– Utvecklingsåret tror jag kan föra med sig bra saker för de som kört fast och vill byta karriär men man ska vara medveten om att det är inriktat på arbetslinjen. Det är väldigt inriktat på att höja kompetensen, gynna näringslivet och inte bara utveckla sig själv för sin egen skull, säger hon.

Enligt arbetslinjen

Utvecklingsåret innebär att den som beviljats utvecklings­ledighet gör en utvecklingsplan tillsammans med Arbetsförmedlingen där det framgår vilka aktiviteter den lediga ska ägna sig åt, som i efterhand rapporteras en gång i månaden.

Aktiviteterna kan innebära att testa ett helt annat jobb, studera, starta eget företag eller göra praktik och ersättning ges i nivå med a-kassa, alltså något högre ersättning än det förra friåret, som gav 85 procent av a-kassenivån. Det möjliggörs också för någon annan att bli anställd under tiden den utvecklingslediga är borta från arbetet.

Men Rebecka Le Moine hade hellre sett att utvecklingsåret också innefattat ideellt arbete, och att det gavs ytterligare utrymme att disponera sin tid till engagemang.

– Det är svårt att engagera sig i miljökrisen och jobba 40-timmarsvecka samtidigt, och svårt att ta ledigt för att klimatstrejka eller demonstrera. Samhället skulle egentligen behöva se bortom den arbetslinje som ­dominerar idag, för att inte ­tappa sikte på en hållbar ­framtid, säger hon.

På arbetsgivarens villkor

Eftersom Centerpartiet, Liberalerna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna alla är förbundna till januariavtalet väntas utvecklingsåret införas 2020. Men det är inte bara Rebecka Le Moine som hade velat se förändringar i det nuvarande förslaget. LO, som också var hårt kritiska till friåret när det begav sig, anser att det är en god tanke, men att det saknas beståndsdelar för att deras medlemmar ens ska kunna ta del av utvecklingsåret.

– Som grundtanke är ledigheten bra, men utifrån förutsättningarna dåligt. Det borde vara en rättighet, att man har rätt till ledigheten, så att fler skulle kunna använda sig av den. De som har lösast anknytning ska också ha möjlighet till det. Men våra medlemmar arbetar i slimmade organisationer där arbetsgivaren verkligen behöver de som arbetar. Något enstaka fall kommer säkert kunna få det där men det är ingen bred lösning, säger Kent Ackholt, ombudsman på LOs avtalsenhet.

Det han syftar på är att i enlighet med utredningen om utvecklingsåret kommer det att krävas ett godkännande av arbetsgivaren för att ta ut utvecklingsledighet, något som Kent Ackholt menar att LOs medlemmar i stor utsträckning inte kommer att få.

– Arbetsgivare är inte förtjusta i att folk ska vara lediga som grundidé. Och med det nuvarande förslaget krävs det att man kommer överens med sin arbetsgivare, de har veto i frågan. Dessutom är ersättningsnivåerna låga så folk har inte råd med det heller, säger han.

Kritik från flera håll

Men även från arbetsgivarhåll och högerifrån har kritiken mot utvecklingsåret varit högljutt. Erik Bengtzboe, Moderaternas ekonomiskpolitiske talesperson anser att det är en alltför stor kostnad, och att staten över huvud taget inte bör betala för att folk ska vara lediga.

– Friåret är prövat tidigare och utdömt av alla seriösa instanser. Det bidrar inte till några stora sysselsättningseffekter eller att fler startar företag. Vi anser att utvecklingsår är fel väg att gå med den stora utmaning vi har. Fler behöver jobba och fler behöver orka jobba lite längre, då behöver vi underlätta just för detta, säger han.

Ulrika Eriksson

Borlänge, fysioterapeut

”Jag är egenföretagare så det skulle vara svårt för mig att ta ett utvecklingsår. Men om jag hade varit anställd hade jag kunnat tänka mig, även om jag trivs jättebra på mitt jobb. Men om jag hade varit anställd hade jag i så fall velat plugga eller prova något helt annat yrke. Något som inte alls har med mitt jobb nu att göra. Som att vara lärare till exempel.”

Fredrik Johansson och Samuel Holm

Stockholm, ordningsvakter

Fredrik: ”Ja, det hade jag velat ha. I så fall skulle jag starta upp eget ­företag inom bergsprängning.”

Samuel: ”Ja, jag hade velat hålla på med mitt intresse och studera ­arkeologi och historia. Åka på utgrävningar och gå på seminarier.”

Nathalie Söderberg Pettersson

Bollnäs, rådgivare på Handelsbanken

”Ja, jag har funderat på en sak. Jag skulle vilja ta ett år och starta upp en ideell organisation, om det skulle gå. Där skulle jag hjälpa folk med privatekonomi, upprätta deras budget och vara skuldrådgivare. Jag hade planer på det när jag gick på högskolan. Det skulle heta ’Ekonomidrivet’.”

Claudius Mpofu och Marc Perreault

Stockholm, värvare

Claudius: ”Självklart! Ett snabbt svar med versaler: JA. Jag skulle i så fall studera ledarskapskurser.”

Marc: ”Ja, det skulle jag gärna ta. Jag vill plugga, och det tänkte jag ändå göra i alla fall. Jag vill bli miljöekonom. Så studera till civilekonom med inriktning miljö.”