Med hjälp av offentlig statistik på vilka företag som tar del av rut-skattereduktionen och vilka löneutbetalningar de gjort har nationalekonomen Johanna Rickne på uppdrag av tankesmedjan SNS tagit fram siffrorna. Analysen sträcker sig fram till år 2015 och ger en inblick i vilka det är som jobbar med exempelvis städning i privata hem. Resultatet visar att det bara är runt tre procent av de som anställs i företag som finansieras via rut-avdraget som är kvinnor med flyktingbakgrund. Eftersom det är många som jobbar deltid eller bara får ihop enstaka timmar så var det totala antalet heltidsanställda från gruppen bara ca 130 personer.

– Slutsatsen är att rut-avdraget inte har varit någon effektiv åtgärd för ökad integration av kvinnor med flyktingbakgrund på svensk arbetsmarknad, säger Johanna Rickne.

Viktig pusselbit

Hon ser resultaten som en viktig pusselbit i den debatt som handlat om att flyktingar framförallt kan få det som brukar kallas ”enkla jobb”. Det har ofta handlat om att vi kan använda gemensamma skattemedel för att skapa nya sektorer, eller snarare återskapa sektorer som fanns förr – exemplevis människor som städar hemma hos andra.

–  Debatten har varit inriktad på att vi ska använda skattemedel för att skapa tillväxt i den här branschen och att de jobben kommer att vara av den typen som passar den nytillkomna arbetskraften. Men det ser vi nu att det inte har hänt, säger Johanna Rickne

Analysen diskuterades under ett seminarium hos SNS i veckan, med både representanter från fack, arbetsgivare och arbetsmarknadsdepartementets egen expertmyndighet Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU.

Hälften redan etablerade

Den största aktören i rut-branschen, städföretaget Hemfrid, konstaterar att de har många utlandsfödda anställda. Men de kommer oftast från Europa, och forna öststater.

– Det är hälften av våra anställda som är födda utomlands, och två tredjedelar kommer från arbetslöshet, sa Monica Lindsted som är chef och grundare av Hemfrid.

Hon menar att det finns barriärer som gör det svårt för vissa grupper att ta städjobb i privata hem och att vi därför behöver prata om ”elefanten i rummet” – hennes erfarenhet är att kvinnor från vissa kulturer inte vill jobba i hem där det finns män eller husdjur. Att kvinnor ska tjäna pengar är inte heller självklart.

– Vi skulle behöva informera mer om det fina med de svenska värdena, sa hon.

I forskningsanalysen gavs inget stöd för den tesen, snarare tvärtom. Det kan finnas preferenser från de privatpersoner som anlitar städhjälp kring vem som ska göra det i ens egna hem. Intervjustudier tyder på att personer från Afrika och Mellanöstern väljs bort till förmån för Europa. I andra närliggande branscher, som lokalvård och städning av lokaler, blir den personliga kopplingen till den enskilde mindre, vilket kan göra att det lättare att komma in där.

Siffrorna visar också att runt hälften redan är etablerade på arbetsmarknaden eller har sysselsättning när de får rut-jobb, bara en mindre del är arbetslösa eller i ekonomiskt utanförskap.

Skapar ytterligare frågetecken

Från fackligt håll ifrågasätts finansieringen av rut. Lisa Bondesson, samhällspolitisk chef på Kommunal, tycker att resultaten är intressanta och väcker fler frågor kring nyttan med att skattesubventionera städning i privata hem.

– Det här skapar ytterligare frågetecken kring huruvida det fyller en samhällsfunktion eller om det bara förenklar vardagen för vissa priviligierade grupper, sa hon.

– Det är förvånande att det är så få med flyktingbakgrund som har de här jobben. Det är lite besvärande.

Otrygga deltidsjobb

Kommunal har haft svårt att organisera många rut-anställda. I dagsläget har de ca 4 000 medlemmar, och det är en ökning över de senaste åren. Lisa Bondesson ser att det är fler med utländsk bakgrund som är anställda i storstadsområdena, medan det ute i landet oftare är svenskfödda.

Att rut-jobben i städbranschen ofta är otrygga anställningar, och sällan på heltid, lyfts också av Kommunal. Det beror ofta på att de privatpersoner som anställer städare i hemmet bara vill ha dem där ett par timmar mitt på dagen, menar Lisa Bondesson. Det gör frågetecknen kring samhällsnyttan med reformen ännu större, tycker hon.

– Det finns ju otrygga anställningar även inom välfärden, men där har vi lättare att ställa krav på arbetsgivare, SKL och andra, än vad det är i den här branschen med 20 000 företag varav många är enskilda näringsidkare. Och vi vet inte heller om de är underleverantörer till någon av de större företagen, säger Lisa Bondesson

Och kommunal får visst medhåll av Anders Forslund, som är professor i nationalekonomi och biträdande chef för IFAU. Vi vet fortfarande väldigt lite vilken effekt subventionen har för arbetslösheten, menar han.

— Man kan ju misstänka att om man sänker priset på vissa typer av tjänster så blir det mer av just dem. När du köper rut-tjänster så köper du dem delvis istället för att köpa något annat som någon annan skulle ha framställt. Därmed får man i någon mening en minskad sysselsättning någon annanstans också, säger han.

Subventionerad konsumtion

Att rut-avdraget skapat nya jobb i de bolag som får halva sin kostnaden täckt av skattebetalarna är alla överens om. Det är kanske inte så förvånande, det skulle sannolikt bli fallet oavsett vilken bransch som fick stödet, menar Anders Forslund.

Han kallar de fördelningspolitiska effekterna av reformen ”helt förkastliga”, men det var ju heller inte det som var syftet bakom subventionen, konstaterar han.

Däremot framhålls allt oftare integration och jobbskapande för grupper som står långt ifrån arbetsmarknaden som ett skäl att lägga de runt fem miljarder årligen som rut-avdraget kostar staten. Men de nya siffrorna pekar alltså på att jobben inte går till just kvinnor med flyktingbakgrund.

– Det som subventioneras är ju konsumtionen av en tjänst, och indirekt de som är anställda med att framställa den tjänsten. Det är inte riktat till någon person, utan de blir de som visar sig utföra jobbet. Är vi enbart intresserade av att rikta subventioner till en viss grupp så skulle vi konstruera det på ett annat sätt.