvärden och hyresgästen komma överens om, och det skulle bara gälla nyproduktion

• 1992 infördes den fria hyressättningen

• 1995 beslutades att den fria hyressättningen skulle omfatta alla privatägda bostäder, även äldre kontrakt

Skillnader mellan Finland och Sverige

Andel av befolkningen i hyresrätt: Finland: 25 procent, Sverige: 30 procent

Snitthyra per kvardatmeter: Helsingfors, 200 kr/mån, Stockholm: 116 kr/mån

Hyra för en trea på 70 kvadratmeter: Helsingfors; 14 000 kr, Stockholm; 8126 kr

Total kostnad bostadsbidrag 2019: Finska staten: 15 miljarder kronor, Svenska staten: 4,6 miljarder kronor

Antal hushåll med bostadsbidrag: Finland: 402 560, Sverige: 161 000 (pensionärer borträknade)

Andel av inkomsten som läggs på boendet 2019: Finland: 28,8 procent, Sverige: 26,1 procent

Källa: SCB, Finska Statistikcentralen, Hyresgästföreningen, Försäkringskassan