Bland dem som investerat finns de statliga pensionsbolagen Tredje och Sjätte AP-fonden. Inget av bolagen berättar för SvD hur mycket man betalat i avgift till fonden. Tredje AP-fonden är också förtegen när det gäller hur mycket man investerat, men Sjätte AP-fonden har gått in med motsvarande 925 miljoner kronor, skriver tidningen.

Syftet med avgifterna är att de ska täcka riskkapitalisternas kostnader för att driva fonden.

Men kostnaderna för att driva Fond VII kan omöjligt vara mer än 100 miljoner kronor om året, menar en anonym källa som SvD pratar med. Resterande 900 miljoner blir ren förtjänst för bolaget.

– Då är det 900 miljoner som de tjänar årligen på att ha den här fonden utan att ens ha gått upp ur sängen, säger källan till tidningen.

”Kräver rätt mycket arbete”

Kritiken växer mot de skyhöga avgifterna. Såväl Mats Andersson, vd på Fjärde AP-fonden, och Peder Hasslev, kapitalförvaltningschef på AMF, är kritiska till avgiftsmodellerna. Mats Andersson säger till tidningen att det inte är okej att bolaget tjänat så stora summor på fasta avgifter.

Men Johan Bygge, verksamhetschef på EQT, försvarar de gigantiska avgifterna. Han säger att de ska täcka kostnaderna för fonden och att fonden köper rådgivning från EQT Partners, men också annan extern rådgivning. Han menar också att det är en felaktig bild att bolaget drar in gigantiska summor ”utan att ha gått ut sängen”.

– Det kräver rätt mycket arbete att investera så här mycket pengar på ett ansvarsfullt sätt, säger han till SvD.

EQT har sex fonder sedan tidigare och kritikerna menar att det inte kan vara en så stor kostnad att starta ytterligare en, men det stämmer inte enligt Johan Bygge.

– Varje enskild investering kräver lika mycket arbete och fonden måste bära sina egna kostnader, säger han.